Kulturministrar på rad har deklarerat och försäkrat att regeringen slår vakt om den oberoende journalistiken. Vackert så.

Regeringens direktiv till kommittén som ska utreda villkoren för public service-företagen, SVT, SR och UR, är kryddad med ord om ”oberoende” och ”självständighet”. Regeringen betonar betydelsen av ”integritet och redaktionellt oberoende” och att stå fri från ”ekonomiska och politiska intressen”.

Men ord och handling är inte alltid ett, inte ens i samma dokument.

Public service-bolagen utgör en del av totalförsvaret. Om Sverige hamnar i krig och regeringen inför högsta beredskap ska bolagen ”lyda direkt under regeringen”. Även vid ”skärpt beredskap” vid krigsfara eller ”utomordentliga” förhållanden av krig utanför Sveriges gränser kan regeringen aktivera lydnadsbestämmelsen.

Därmed skulle den statliga televisionen förvandlas till Statstelevision.

Det ingår inte i utredningens uppdrag att ompröva lydnadsbestämmelsen. I stället ska den införas i lag.

Public service-företagens verksamhet är genomreglerad. Tillstånden och villkor beslutas av regeringen. Regeringen utser ledamöterna i den statliga tillsynsmyndigheten, Granskningsnämnden. Enligt direktiven är det ”angeläget” att nämnden ges ”utökade möjligheter att granska innehållet och meddela sanktioner”.

Påståendet att anslaget till företagen fastställs för hela tillståndsperioden på åtta år ”värnar oberoendet” är en illusion. Varje statsbudget tas för sig och det finns inget som hindrar en regeringen att årligen justera anslagen.

Regeringen vill också att tillsynen över public service-bolagen utökas till att omfatta samtliga publiceringar som företagen gör på sina webbplats. En vidgad tillsyn som programföretagen av någon obegriplig anledning inte bara accepterar utan även efterfrågat.

Men den dag statsnyttan kräver det kommer den i dag ofta lysande och granskande journalistiken i SVT och SR att snöpas.

För att förstå vad den yttersta styrningen, ”lyda direkt under regeringen”, innebär är det nödvändigt se vilka möjligheter regeringen har att utöva denna lydnad.

Regeringen har 464 myndigheter till sitt förfogande för att styra riket. Styrningen utövas genom förordningar och direktiv, men även genom informella kontakter mellan statsråden och myndigheternas ledning. Med utnämningsmakten kan regeringen avsätta myndighetschefer.

Riksdagens konstitutionsutskott har förklarat att regeringen ”i en nödsituation”, om den inte är nöjd med myndighetens arbete, är fri att ”ta över verkställande uppgifter”.

Även om public service-företagen är underkastade statlig tillsyn och finansieras med offentliga medel har de i fredstid ett starkare oberoende jämfört med myndigheterna.

Men den dag statsnyttan kräver det kommer den i dag ofta lysande och granskande journalistiken i SVT och SR att snöpas. Nyhetsförmedlingen skulle vid höjd beredskap inordnas i det övergripande intresset att värna Sveriges oberoende. Regeringens nationella säkerhetsrådgivare, Henrik Landerholm, uttryckte det för något år sedan som att ”public servicebolagen ska lyda direkt under regeringen för att markera att alla offentligt finansierade och styrda verksamheter i vårt land ska bidra till krigsansträngningarna”.

Det är klartext utan förskönande och sövande omskrivningar.

Det gör det också möjligt att förstå den betydelse dagspressen, tidskrifterna och kommersiella etermedier har och än mer kommer att få i ett skymningsläge. Ökad styrning av public service kräver ökad frihet för kommersiella medier.

Denna insikt har i varje fall fått ett visst fotfäste bland regeringspartierna. I direktiven framhålls vikten av livskraftiga kommersiella medier och att public service-bolagens påverkan på mediemarknaden ska analyseras.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS OCKSÅ: Snart kan yttrandefriheten begränsas ytterligare

LÄS OCKSÅ: Grundlagsskydda public service-mediernas oberoende

LÄS OCKSÅ: Öppet brev till kulturpolitiska talespersoner i M, KD och L