Ett par månader har gått sedan Fabian Kallerdahl utnämndes till årets Jazz i Sverige-artist. Utmärkelsen innebär att han får spela in ett album för skivbolaget Caprice och bokas upp för en lång rad spelningar i Sverige med premiär på Nalen i Stockholm. Själv hade han vetat om det sedan i maj för att kunna förbereda sig med att skriva låtar och sätta ihop ett band.
Först tänkte han använda trion Music Music Music, som han har med sin bror Josef Kallerdahl på bas och trummisen Michael Edlund. Men så fick han en vink om att han borde utnyttja möjligheten till att göra något nytt och anlitade därför gitarristen Per "Flamman" Westling, som mest verkat i rockbranschen, basisten Stefan Wingefors och trummisen Lars "Lade" Källfelt. Fabian Kallerdahl Galore ska gruppen heta. Det passar bra med ett fräckt och internationellt ord för överflöd, menar kapellmästaren som dock kollade på internet så att det inte ska kopplas samman med någon vapenexportör eller liknande.
Snyggt nedskrivna noter
Under sommaren har han skrivit låtar som aldrig förr, komponerat hela stycken med snyggt nedskrivna noter i stället för att som tidigare bära med sig enklare idéer som färdigställs i replokalen. Nu står han tillsammans med de tre Galoremusikerna och ljudteknikern Lars Nilsson i Nilentostudion i Kållered med all uppmärksamhet riktad mot två högtalare. Trummar med fingrarna till de klara gitarr- och pianofigurerna. Lever med i musiken med ansiktet och kroppen.
Så skymtar en bekymrad rynka i pannan.
Tre dagar är avsatta för att spela in de nio låtarna på nya plattan och gårdagen var en sådan dag då alla kände sig avslappnade och harmoniska, kemin stämde hela vägen in i hårddisken. Då hade Fabian Kallerdahl också blivit van vid studions superfina flygel med dess perfekta och avslöjande klang. Men han tycker inte att han får till pianosolot som nu klingar i en av plattans svåraste låtar, en snabbt svängande och jazzig vals.
- Alla skivor ger mig panikångest, både före och efter, säger han.
Senare, när han och bandet spelat om halva jazzvalsen på nytt, får hans inlevelsefulla pianosolo tummen upp av alla. Inklusive honom själv.
- Vi går in och spelar låten och ger verkligen järnet. Då blir så klart en del fel, men det justerar vi i efterhand i stället för att ta om hela låten på nytt och ge järnet om och om igen. Då skulle solona bli helt urlakade.
Lärt sig baka bröd
Dagen därpå tofflar Fabian Kallerdahl runt i morgonrock i lägenheten i Haga. Han har nyligen lärt sig att baka bröd som blir som bagarens och visar den fantastiska segheten och fluffigheten genom att dra i hörnet på en av de två gigantiska tomatmackor han brett till sig själv. För en kvart sedan skrev han, efter att ända in i det sista vägt båda sidors argument, på en protestlista mot att fastighetsägaren skulle såga ned den ståtliga kastanjen på innergården. Nu faller den gren för gren.
Det är hemmavardag för en nybliven far. Bakom dörren sover hans fru Lindha Kallerdahl och deras ett par veckor gamla son. Fabian kollar på klockan så att han inte ska missa tvättiden.
- Jag förstår ännu inte riktigt vad det är jag ska göra, säger han om papparollen. Jag kan vara med honom tills han blir hungrig, sedan är det kört. Så jag försöker hjälpa till med allt det andra, städa och tvätta och sådant. Det är lite synd att detta med skivan hände just nu när han har kommit, men jag har tagit ledigt från det mesta i övrigt för att kunna vara hemma så mycket som möjligt.
Skivan har han inte tänkt på mycket sedan inspelningarna avslutades, men när han nu får frågan kommer han fram till att den nog blir riktigt bra. Fast han påpekar på nytt hur svårt han har för sin egen musik, säger att han måste få distans, annars hör han knappt något annat än misstagen och hur det borde vara i stället.
- Men Lindha brukar trösta mig med att det faktiskt inte är jag som ska lyssna till musiken.
Samtidigt som prestationsångesten är tung att brottas med är den en motor som tvingar honom framåt och kompletterar den stora drivkraften. Glädjen över att få spela musik är den huvudsakliga orsaken till att han håller på, och den överväger med råge de jobbiga bitarna.
- Det är så himla kul att spela. Det är drivkraften, snarare än att jag spelar av ilska eller att det handlar om meningen med livet eller är frågan om ett sätt att uttrycka sig till massorna. Jag spelar av framför allt egoistiska skäl, för att det är kul och ger lite av samma känsla som att se en helt grym film eller äta något riktigt gott, säger han.
Till Mellanöstern
När skivan är slutmixad ska han arbeta vidare med Music Music Music som håller ångan uppe. Den senaste plattan ska släppas i Tyskland och Japan och trion reser till Mellanöstern för att bland annat hjälpa till med att starta musikutbildningar i Palestina.
Längre fram i vår fortsätter Fabian Kallerdahl att utforska teatervärlden. Sedan regissören Olof Lindqvist börjat samarbeta med honom har han gjort musik till Lång dags färd mot natt på Stadsteatern, Samlarna på Teater Bhopa och Kvinnan från havet på Malmö dramatiska teater. I vår fylls listan på med Shakespeareklassikern Macbeth som Olof Lindqvist sätter upp i Bergen. Fabian Kallerdahl vill låta Music Music Music jazza till den och planerar att det ska bli trions nästa skiva.
- Det är ett ganska kul tema med olika skotska hertigar som bråkar om ära, en rätt bisarr kontext för en jazzskiva. Vi har gjort två ganska explosiva jazzskivor med trion. Nu skulle vi vilja göra en lite ... jag vet inte ... konstigare skiva, säger han och skrattar.
