Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Marcus Berggren: Om jag blev rik på comedy – hade jag skjutit en apa då?

Komikern Marcus Berggren skriver efter Felix Herngrens ”babiangate” och Soran Ismails uppmärksammade dokumentär om svenska komikers moral. Är det så att framgång föder omoral?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Komikern och tv-mogulen Felix Herngren har enligt Expressen deltagit i jakt på babian – en av våra närmaste släktingar – och därefter importerat skinnet. Var har man ens ett babianskinn? Jag tycker att en vanlig trasmatta kan ta över för mycket i rum. Får han ibland ställa om dammsugarmunstycket och suga upp barnens brödsmulor från babianens svans? Jag skoja bara. Om Felix Herngren städar själv heter jag... Felix Herngren. Om man ens deltar i närheten av babianjakt på semestern så ligger nog polsk städhjälp inom ens moraliska räckvidd.

Samtidigt går det en dokumentär om Soran Ismail på SVT. Han anklagas ju (men har inte blivit åtalad) för att ha gjort allt från våldtagit till visat källarburret för en drös kvinnor som vittnat om det här oberoende av varandra.

Ni måste ju undra vad mitt skrå håller på med?

Men jag kan lugna er: det är bara de riktigt framgångsrika komikerna; de allra flesta inom kåren vändsteker sin plånbok ett bra år, för att få kött till middagen.

För det är klart att rikedomen och kändisskapet spelar roll här. Pappa sa alltid att ”tillfället gör tjuven” – och med det menade han att väldigt få föds till brottslingar som lever för att stjäla andras grejer. Att det snarare är omständigheter och tillfällig ingivelse som leder till brott.

För Felix som varit rikskänd sedan Arne Weise var i pensionsåldern, och är triljardär, måste det rimligen till rätt stark tobak om han ska känna det sjunga till lite i skallroten.

För det första ska du ha råd med jakt i Afrika och ha tusentals unga tjejers dyrkan och för det andra ska du ha huvudet så långt upp i egen fåtölj att du ska tro att du kommer undan med det. De allra flesta av oss behöver aldrig ställas inför sådana etiska dilemman om vi ska bevista troféjakt eller utnyttja våran sociala ställning för sex.

Jag funtar själv: Om jag blir rik på min comedy och alla vet vem jag är – kommer jag skjuta en apa då? Hade jag utnyttjat mitt kändisskap till i bästa fall samtyckessex, i sämsta fall våldtäkt? Om det är det här som är godhetsknarket så tar jag gärna hela påsen men: nej, jag hade nog fan inte det! Jag vet inte, jag har väl inget "go" i mig.

Men jag kan ändå förstå vilka mekanismer det är som satts i rullning: uppmärksamheten och kicksökandet. Uppmärksamhet är min favoritdrog av de jag har testat. Och som vilken sketen gatudrog som helst behövs det hela tiden starkare och starkare grejer för att ens komma upp till den nivån när man ”mår helt ok”. Nu hade jag ynnesten att redan vara smärtsamt medveten om att jag inte var bättre än någon annan när jag fick vara med i riksmedia första gången. Livet hade gett mig ett par smällar så jag hade det som kallas självinsikt. Jag blir fortfarande lika förvånad och lättad varje månad när hyran är betald och jag inte tvingats sälja min kropp i hamnen.

Men för Felix som varit rikskänd sedan Arne Weise var i pensionsåldern, och är triljardär, måste det rimligen till rätt stark tobak om han ska känna det sjunga till lite i skallroten. Lite safari med en happy ending, där har vi nog något som känns. Happy för alla utom babianen. Soran är ju en barnstjärna och det har ju aldrig fungerat för någon att få höra att den är ett geni innan hjärnhalvorna växt ihop.

Om du fyller ditt liv med luft ligger du snart på marken. Och där är de nu: Felix och Soran.

Än är det inte klarlagt exakt vem som gjort vad – och båda nekar till anklagelser. Stjärnornas eventuella brott står såklart heller inte i paritet till varandra. Men båda bygger rimligen på något slags storhetsvansinne. Om de är skyldiga gjorde tillfället tjuven, men brotten är lika vidriga för det.

För moral är väl de val man gör när ingen ser och tror sig kunna komma undan med dem?

Såhär tror jag det är: riktig kärlek kommer inifrån en själv. Det är dess svaghet och styrka. Svaghet för att man kan vara en sådan röv mot sig själv. Styrka för att om det är en bra känsla – kan man alltid bära med sig den. Applåder, priser och pengar är bara luft.

Man bygger inte beboeliga hus av luft. Luft blåser man in i luftmadrasser och har försvunnit lagom tills man har vaknat igen. Alltså. Om du fyller ditt liv med luft ligger du snart på marken. Och där är de nu: Felix och Soran.

Läs mer av Marcus Berggren:

LÄS MER: Nu måste vi värna sunkhaken

LÄS MER: Jag är så jävla trött på antivaxxare

LÄS MER: Våra barn vill bli influencers för att staten svikit dem

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.