Göteborgarna har nog inte riktigt insett vilken stor kompositör Peter Eötvös är, menar en av Konserthusets medarbetare. Ungraren rycker på axlarna; han och Symfonikerna både fungerar och når ut finfint ihop, tycker han, inte minst efter flera inspelningar för Deutsche Grammophone.
Nu har de just avslutat en inspelning till en kommande skiva på en ungersk etikett med musik av hans landsman Béla Bartók. Den musiken ska också framföras under konserten i kväll, tillsammans med stycken av Stravinskij, Wagner och Eötvös själv.
Berättelsen om Peter Eötvös komposition går tillbaka till början av 2003 då han fick i uppdrag att skriva en violinkonsert för den japanska solisten Akiko Suwanai.
- Det var min första violinkonsert och kändes inte lätt. Jag tänkte på alla fantastiska violinkonserter som redan skrivits under 1900-talet, säger han.
I samma veva inträffade olyckan med rymdfärjan Columbia då sju astronauter dog bara minuterna innan de skulle landa. Peter Eötvös, som sedan pojkåren varit fascinerad av rymden, påverkades djupt av händelsen. Ur känslorna formades musiken och den beställda violinkonserten blev Seven, en hommage till de sju personer som omkom. Den hade urpremiär i höstas i Schweiz dirigerad av Pierre Boulez.
I Göteborg tar Peter Eötvös plats på dirigentpulten.
Han bläddrar i partituret och förklarar hur han tänkt. De sju astronauterna ombord på rymdfärjan kom från olika länder, något Peter Eötvös låtit prägla tonspråket. Till exempel hörs österländska influenser i det avslutande avsnittet som är tillägnat den indiska och den israeliska deltagaren.
Han möblerar också om i både musiktradition och orkester. Violinkonserten inleds med en kadens, vilket i normala fall är ett slags musikalisk slutpunkt för en sats. Dessutom är instrumenten flyttade från sina traditionella positioner och mixade med varandra för att skapa mer rymd.
Peter Eötvös, som började sin musikaliska bana med att komponera för film, gillar att blanda akustiskt och elektriskt. Han berättar att Seven har fyra ljudlager där det bakersta utgörs av en elgitarr som tillsammans med förstärkt harpa och keyboard skapar ett atmosfäriskt, klockliknande ljud var tolfte sekund. Framför det finns ett lager av metalliska slagverk och ett av stråkar och blås i nya konstellationer.
Det fjärde lagret är den berättande dimensionen, sex violinister som står ute hos publiken och spelar i samklang med Akiko Suwanai.
- Fiolerna representerar de sju människornas själar och jag har velat skapa stor frihet i ljudet. När musikerna är utspridda blir det en större rymd än om de står samlade i en grupp på scenen, säger Peter Eötvös.
Han ser på musiken som det mest öppna av språk, möjligt för alla att ta till sig.
Efter kvällens konsert åker han och Symfonikerna till dirigentens forna hemland för att spela samma program på Budapest Spring Festival. Varje vår de senaste tolv åren har han medverkat som dirigent i den ungerska festivalen, medan det är första gången Göteborgs symfoniker åker dit.
- Det är en viktig resa. Festivalen är en månad lång och den enda internationella i Ungern med många stora orkestrar. Och konsertsalen är fantastisk, säger Peter Eötvös.
På senare år har han skrivit flera operor, senast Lady Sarashina som uruppfördes häromveckan i Lyon. Hans nästa steg blir också en opera, den här gången baserad på Gabriel García Márquez bok Om kärlek och andra demoner. Den har premiär på festivalen i Glyndebourne i sommar med bland andra Göteborgsoperans Mats Almgren i ensemblen.
- En mycket intressant sångare, tycker Peter Eötvös.
Hans kalender sträcker sig till 2012.
- Fyra år är normalt i den här branschen. Visst kan jag längta efter friheten att göra mer spontana saker, men det är ett vackert liv jag har.
