Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Recension: ”Ratchet and Clank: Rift apart” till Playstation 5

Nya ”Ratchet and Clank” visar vad Playstation 5 går för. Teknologin har tagit spelet försvinnande nära en tecknad film. Det skriver Björn Werner.

Tv-spel

3

”Ratchet and Clank: Rift apart”

Insomniac Games

Till Playstation 5 konsoler – ute nu.

Sonys nya konsol Playstation 5 har funnits ute på marknaden sen november förra året. Men även om den är så populär att den fortfarande säljer slut på ett kick så fort några apparater når handeln finns det paradoxalt nog inte speciellt många spel till den än. För oss lyckliga få som trycker på ett exemplar har den stora skillnaden framförallt varit snabbare laddningstider på samma gamla vanliga spel som innan, medan vi suktande väntar på att få pröva de nya vingarna.

”Ratchet and Clank: Rift apart” är för många maskinägare därför en stor händelse. Ihop med ”Returnal” är detta ett av få riktigt stora spel som släpps med konsolens kraftigt utökade prestanda i direkt åtanke. Och medan ”Returnal” är ett notoriskt svårt spel för inbitna gejmers är ”Ratchet and Clank” en glatt och glättigt tecknad liten sak med en lång och bekant historia för både unga och gamla spelare på jakt efter en stunds förströelse. Spelserien om den rävliknande rymdvarelsen Ratchet och hans robotkompis Clank sträcker sig hela vägen tillbaka till 2002 och har redan hunnit bli 13 spel och en animerad film.

Även om handlingen bygger på tidigare händelser behövs egentligen ingen koll alls för att snabbt komma in i berättelsen. En lagom tokrolig robotskurk under det typiskt skurkiga namnet Dr. Nefarious har stulit ett vapen som luckrar upp barriärerna mellan olika dimensioner. Ett skönt knep för utvecklarna. Spelets alla dimensioner och planeter kan ju se ut lite hur som helst – och ställer därför inte några större krav på berättarmässig stringens. Klart det finns både djunglar och buddhistiska tempel och dinosaurieplaneter och piratplaneter nånstans i världsrymdens dimensioner. Det skulle kunna bli helt gränslöst, som i den tecknade men högst barnförbjudna serien ”Rick and Morty”. Här blir det snarare istället gemytligt och barnvänligt gulligt. Förstås måste Ratchet och Clank stoppa den mycket onda Dr Nefarious på en vild jakt genom färgglada världar och slåss mot allsköns knasiga fiender med en stor arsenal av tokiga vapen.

LÄS MER: Nya dimensioner av "Ratchet & Clank"

Det är inte bättre, men heller inte sämre, än vilken tecknad film som helst. Och det säger faktiskt mycket. För om det är något ”Ratchet and Clank” imponerar med är det inte historien – trevligt och småputtrigt småspännande men knappast nyskapande. Inte heller den omväxlande och ganska väl avvägda omväxlingen mellan fighter, pussel och rena hinderbanor som är själva spelandets komponenter. Det som är den i särklass utskiljande faktorn är att spelet är nästan lika snyggt som en välproducerad 3D-animerad film. Det vill säga – spelet pressar fram gränserna för hur snygg grafik kan vara till nya höjder.

Till och från undrar jag om det verkligen vara så att det är jag som styr? Är inte denna scen förinspelad? Eller denna? Men nej. Jag befinner mig när jag spelar mitt i en grafikmässig revolution som ger ljuva föraningar om en tid då tv-spelen på allvar kommer utmana filmindustrins största kassakor. Actionfilmerna och de tecknade barnfilmerna måste darra.

Kvar återstår bara att nå humanare prisnivåer – valet mellan en tecknad film på Netflix och ett nytt tv-spel för över 800 kronor på Playstation är fortfarande, för väldigt många, rätt lätt.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.