Den polsk-amerikanska historikern och journalisten Anne Applebaum har skrivit flera böcker om Östeuropa men det är hennes tegelstenar om Rysslands omskakande 1900-talshistoria – den Pulitzerbelönade "Gulag", "Järnridån" och nya "Röd hungersnöd" – som har gjort starkast intryck. I alla fall på mig.
Det är såklart inte den fullständiga bilden av Sovjetunionen som Anne Applebaum lägger fram, en sådan går knappast att presentera, men kompletterat med Catherine Merridales omskakande "Ivans krig" och Simon Sebag Montefiores mardrömslika bok om Stalin ställer hon landets groteska historia i ett skarpt och obevekligt ljus. Tillsammans ger böckerna en välbalanserad, nyansrik och – för oss icke-historiker – grundlig genomgång av den humanitära katastrof som det kommunistiska projektet snabbt kom att utvecklas till.
LÄS MER: Anne Applebaum gräver bakom Järnridån
I Anne Applebaums nya bok "Röd hungersnöd: Stalins krig mot Ukraina" står den närmast bortglömda svältkatastrofen 1932-33 i fokus. Eller egentligen är katastrof helt fel ord, det var ett medvetet och icke-militärt utrotningskrig som diktatorn Josef Stalin och den kommunistiska maktapparaten bedrev mot den egna befolkningen i framförallt Ukraina. Minst 5 miljoner människor beräknas ha dött i den framkallade hungersnöden, varav drygt 3,9 miljoner var ukrainare. Den ukrainska massvälten, Holodomor, var ingen slump. Inte följden av några magra skördar, missväxt eller dåligt väder. Det var ett utstuderat, medvetet folkmord.
"Röd hungersnöd" är på många sätt en obehaglig bok att läsa, och när Anne Applebaum ingående beskriver hur människokroppen påverkas av allvarlig matbrist går tankarna ofelbart till Magnus Västerbros Augustprisbelönade bok "Svälten" om den svenska hungerkrisen i slutet av 1860-talet.
Som kulak räknades alla som hade folk anställda, ägde en jordplätt eller helt enkelt var lite för effektiva i sitt arbete.
Människors kroppar bryts nämligen ned på samma sätt oavsett om man svälter i skogarna utanför Kiev eller Sundsvall. Stadierna är desamma, apatin lika ofrånkomlig, dödsångesten lika närvarande. Men om de svenska nödåren grundades i bristande fördelningspolitik och hjärtlös cynism, så var svälten i Ukraina ett gruvligt sätt för Stalin att kuva den ukrainska nationalismen, ta död på de påstådda folkfienderna och samtidigt utrota landets jordägande bönder, de så kallade kulakerna, som klass. Som kulak räknades alla som hade folk anställda, ägde en jordplätt eller helt enkelt var lite för effektiva i sitt arbete.
Stalins tvångskollektivisering, det vill säga förstatligandet och konfiskeringen av de "fria" böndernas jordlotter och i förlängningen all privategendom, var inte bara brutal och grym, den var också hänsynslös och förkrossande effektiv. Varenda hus genomsöktes i jakt på grönsaker, mat och grödor. Bönderna tvingades lämna ifrån sig minsta sädeskorn, deras mjölkkossor och hästar forslades iväg eller slogs ihjäl och gränserna stängdes så att de inte kunde fly från Ukraina. Några månader senare brukade de ryska politrukerna och kommunistpartiets aktivister återvända för att söka igenom husen och ladorna på nytt. Om ingen på gården då hade svultit ihjäl ansågs det misstänksamt och kunde rendera ytterligare straff.
De senaste veckorna har det hållits riksrättsförhör i den amerikanska kongressen där president Donald Trumps relation till just Ukraina spelat en direkt avgörande roll
Ännu i dag är som bekant relationerna mellan Ryssland och Ukraina bottenfrusna. Den väpnade konflikten som inleddes 2014 när Putins Ryssland annekterade Krimhalvön i östra Ukraina pågår fortfarande, och den ryska "nyhetsbyrån" Sputnik News har avskrivit Holodomor som en myt.
LÄS MER:Så blev andra världskriget en del av Putins propaganda
Mitt emellan Ryssland och Ukraina står också den amerikanske presidenten som en åsna mellan två hötappar, tydligt fascinerad av maktspelaren Putin men även lockad av de inrikespolitiska möjligheter som en hästhandel med Ukraina kan ge.
I de nyligen avslutade riksrättsförhören i den amerikanska kongressen har Donald Trumps relation till just Ukraina spelat en avgörande roll – men landet har varit centralt för Trump ända sedan den blivande presidenten plockade in Ukrainaexperten Paul Manafort i sin valkampanj 2015. Exakt hur trådarna löper och vilka som har gjort vad och vem som får krypa in i fängelse återstår att se.
Att president Vladimir Putin och Sputnik News i flera år har försökt att ta heder och ära av den uttalade Putinkritikern Anne Applebaum och misskreditera hennes böcker visar tydligt att hon träffar rätt, att hennes historiska djupdykningar fortfarande är högaktuella.
