Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Ungerns premiärminister Viktor Orbán håller presskonferens efter att EPP haft gruppmöte i EU-parlamentet under onsdag 20 mars, där gruppen beslutat att stänga av Orbáns parti Fidesz. Bild: Francisco Seco

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nu vill EU-kritikerna förändra unionen inifrån

Att den ungerske premiärministern Viktor Orbáns parti Fidesz stängs av från den konservativa partigruppen EPP är bara ett av flera tecken på att den politiska spelplanen i EU-parlamentet håller på att ritas om. Hynek Pallas synar hur tidigare EU-kritiska partier byter fot och skapar nya allianser inför valet i vår.

Kanske var det bara Almedalsveckan som tog fokus? Men i början av juli 2018, samtidigt som Sveriges politiska journalister minglade innanför ringmuren, tog Sverigedemokraterna ett nytt steg i Europapolitiken.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Uppmärksamheten när landets mest kontroversiella och medialt bevakade parti bytte EU-grupp uteblev i alla fall. Detta trots att klivet från Frihet och direktdemokrati (EFDD), med bland andra brittiska UKIP och italienska Femstjärnerörelsen, innebar att man lämnade ett sammanhang av Förintelseförnekare och oblyga rasister.

Sverigedemokraterna hade ansökt om inträde i den mindre kritiska gruppen av konservativa och reformister (ECR) länge. Gruppen, parlamentets tredje största, domineras av polska regeringspartiet Lag och rättvisa samt brittiska Tories. De senare var tydligen inte sugna på ett parti med nazistiska rötter. Men med britterna på väg ut behövdes nytt blod. I utbyte får Sverigedemokraterna mer möjlighet att påverka europeiska konservativa. Grupptillhörigheten är inte allt, men grupperna tenderar att rösta sammanhållet vilket gör dem intressanta.

LÄS MER: Europa är förloraren i årets val

Inför riksdagsvalet påstod Sverigedemokraternas EU-parlamentariker Kristina Winberg dock att inställningen fortfarande låg kvar: man byggde nya broar i unionen, men ville lämna den. Fast i slutet av januari, när det var dags att lansera plattformen inför EU-valet i maj, svängde partiet: i Aftonbladet (31/1) förklarade Jimmie Åkesson att SD ska söka förändring inifrån Bryssel tillsammans med sina ”vänner”.

Den liberala demokrati som efter 1989 såg ut som mänsklighetens orubbliga framtid knakar.

Två veckor senare, på andra sidan av den politiska skalan, klubbade Vänsterpartiet att de inte ska gå till val på att lämna EU. Det innebär att de två riksdagspartier som har frågan om utträde i programmet har vänt i frågan.

Varför sker detta – och varför nu?

Det korta svaret stavas Brexit. Det brittiska kaoset skrämmer rejält. Även politiker som tror sig se en folklig resning förstår att utvecklingen verkar hotfull för väljarna. Det längre svaret är att den liberala demokrati som efter 1989 såg ut som mänsklighetens orubbliga framtid knakar. Valet av Donald Trump och andra förskjutningar i det politiska fältet – där rena fascistpartier har tagit plats i parlament som det grekiska eller det slovakiska – har visat att även EU kan stöpas om.

Kristina Winberg (SD) i EU-parlamentet.. Bild: Anna Karolina Eriksson/TT

De centraleuropeiska länderna i den så kallade Visegrad-gruppen highfivade varandra när de i somras fick stopp på krav om obligatoriska kvoter för flyktingfördelning. De backade från tidigare antydningar om folkomröstningar för utträde, och började tala om att ”förändra Bryssel inifrån”. Det gäller även andra partier som Sverigedemokraterna ”bygger broar med”. I januari besökte Matteo Salvini, Italiens inrikesminister och partiledare för Lega Nord, Warszawa för att förmå Lag och rättvisa att ansluta sig till ett nationalistiskt nätverk inför valet. Salvini vill skapa en ”polsk-italiensk” axel som ska motverka den ”tysk-franska” och ge ”renässans för europeiska värderingar”. Det här är samarbeten som blir viktiga för EU-skeptiska grupper när britterna lämnar och dessa partigrupper försvagas.

De centraleuropeiska länderna i den så kallade Visegrad-gruppen highfivade varandra när de i somras fick stopp på krav om obligatoriska kvoter för flyktingfördelning.

Den som vill se hur splittrad inställningen är på den vänstra sidan av skalan kan dröja kvar vid Storbritannien. En intressant diskussion på London School of Economics Brexit-blogg under hösten lockade fram många välbekanta positioner – som att EU-medlemskap i sig underminerar vänstern. Vänsterpartiets EU-grupp Europeiska enade vänstern/ Nordisk grön vänster (GUE/NGL) innehåller också allt från grekiska vänsterpopulisterna Syriza till det hårdnackade tjeckiska kommunistparti som styrde landet när det var en diktatur (och är lika negativa till minoritetspolitik, EU och flyktingmottagande som högerextrema partier).

LÄS MER: Stimulerande men deprimerande om EU

När Jonas Sjöstedt meddelade att man inte skulle gå till val med utträdeskravet skapade det också interna slitningar. Andranamnet på valsedeln till parlamentet, Ana Süssner Rubin, skrev en frän debattartikel (Aftonbladet 14/2) om att frigöra sig från ”lobbyisternas EU” och inte släppa hotet om utträde. När Sjöstedt, som röstade nej till EU i folkomröstningen och aldrig har ångrat sig, intervjuades i Agenda (17/2) ville han helst tala om att det finns akuta frågor som att lösa klimatkrisen och ”vara ett alternativ till den auktoritära högerextrema utvecklingen”. Vänsterpartiet ska därför arbeta för ”ett socialistiskt Europa”.

Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet, meddelade att partiet inte går till val med utträdeskravet.. Bild: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT

Det är en fras som hade låtit suicidal några år efter murens fall men som i dag har annan klang. Som The Economist nyligen rapporterade under rubriken ”The resurgent left – Millennial socialism” (14/2) så är begreppet stekhett, särskilt i USA. Liksom Bernie Sanders kallar sig till exempel kongressens stjärnskott Alexandria Ocasio-Cortez för demokratisk socialist. Europas vänsterpartier hoppas naturligtvis att denna amerikanska socialistvåg ska slå över också till våra kuster.

Den som lyssnar på fraserna i Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas EU-kritik hör ofta samma klyschor. Jimmie Åkesson i Aftonbladet: ”för att motverka dagens överstatlighet behöver man vara pragmatisk”. Såhär låter det när Vänsterpartiet Ana Süssner Rubin i skriver i samma tidning: ”den som vill motverka den överstatlighet EU går mot; den ska skicka en EU-motståndare till Bryssel”.

Men de förra kritiserar mindre självbestämmande för nationella folk, och har sett ökande inhemsk opinion för detta. Den senare ogillar marknadens internationell ”nyliberalism” – och noterar stöd exempelvis i växande klimatengagemang.

Den som lyssnar på fraserna i Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas EU-kritik hör ofta samma klyschor.

Fast båda sidor har också strateger som håller koll på EU-stödet – och det går tvärtemot deras partiprogram. Sju av tio svenskar tycker att EU är bra. Övriga Europa håller med: fjolårets Eurobarometer visar det högsta stödet för unionen på 35 år. Partier som inte vill bli sedda som marginella extremister lystrar till sådana siffror. Och på andra sidan rustar unionsförsvarare som Emmanuel Macron. I debattartikeln ”För en förnyelse av Europa” (4/3 DN Debatt) riktar den franske presidenten udden mot nationalister och Brexit med en programförklaring för EU som inkluderar europeisk minimilön och socialt skydd.

Det innebär att valet i maj inte bara står mellan traditionella partier, utan om hur framtida samarbete och integration ska se ut. Och att det är dags för svenska medier att bli mer intresserade av Bryssel.

För det finns onekligen reformbehov i unionen. Den som har sett hur fattigdom samverkar med att tilltron på demokratiska institutioner urholkas förstår att kampen för social trygghet måste föras på övernationell nivå. Den som vet att uppsvinget för odemokratiska politiker är stort i samma regioner – inte minst i det redan fattiga Östeuropa – förstår också risken med de högerextrema krafternas EU-ambitioner. Och vikten av en demokratisk vänster som vågar omfamna Europa i stället för att skapa mer isolering.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.