Ett e-postmeddelande sänt sent i juni riskerar att få låg prioritet hos sina läsare. Men det som skickades ut från regeringen efter dess sammanträde dagen före midsommarafton har gett ett starkt eko hos det svenska forskarsamhället. Budskapet var att avbryta en redan gjord utlysning av forskningsmedel med inriktning på fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i låginkomstländer, samt samarbeten och kunskapsutbyte mellan forskare i Sverige och forskare i låginkomstländer.
Det betyder att ett antal personer på universitet och högskolor har lagt ner tid (i det stora hela skattefinansierad tid) på att läsa in sig och formulera nya frågor som kan göra att vi sedan vet mer. Deras forskningsansökningar är formulerade utifrån kriterier som Vetenskapsrådet har ställt upp. En del av dessa ansökningar hade kunnat leda till ny forskning om vår värld. Om inte regeringen hade beslutat att avbryta processen och dra in de utlovade pengarna.
En regering kan göra prioriteringar när det gäller forskningsfinansiering, och satsa mer eller mindre pengar på olika områden. Det har gjorts förut och är inget nytt i sig. Men det är nytt att helt enkelt gå in och avbryta en utlysning som redan är gjord. Vad betyder då det här, mer än att cirka 250 forskare och många fler av deras kollegor är besvikna och upprörda? Det är ju uppenbart att det betyder att regeringen inte prioriterar den här forskningen.
Vi kan tolka tilltaget att dra tillbaka pengar mitt i en pågående utlysning som ett slags disciplineringsinstrument.
Men frågan är också om inte procedurfrågan är lika viktig: vi kan tolka tilltaget att dra tillbaka pengar mitt i en pågående utlysning som ett slags disciplineringsinstrument. Inte minst framstår det så om man lägger det bredvid hur utbildningsminister Mats Persson (L) frontade beslutet att i efterhand – i samband med tillsättning – förkorta mandattiden för universitetsstyrelserna. Den gången med motiveringen att säkerhetspolitisk kompetens skulle in. Samtliga Sveriges universitets- och högskolerektorer protesterade.
Frågan om det hela är en eftergift till SD och alltså egentligen är ett rent svaghetstecken för regeringen har naturligtvis ställts, till exempel av Elsa Kugelberg i DN (28/6). Dess starka beroende av SD gör att den frågan är ständigt aktuell. Biståndsminister Johan Forsell (M) förnekar detta, och säger också, med en klassisk populistisk trolleriformulering, att de indragna pengarna ”gör större nytta i Ukraina än på högskolorna”.
Jag undrar om han också tänker att den här indragningen av en utlysning gör störst nytta i de signaler den sänder om att universitetens och forskningens villkor ändras retroaktivt och att svensk utrikespolitik inte längre prioriterar relationen till fattigare länder? Eller helt enkelt i utebliven finansiering till utvecklingsforskning?
Vilket är egentligen det rimliga svaret på detta e-postmeddelande i slutet av juni?
Låt oss börja med att sätta det i ett större sammanhang: nu behöver vi inte längre titta mot Ungern för att fundera över hur akademins villkor och frihet kan försämras genom politiska beslut.
Just den kunskapen går nämligen bra att söka här hemma.
Läs mer i GP Kultur:
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
