Nej, konsten är inte hotad för att Gorman bytt översättare

Hotet mot den konstnärliga friheten har blivit en halmgubbe som skapar klick på kultursidorna. Sanna Samuelsson om att författaren Marieke Lucas Rijnevelds hoppat av som holländsk översättare för Amanda Gormans kommande diktsamling efter en diskussion om rasism och översättning.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Vi lever i tider där konstens frihet ständigt hotas. I alla fall enligt våra kultursidor. ”Hyllade poetens översättare hoppar av efter kritik – var ’för vit” löd rubriken på en nyhet på SVT efter att författaren Marieke Lucas Rijnevelds hoppat av som översättare för Amanda Gormans kommande diktsamling (1/3).

”Nu får inte x göra y” är en vanlig struktur i rubrikerna på i våra tidningar. Det har helt enkelt blivit ”clickbait” att någon anklagats för rasism eller blivit ”cancelled”. Så skapas en bild av ett samhälle helt överhopats av rasist-anklagelser, där man som vit inte längre kan säga flaska i kultursammanhang utan att någon kommer och anklagar en för att vara ”problematisk”. Josefin de Gregorio skriver i SvD att ”Hela affären är minst sagt förbluffande. Tanken på att bara den med visst kön, hudfärg eller ålder är kvalificerad för ett jobb vore i alla andra fall, tja, diskriminering.”(2/3).

ANNONS

Hon refererar vidare till en text i The Guardian där nobelpristagaren Kazuo Ishiguro oroar sig över att unga författare inte ska våga ta konstnärliga risker, av rädsla för att bli kritiserade.

LÄS MER:Efter kritikerstorm – Timbuktu översätter dikten

”Nu får inte x göra y” är en vanlig struktur i rubrikerna på i våra tidningar. Det har helt enkelt blivit ”clickbait” att någon anklagats för rasism eller blivit ”cancelled”

Men stämmer verkligen detta, undrar jag. Lever vi verkligen i en åsiktsdystopi? Skriver inte författare allt möjligt, hela tiden? Och översätts inte de flesta böcker i Sverige av vita översättare, oavsett om de handlar om rasism utifrån egna erfarenheter eller ej? Är inte det ett problem som borde diskuteras? Inte för att det borde vara förbjudet, men för att det säger något om ett homogent översättningsfält?

Hotet mot den konstnärliga friheten har blivit till en halmgubbe, som uppenbarligen väcker starka känslor. Därför snackas det. Och här sitter jag och snackar. En redaktör som vill ha en intressant vinkel på en snackis. Men jag känner sällan igen mig i problemformuleringarna som mer och mer tar över vårt offentliga samtal. Jag förstår inte på vilket sätt kulturen inte skulle vara fri. Det är just den uppenbara friheten som gör att jag dras till den.

Litteraturens frihet ligger i dess tillkomst, i det komplexa samarbetet mellan den skrivande handen och den tänkande hjärnan. Den sker bortom tyckonomin och tänks inte fram, utan flödar på något närmast magiskt vis från kropp till tangent.

ANNONS

Litteraturens frihet ligger i dess tillkomst, i det komplexa samarbetet mellan den skrivande handen och den tänkande hjärnan.

LÄS MER:Recension: ”Obehaget om kvällarna” av Marieke Lucas Rijneveld

I översättningen ska detta då sen filtreras genom ett annat språk och en annan kropp. Det är en verksamhet som sätter alla idéer om vad litteratur är på sin spets. Översättaren, poeten och Valand-doktoranden Jennifer Hayashida skriver kort i en text i tidskriften ”Poets and writers” om ”översättningens konflikt” som något som leder in till språket, in till ett konfliktfyllt och nyckfullt härmande och en obeslutsam njutning. (21/11/18)

Översättning är alltså både en konflikt, men också den rörelse som överbygger och hanterar den inneboende konflikten. Det är också denna svårighet som njutningen kommer ur i översättningsarbetet. Det måste vara något av det svåraste man kan ägna sig åt, brukar jag tänka.

Jag har precis läst Marieke Lucas Rijnevelds roman ”Obehaget om kvällarna”, som vann Bookerpriset och precis har översatts till svenska (och recenserades på GP Kultur av Mattias Hagberg 15/1). Valet av Rijneveld som översättare är förvånande till att börja med, även om det ska ha varit Gormans idé. Jag kan inte komma på två författare som är mer olika i den generationen. Inte på grund av färgen på deras hud, utan rent språkligt. Hur skulle språket i Rijnevelds klaustrofobiskt perversa landsbygdsskildring kunna möta Gormans retoriskt slipade spoken word-poesi? (”Ju mer spoken word-melodin förknippas med sälj-copy, desto fler kommer intuitivt tvivla på äktheten i Gormans rader (som lika gärna hade kunnat vara skrivna för Nike)” som Nino Mick skrev i GP Kultur (11/2) Det känns långsökt och Rijnevelds avhopp är därför förståeligt av flera skäl.

ANNONS

LÄS MER:Litteraturkritiker är för okunniga om spoken word

Vi som skriver och inte riktigt tillhör normen får liksom ta den bollen och springa med den, eftersom det är den boll vi har.

I Rijnevelds annonserande av avhoppet på Twitter nämner författaren att hen är medveten om sin position i relation till förfrågningen, och att många inte har den positionen, vilket underförstått syftar på de svarta holländska författare som aktivisten och journalisten Janice Deul nämnde i sitt debattinlägg som startade diskussionen.

Är det inte rimligt att fundera över sin position när man blir så hajpad som Rijneveld har blivit nu? Det måste vara knepigt att förhålla sig till. Och erfarenhet spelar roll i skrivandet av både litteratur och översättning, vad gäller allt ifrån arbetarlitteratur till autofiktion, det tror jag att vi alla är överens om

Men den spelar också en särskild roll i bokförlagens PR och haussande av ”exotiska” och ”autentiska” erfarenheter som den, underförstått, normlydande läsaren ska få ta del av. Detta känner nog Rijneveld mycket väl till, som ung icke-binär författare som skriver om jordbruk och andra ”konstiga” ämnen. Liksom Gorman med allra största säkerhet gör det.

Vi som skriver och inte riktigt tillhör normen får liksom ta den bollen och springa med den, eftersom det är den boll vi har. Men det är ett komplicerat race, särskilt när det gäller översättning. Så att låtsas som om frågan om konstens frihet skulle vara en enkel sak är helt enkelt förenklande.

ANNONS

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS