Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Recension: ”Jakten på en mördare” – SVT

Med ”Jakten på en mördare” vill Mikael Marcimain berätta mer än vad som egentligen ryms i serien. Och han erbjuder inga svar. Men GP:s Caroline Hainer fastnar ändå.

TV-drama

Jakten på en mördare

SVT

Regi: Mikael Marcimain.

Med: Anders Beckman, Lotten Roos, Håkan Bengtsson, Rasmus Troedsson, Christian Fex, Lars Schilken m.fl.

Premiär: 15 november.

True crime-genrens popularitet är enorm. Inte tycks den minska heller, tvärtom. Det är inte bara streamingkanalerna som ger tittarna djupgrävningar i gamla dramatiseringar av spektakulära brottsfall och personporträtt av iskalla mördare. Hos SVT Play har genren en egen kategori.

LÄS MER: Proffsigt och fantastiskt men fullständigt fel

Som med alla större genrer uppstår subgenrer. Den senaste är långsamma, trägna dramatiseringar av mord med fokus på polisarbetet, som i danska ”Utredningen”. Här platsar också Mikael Marcimains serie ”Jakten på en mördare” in.

Subgenren passar Marcimain bra. Ända sedan genombrottet med miniserien ”Lasermannen” 2005 har hans filmer och tv-serier handlat om offer och förövare. Hans intresse har alltid legat bland strukturella mekanismer och politisk kontext. Att ”Lasermannen” hade underrubriken ”En betraktelse om Sverige” är talande, den skulle kunna stå för hela hans filmgärning.

LÄS MER: Mikael Marcimain gör film om jakten på Helén Nilssons mördare

Filmen ”Call Girl” (2012), om den så kallade Geijeraffären, kan tolkas som en berättelse om ett inre patriarkalt maktsystem i ett land som utåt sett stoltserar med ett modernt välstånd. Filmen fick mycket uppmärksamhet, också negativ, men hur man än tolkar den, eller alla hans tidigare verk för den delen, står det klart att brott och brottslingar för honom är en mikrostudie av ett samhälle.

Helénmordet inget politiskt dåd

”Jakten på en mördare” är baserad på Tobias Barkmans reportagebok om tioåriga Helén Nilsson i skånska Hörby, som påskhelgen 1989 gick för att träffa sina kompisar och aldrig mer kom hem. Först femton år senare kunde polisen gripa mördaren tack vare ett tips och dna-spår.

Marcimain har den goda smaken att jobba med relativt obekanta skådespelaransikten, och att lägga fullt krut på tidsmarkörer ned på detaljnivå

Helénmordet var ingen uppgörelse, inget politiskt dåd. Det var ett grovt, sadistiskt sexualmord på en liten flicka, och fick därför stor publicitet. Utredningen kom att bli väldigt omfattande. Men mordet skedde också i en tid då finanskrisen skapade klassklyftor som ledde till att utsattheten hos de redan svaga blev ännu större. Under denna tid skedde också flera kvinnomord i nordöstra Skåne. ”Jakten på en mördare” skildrar därför en tid och en plats lika mycket som polisens arbete kring mordet på Helén.

Små detaljer som gör stor skillnad

Och stämningen känns. Från de suckande väggarna i polishuset där utredaren med Per-Åke Åkesson (Anders Beckman) och förhörsledaren Monica Olhed (Lotten Roos) träget arkiverar rapporter, förhör trasiga män, studerar foton av lemlästade kroppar och får höra att de måste skynda på.

LÄS MER: Recension: ”The crown”, säsong 4

Marcimain har den goda smaken att jobba med relativt obekanta skådespelaransikten, och att lägga fullt krut på tidsmarkörer ned på detaljnivå: en uttjänt pumptermos vid genomgångsmötet, en sönderbränd spis hos alkoholistparet och det slitna fyllot utanför ICA-affären.

Hur fungerar ett samhälle där vi inte känner oss trygga? Där polisen inte levererar resultat?

Ur detta växer den större berättelsen fram, den som handlar om svek. Kvinnor mördas, socialtjänsten och polisen gnetar och gnetar utan resultat. Hur fungerar ett samhälle där vi inte känner oss trygga? Där polisen inte levererar resultat?

Här finns också bilden av samhällets svek mot de redan utsatta. Polisen hade många misstänkta i omlopp, i stort sett samtliga från det man vid den tiden kallade socialgrupp tre. Nej, det är inte meningen att vi ska tycka synd om de våldtäktsmän och misshandlare som dyker upp i förhörsrummen. Men vi kan ändå ställa oss frågan om deras brott kunde ha förhindrats? Om samhället i någon mån är skyldigt att ta hand om de sina?

LÄS MER: Därför läggs ”Smartare än en femteklassare” ner

Marcimain erbjuder inga svar och kanske kommer också de större frågorna i skymundan för själva mordgåtan som, till syvende och sist, ändå är drivande i serien. Helénmordet var, som sagt, varken politiskt eller en del av en uppgörelse. Det var bara en ofattbar tragedi.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.