Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

E-boken är här för att stanna – men biblioteken hänger inte med i utvecklingen. Bild: Kathy Willens
E-boken är här för att stanna – men biblioteken hänger inte med i utvecklingen. Bild: Kathy Willens

Björn Werner: Nu måste biblioteken lansera en gratis bokapp

Att låna e-böcker från biblioteken är så svårt att det känns som piratkopiering. Men om biblioteken inte löser situationen snart kommer bibliotekens funktion snart urholkas. Det skriver GP:s kulturchef Björn Werner.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

”Varför?”, frågar jag mig själv ofta när jag noterar att min bokapp har sugit åt sig 169 kronor också denna månad, ”lånar jag inte böcker istället?”.

Svaret är enkelt. Få saker får mig att känna mig så kriminell som när jag försöker få tag i något digitalt genom ett svenskt bibliotek. Det är som om jag är fjorton år igen, på jakt efter den senaste ”cracken” till datorspelet Civilization 3.

För i biblioteksvärlden finns samma upplevelse kvar, den från mitt barndoms vilda västern-internet. Jag navigerar genom skumma bibliotekssajter med föråldrade sökmotorsystem som jag sedan samkör med mystiska, ogästvänliga appar som har obskyra namn som ”Bluefire Reader”. Ja, efter att jag registrerat sig hos något amerikanskt tredjepartsföretag då. Det går – men bara om jag tänjer allvarligt på mina IT-kunskaper.

När jag sedan sitter där med mitt digitala ex av Hamsuns ”Svält” känner jag mig direkt skurkaktig. Som om jag smitit in i bokhandeln, lagt en liten pocket i rockfickan och tassat ut igen. Det är i teorin gratis – men arbetsinsatsen är det inte.

Därför är det inte så konstigt att jag nu enträget prövat mig igenom de olika förlagens halvdyra bokappar. Utbudet är sådär, författarnas ljudboksinläsningar som bäst okej, men de har en sak som gör att jag fortsätter kontot läcka pengar på en månatlig basis trots att jag redan betalar skatt för biblioteken: tillgängligheten.

De är helt enkelt jättelätta att använda. Så jag använder dem – och jag är inte ensam. Medan bokapparna rapporterar stor tillväxtströmning fortsätter e-boksutlåningen via biblioteken enligt Kungliga bibliotekets rapport med den blommiga titeln ”Bibliotek 2018” framförallt att vara begränsad till Universitetsbiblioteken och akademiska publikationer.

Vi verkar alltså röra oss mot en verklighet där det är en självklarhet att betala för böcker på internet, medan de som inte har råd får ställa sig i den analoga kön i väntan på tummade fysiska exemplar. Det är förstås inte en speciellt framtidssäker situation, i en värld som av allt att döma kommer bestå av mer skärmbaserad läsning – inte mindre.

Det vore i sin ordning om Folkbibliotekens grundidé var att samla böcker i ett hus. Det är det inte. De allmänna biblioteken är, för att högtidligt citera Bibliotekslagen (det finns en sån), att: ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”. Om Folkbiblioteken läser vi: ”Varje kommun ska ha folkbibliotek. Folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till användarnas behov.”

Ingenstans står det att digital tillgänglighet ska underordnas det fysiska rummet. Ändå är det just nu precis så det är – och anledningen stavas pengar. Enligt SVT betalar biblioteken nämligen runt 28 kronor varje gång man lånar ut en e-bok – genomsnittspriset för att köpa in ett fysiskt exemplar. En helt ny kan kosta biblioteken upp mot 89 kronor – varje gång någon lånar den!

Inte konstigt då att biblioteken skickar ut mig i internetsbakvatten, eller att jag känner mig som en skurk. Jag snor ju stora summor från biblioteksverksamheten. Trots det kvarstår dock faktum – om inte Biblioteken hittar en ekonomiskt hållbar lösning och en digital tjänst som matchar de privata alternativen så kommer de snart ha svårt att leva upp till lagens grundkrav. I väntan på det tänker jag vackert fortsätta betala förlagen.