Musikens – hårdrockens – betydelse för folkbildning ska inte underskattas. Metallicas låt ”For whom the bell tolls” (ur texten: ”For a hill, men would kill. Why? They do not know”) fick mig att läsa både Ernest Hemingways roman om det spanska inbördeskriget och den engelska 1600-talspoeten John Donne vars poem titeln hämtats från.
Därför är det kul, och vidsynt, att svenska hårdrockarna Sabaton fått pris som årets folkbildare. Bandet, som är döpta efter den del av riddarrustningen som skyddar foten och vars samtliga texter handlar om krig, menar själva att de inte glorifierar krig eller tar ställning för olika sidor.
Men så enkelt är det inte.
Spelningen på den av Ryssland ockuperade Krimhalvön 2015 är inte det enda problemet. Året efter sa basisten till Sweden Rock Magazine: ”Åker man till Sevastopol upplever man knappast att de känner sig ockuperade utan tvärtom. De har varit ockuperade i alla år bara för att de hamnade på fel sida när gränsen drogs mellan Sovjet och Ukraina.”, ett uttalande som nu lyfts av Dagens ETC (10/1).
Häromdagen rapporterade SVT att Vetenskap och Folkbildning, efter att ha fått kännedom om bandmedlemmarnas uttalande, nu omprövar huruvida Sabaton ska få behålla sitt pris. Efter kritik upprepade föreningen flera gånger i Aftonbladet att bandet fått utmärkelsen för ”sin folkbildande insats” och att de har förmåga till källkritik (10/1). Om så är fallet borde dalmasarna ställt sig frågan vilka de träffade på Krim. Och ännu viktigare, vilka de inte träffade – eller fick träffa – där.
Vapenfetischism och krigsromantik är inget nytt eller ovanligt inom hårdrocken. Sabaton har bara tagit det ett säljbart steg till.
Så sent som 2021 avbröts ett planerat samarbete med Försvarsmakten i samband med Livgardets 500-årsjubileum. Då sa sångaren Joakim Brodén till Aftonbladet ”Det är som att någon tänker: ’Sabaton, ni har sjungit om svensk historia och har dessutom spelat mycket i Ryssland, ni är politiskt farliga’” (22/2/2021). Sabaton har alltså haft gott om tid på sig att fundera över Krimbesöket och ordvalen när de kommenterar det.
Det är inte deras enda tveksamma geografiska beslut. 2012 besökte de en israelisk armébas på den palestinska sidan av den gröna linjen samt poserade med IDF-soldater och en stridsvagn. The Times Of Israel använde rubriken “’June 67 taught them respect’: Heavy-metal Swedes hail the IDF”. Raden om att ”lära dem respekt” kommer från låten ”Counterstrike” som handlar om Sexdagarskriget, och som tidningen anser ”glorifierar Israels seger”.
Vapenfetischism och krigsromantik är inget nytt eller ovanligt inom hårdrocken. Sabaton har bara tagit det ett säljbart steg till. Medan medlemmarna kan hävda att de inte tar ställning, kan de samtidigt inte undgå att inse att andra använder deras låtar för att göra just det.
Det finns undantag, men deras texter handlar mer om ära och så kallade hjältar – den kommande EP:n heter just ”Heroes of the Great War” – än om att fundera över vad krig faktiskt innebär på ett större plan. Brutalitet beskrivs, vanliga soldater kan nämnas, men inte de hårt drabbade vanliga människorna.
För ett antal år sedan intervjuade jag Kobi Farhi i det israeliska metalbandet Orphaned Land. Han suckade och förklarade att just eftersom han lever i ett krig så är det helt otänkbart att sjunga om det.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Sabaton kan bli av med folkbildarpris
LÄS MER:Hårdrocksband prisas som årets folkbildare
LÄS MER:Sabaton försvann från EU-spellista
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
