I sömniga Hawkins, Indiana, tycks de flesta ha missat att just deras lilla stad har huserat en portal till en parallell dimension, fylld med demoniska figurer. Istället rullar livet på som vanligt i det 80-talsskimmer som här är lika uppumpat som Dolph Lundgrens bröstmuskler i "Rocky 4".
LÄS MER:Så bra är Alexander Skarsgård nya agentserie
För shortsen fortsätter att vara små och frisyrerna stora i science fiction-serien som fungerar liksom en hyllning till decenniets filmer och kultur. Seriens skapare, tvillingbröderna Matt och Ross Duffer, fyller ogenerat på med fler aerobicspass, scrunchies och onda ryssar.
Det kan kännas lite billigt, men jag måste erkänna att jag uppskattar det. Precis som tidigare är musiken briljant, fotot fantastiskt och kläderna en fröjd att se. På samma sätt gillar jag den återkommande, spretiga tonen. Den som sträcker sig från mörk skräckfilm, via glättig ungdomskomedi till traumatacklande drama.
LÄS MER:Apple utmanar Netflix - väntas presentera streamingtjänst
Däremot har jag svårt för att Dufferbröderna också har återanvänt handlingen. I de inledande avsnitten har de delat upp karaktärerna i mindre grupper, som får följa ledtrådar på varsitt håll.
Uppdelning är ett snillrikt drag som ger fler personer möjlighet att blomma, däremot står det klart relativt omgående att faran de undersöker är den samma som i tidigare säsonger, nu bara stöpt i en lite annorlunda form. Det är fortsatt spännande, men oinspirerat, krystat och lite tråkigt.
Kärleksrelationerna haglar i Hawkins
Tur nog för "Stranger Things", förlitar sig serien inte bara på teknisk kvalitet och upprepningar, för den riktiga ryggraden är karaktärerna och inte minst hur de interagerar med varandra. Det är också här allt går framåt.
Till Wills (Noah Schnapp) missnöje har det lilla grabbgänget som spelade "Dungeons & Dragons" växt upp. Han som tidigare separerades fysiskt från sina vänner tvingas nu att konfronteras med faktumet att det finns andra sätt att skiljas från sina kompisar.
LÄS MER:Sharp Objects vänder upp och ner på deckarklichéerna
När han vill fortsätta med barndomens lekar, har de hittat andra intressen och problem att lösa.
Efter att den telekinetiska Eleven (Millie Bobby Brown) använt upp rubbet av sin urkraft för att stänga portalen till den onda dimensionen, har nämligen hon och Mike (Finn Wolfhard) blivit ett par. Detsamma gäller de lite mer anonyma Lucas (Caleb McLaughlin) och Max (Sadie Sink). Nu försöker tonåringarna hantera sina nyvunna relationer samtidigt som de möter det annalkande mörka hotet.
LÄS MER:Så föddes Netflix första svenska originalserie
Parallellt undersöker Nancy (Natalia Dyer) och Jonathan (Charlie Heaton) ett gäng märkligt agerande råttor. De både har fått jobb på den lokala tidningen och Nancy får där känna hur förnedrad man kan bli som kvinna på en mansdominerad arbetsplats.
Därtill går Joyce (Winona Ryder) och Hopper (David Harbour) ihop för att ta reda på varför magneter plötsligt har börjat släppa från olika kylskåp. Deras samspel är kanon och slås möjligen bara av det mellan Dustin (Gaten Matarazzo) och Steve (Joe Keery), som har kommit över en hemlig rysk kod och tar hjälp av Steves kollega Robin (Maya Hawke) för att knäcka den. Allt verkar peka mot det nybyggda köpcentret Starcourt.
Trots att "Stranger Things" formligen skriker kvalitet hoppas jag att bröderna Duffer hittar nya vägar framöver. Annars kan detta bli seriens sista säsong, åtminstone den sista som någon kollar på.
