Frågan “Vad är en kvinna?” känns så uttjatad. Samtidigt verkar vi inte kunna få nog av den. Allt mer sällan blir svaret på frågan “någon med två x-kromosomer”. Det är snarare något som känns, inte syns. Men vad är det då som förenar oss, vi som känner att vi tillhör samma kön?
Jag vet inte. Kan det vara att vi ibland målar naglarna eller att, om vi ska köpa nya tandborstar, väljer den rosa framför den blå? Nej, så kan det inte vara. När jag gick i förskolan i mitten av 2000-talet fick jag lära mig att killar får tycka om att leka i dockvrån, och tjejer får lov att gorma och slå sig själva på bröstet.
Svaret på denna fråga måste vara att kvinnligheten kommer inifrån. Den är avskild från den snokande verkligheten, och utgörs av en ljus, vän röst som bara hörs i det egna huvudet. Inte på ett schizofrent sätt utan mer själsligt. ”Du är en kvinna” säger den. Och poff, så vet man.
Men trots att den definitionen må vara sann är den inte tillfredsställande. Alls. För vem tycker att det är kul att vara oformlig i en tid vars största förälskelse är den egna identiteten? Vi vill alla vara något unikt. Vi vill kunna jämföra oss, hitta likheter och olikheter, skapa vänner och fiender.
Hur lyckas man med det när kön inte längre har en obestridlig definition?
Hur många kvinnor finns det inte som beskriver sig som ”Mamma, hustru och projektledare” i sin Twitter-profil?
Självklart erhåller appen Tiktok lösningen. Här finns ett outtömligt urval av kvinnor som till peppig musik tipsar om hur du ska uppföra dig och se ut för att tillhöra olika kvinno-kategorier. Exempelvis kan man välja att utstråla ”mörk feminin energi” eller ”ljus feminin energi”. Den första syftar till att beskriva en kvinna som är dominant, självsäker och oförlåtande. Den senare syftar till att beskriva en kvinna som änglalik, omhändertagande och snäll.
Det finns även användare som tipsar om hur man blir en så kallad ”Maneater” (en referens till Nelly Furtados låt från 2006). Råden är formulerade ungefär så här:
Om en man behandlar dig dåligt, stanna inte hos honom.
Ha på dig rött läppstift och svart eyeliner.
Lär dig att gå i klackar.
En fjärde kategori av kvinnor är så kallade clean girls. Det är sådana där tjejer som färgkoordinerar hud-serumen i sina badrumsskåp och har en travel-size borste i handväskan. Tjejer som alltid diskar direkt efter maten och använder sina trådlösa dammsugare minst två gånger i veckan. Jag har många gånger försökt att efterleva denna livsstil, men efter två dagar hittar jag åter mig själv liggandes på toppen av mina smutsberg, lamslagen av intensiteten i detta levnadssätt. Jag är ingen clean girl, bara en girl.
Att kvinnlighet inte längre synonymt med att menstruera eller föda barn vet vi nu. Men för de flesta räcker det inte att vara formlösa, så vi skapar nya alter-egon åt oss själva, baserade på allt mellan stjärntecken och mängden smutsiga tallrikar vi har på diskbänken.
Kanske är dessa subkulturer inte något anmärkningsvärt alls. Hur många kvinnor finns det inte som beskriver sig som ”Mamma, hustru och projektledare” i sin Twitter-profil? Hur många gubbar med vagt hårfäste finns det inte som har en svensk flagga i sitt användarnamn för att signalera vilken ideologi de sympatiserar med?
Dessa kategorier, dessa lådor att förvara essensen i, har väl alltid funnits. Det enda vi gör är att rusta oss inför en ny tid. Vi bygger nya små hus åt oss själva, vars fasader utgörs av nya spännande identiteter. Där inne kurar vi ihop oss under våra tyngdtäcken, och pustar ut över hur skönt det är att väggarna är skapta av samtidens högst värderade valuta. Vi är inte längre kvinnor, vi är maneaters och clean girls.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Farligt när historien ändras efter fansens önskemål
LÄS MER:Mandelmammorna ger sina barn ätstörningar
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
