Solen riktar skarpt morgonsneda strålar mot Skandiahamnen där flera fotografer flitigt siktar på en stor och en liten container. Lastbilschauffören Peter Orrvik ansvarar för den sista etappen för skulpturen Walking to Borås och konstaterar att han aldrig tidigare kört något som väckt sådant intresse.
Redan har flera skämt avlossats om näsan; containern borde ha en kraftig bula, menar någon. Men nästippen, liksom båda armarna och ena benet, har sågats av i USA för att Pinocchio ska kunna transporteras säkert över havet.
Ett betydligt större pressuppbåd sluter upp någon timme senare på Borås kommuns servicekontor, där delarna ska svetsas fast igen och ges den rätta patinan. Där står också politiker, kulturpersoner och några av finansiärerna av den stora pjäsen som efter år av het debatt nu bara är dagar från att avtäckas.
- Det har varit en lång resa som påbörjades för fyra år sedan. Det är klart att det känns speciellt när de öppnar dörrarna och jag kan se att där är den, säger mecenaten Bengt Swegmark.
Konstnären Jim Dine är också på plats för att övervaka när hans mannar från gjuteriet i Walla Walla i Washington packar upp bronsskapelsen. För honom är tillfället inte så speciellt.
För ögonblicket då han första gången insåg vidden av sin skapelse har redan varit; det inträffade tidigare i år i USA, då konstverket restes upp sedan alla de 300 delarna slutligen fogats samman och patineringen blivit klar. Storleken är i detta fall ytterst betydelsefull. Det handlar om pojken som blir en ikonfigur, förklarar Jim Dine som överväldigades av hur imponerande han själv fann den.
- Vi gjorde små modeller och försökte föreställa oss hur stor den skulle bli. Men skalan är svår när det handlar om något som är nio meter, säger han.
- Att göra utomhusskulpturer är en svår uppgift eftersom det handlar om att tävla med naturen.
Han berättar att taxichauffören han åkt med på morgonen muttrande ifrågasatt vad en italiensk sagofigur har i Borås att göra. Den amerikanske konstnären försökte förklara att det inte handlade om det utan om konst som förhoppningsvis skulle berika människor.
Uppackningen avlöper lugnt och inga demonstranter syns till. Men just innan den inleds, då dörren till den ena containern öppnas, hörs ett bu blandat med skratt från en grupp kommunarbetare som betraktar scenen lite från avstånd.
Jim Dine säger efteråt att han inte hört.
- Det var tur, annars hade jag väl stuckit hem, säger han och skrattar.
- Konst kan göra människor väldigt nervösa.
Han säger att han ska flytta till Borås för att hålla vakt så att folk håller fingrarna borta, men tillägger snabbt att det är ett skämt. Bostäder i Walla Walla, New York, Paris och Göttingen får räcka.
Om någon dag åker han till lägenheten i Tyskland så att medarbetarna från Washington kan svetsa ihop skulpturen i lugn och ro.
Men redan nästa vecka är han tillbaka i knallebygden för ceremonin på Allégatan. Och om ett år kommer han dit igen för då väntar en stor utställning på Borås konstmuseum där han ska visa träskulpturer, teckningar och fotografi på temat Pinocchio.
- Den är jag väldigt upprymd över för den kommer att ge ännu mer mening åt skulpturen, ge fler fotnötter för folk som inte förstår.
