Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Essy Klingberg: Nej, de snygga männen är inte styrda av någon kvinnlig blick

SvD-skribenten Victor Johansson skriver i en uppmärksammad krönika om hur hans superkropp blivit hans enda valuta. Men Essy Klingberg håller inte med om att mannen har blivit ett objekt på samma sätt som kvinnan.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Stoppa pressarna! SvD-skribenten Victor Johansson har en god och en dålig nyhet. Den goda nyheten är att han börjat träna. Den dåliga nyheten är att tjejer numera bara vill ha honom för hans kropp. Han beskriver i sin artikel ”Superkroppen är min enda valuta” hur “den kvinnliga blicken” reducerat honom till ett objekt.

Att döma av innehållet på kultursidorna finns det ett stort behov att skärskåda den manliga kroppen. I fjol skrev Josefin de Gregorio i SvD om hur pappakroppen förlorat sin forna status, och innan dess redogjorde skribenterna Victor Malm och Fredric Thunholm ingående för sina träningsvanor i Expressen respektive Arbetet. Nu kallar Victor Johansson sig själv som vittne: “Även matriarkatet har förmågan att plocka isär den manliga kroppen med blicken”, skriver han, och berättar hur kvinnor som tidigare lyssnat på hans utläggningar om Bob Dylans ”Blonde on blonde” nu ber honom ta av sig tröjan.

LÄS MER: Vi har kämpat i 100 år för att slippa våra kroppar

Men betraktar samtidens kulturmän sig själva verkligen med en internaliserad kvinnlig blick? Knappast. Begreppet “den manliga blicken” kan härledas till filmteoretikern Laura Mulveys essäer från 1970-talet, och i dess ursprungliga mening finns inte bara en avindividualisering av den betraktade, utan också ett ägande och maktanspråk. Johansson är varken den första eller sista mannen att objektifieras, men han tycks förväxla “den kvinnliga blicken” med det vanliga människor kallar skönhetsideal.

Det är jobbigt att vara snygg, för man vet aldrig om någon vill ha en för den man verkligen är.

Mannens kropp tycks emellertid i allt högre grad betraktas som ett lackmuspapper över hans inre karaktär. En vältränad kropp är en kropp som jobbar hårt, det säger sig självt, och på den kärleksmarknad som Johansson befinner sig på är kroppen således hårdvaluta. Den disciplinerade kroppen är dessutom tätt sammanlänkad med föreställningen om rationalitet och berättigad framgång. Det här är förstås inga nyheter, utan en anledning till att svenskar årligen lägger omkring 8 miljarder kronor på gymkort. Att ha ett yttre som gynnas av denna tingens ordning är kul ett tag, tills man inser att ens position är villkorad.

Så Victor Johansson har rätt i en sak: Det är jobbigt att vara snygg, för man vet aldrig om någon vill ha en för den man verkligen är. Med jämna mellanrum står man i spillrorna av det som en gång var en relation och frågar sig själv: Var min analys av ”Blonde on Blonde” ens något att ha över huvud taget? Det är jobbigt, men det är priset man betalar för att vara en konkurrenskraftig aktör på kärleksmarknaden.

Om skribenten:

Essy Klingberg är frilansjournalist.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.