Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Annah Björk: Rock ’n’roll är cancelled

Sex, drugs och rock’n’roll är de förruttnade delarna av en konservativ bransch. En samling män som utger sig för att vara framtiden men som gång på gång avslöjas med en unken kvinnosyn. Det menar Annah Björk.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Han är popstjärnan som säljer ut de stora scenerna, känner rätt folk och driver ett eget skivbolag och studio. Hans låttexter är tatueringar på fansens handleder. Hon fantiserar om en karriär med musiken och är en av hans beundrare.

När de inleder sin relation är hon 15 år och popstjärnan lockar med en genväg till hennes drömmars mål. Men, då måste hon göra saker. Popstjärnan skriver ”Jag skulle hamna i trubbel om någon visste att vi snackade så här” om filmerna de skickar till varandra.

LÄS MER: Nedskjutningen av Linnéa Claeson– ett exempel på hur kvinnor förminskas

15-åringen är inte den enda popstjärnan haft en så kallad giftig relation med. Och fenomenet att en äldre stjärna inom musikvärlden utnyttjar en tjej på ”snarton år” för sex och bekräftelse följer en mall lika gammal som musiken själv.

Fram till nyss pratade man inte om vad som hände backstage. Bakom kulisserna, när strålkastarna släckts.

Rock bygger på trummor, bas, gitarr, sång, sexuella övergrepp och maktmissbruk. Redan vid dess födelse skapades normer som strider mot dagens lagstiftning men framför allt nutida värdegrunder. Elvis träffade och började ”uppvakta” sin Priscilla, när hon var 14 år. Det är allmänt känt att roadies skaffar unga brudar och droger till sina rockstars i alla städer. Inte bara under det drogrusiga 70-talet. Unga tjejer som öppet pekas ut i publiken för sedan att forslas vidare till bandets exklusiva efterfest ingår i turnélivet. Det sker inom alla stilar: Hiphop, rock, pojkband.

Fram till nyss pratade man inte om vad som hände backstage. Bakom kulisserna, när strålkastarna släckts. Inte heller på de nyare arenorna, de digitala rummen för två och slentrianmässiga ”send nudes”.

Men sedan Metoo-hösten 2017 har avslöjanden blivit så stort att det är en egen genre i dokumentärer, böcker, filmer. På sociala medier. Det finns till och med en subgenre: Försvaren från de misstänkta förövarna.

Som popstjärnan. När relationen med 15-åringen avslöjades svarade han på sin Instagram med en ursäkt som andades mer självömkande tölpaktighet än ånger. ”Jag vet vem jag är. Vad jag är.”

Oavsett vad man tycker om #metoo finns det ett före och ett efter. Det fanns en tid när ”groupies” var en norm ingen ifrågasatte, och så finns det en tid då sådana som popstjärnan blivit äckel, en tid där sociala medier utjämnat maktbalansen och där samtycke är lag.

Innan #metoo dränktes flickors röster i rock’n’rollens slamriga narrativ. Gömda bakom popstjärnornas perspektiv, vars plattformar gjorde anklagande flickor till psykfall, till bitches och bannlysta.

Efter #metoo finns en överenskommelse om att uppvärdera även den unga kvinnan till en jämlik. Kamerorna har vänts från de mäktiga männen till flickorna, och när deras röster hörs och deras ord tecknas svart på vitt – då omvärderas allt det som hänt före.

LÄS MER: Festivalen som lyfter kvinnliga musikskapare tillbaka för tredje året

Man kan diskutera om Elvis Presley och gänget bara var barn av sin tid. Det är meningslöst att uppröras över Beatles ”She was just 17, yeah you know what I mean”. Historien kan inte förändras. Men man kan syna det som skapat idealen som får popstjärnor i dag att tro att de kommer undan med sexuella överträdelser. Fortfarande tror uppenbarligen unga manliga artister att det är ett tystat privilegium, till och med en förutsättning, när de ska skapa bilden av den lidande och uppburna konstnären.

Inte alla manliga artister – unga rappare kan knappt skildra det de ser i förorten utan att ställas till svars, medan vita medelklass–popstars hyllas när de har tveksamma relationer med väldigt unga tjejer och sjunger om det.

Det finns en linje mellan före och ett efter. Och den som gaslightar unga kvinnor, som manipulerar, som begår övergrepp eller utsätter för psykisk misshandel är tyvärr på fel sida.

”Popstjärnan” heter för övrigt Ryan Adams. I New York Times vittnade 2019 sju kvinnor om hur de utsatts för Adams övergrepp och manipulativa, psykiskt nedbrytande och kontrollerande beteende. Artisten Phoebe Bridges var en av dem, och skrev någonting viktigt på sin Instagram:

”Han hade inte kunnat göra det här utan dem.”

LÄS MER: Ryan Adams ber om ursäkt efter sexanklagelser

Ryan Adams crew visste och underblåste allt. De sade aldrig ifrån, tvärtom. Men ingen popstjärna, producent eller manager kan passera moraliska gränser eller till och med begå övergrepp utan omgivningens godkännande eller uppmuntrande.

Det är vad #meetoo handlar om.

Det är poppis att kalla #metoo komplext och vid ett färskt avslöjande vill etablissemanget gärna prata om cancel culture, om verk kontra person eller något annat som verkligen är komplext.

Men #metoo är superenkelt. Det finns en linje mellan före och ett efter. Och den som gaslightar unga kvinnor, som manipulerar, som begår övergrepp eller utsätter för psykisk misshandel är tyvärr på fel sida.

Precis som popstjärnor, höga på sin egen hybris, förbrukar unga kvinnor och vänder spegeln mot dem när de protesterar. Det är 2020 och det är för sent för rock’n’roll. Rock’n’roll är cancelled.

Läs mer av Annah Björk:

LÄS MER: Journalistiken från Lesbos hotas av maskerade män med pistol

LÄS MER: Girl power – punkdrömmen som blev mainstream

Om skribenten:

Annah Björk är journalist och författare. Hennes senast bok är ”Ni måste flytta på er”.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.