Hiphopen dominerade som väntat P3 Guld. Einar, Dree Low, Aden x Asme, Z.E och Ozzy var prinsar i Partille och veteranen Timbuktu hyllades av hela arenan. Det är fullt logiskt och just Timbuktu konstaterade mycket riktigt att hiphopen numera når långt utanför den egna kategorin.
Svensk hiphop har flyt. Den håller en allt högre nivå, det fylls hela tiden på med ny talang och inte minst finns en variation och musikalisk mångfald som aldrig förr. När några tunga namn har ett lugnt år finns andra som täcker upp. Det var också fint att se hur förorter som Husby, Hammarkullen och Rosengård representerades i en av landets glittrigaste galor.
Där ligger P3 Guld helt rätt i tiden och illustrerar att det är inom den breda populärmusiken som förortskulturen har sin givna plats. Svensk litteratur, teater och film släpar fortfarande efter. Så ska man förstå det svenska samhällets mångfald och den svenska kulturens bredd är det till popmusiken man ska gå.
Att sedan Z.E blev årets artist före just Molly, men också Veronica Maggio och Tove Lo känns väldigt konstigt. Läge att zooma ut lite där P3. Man får vara folklig. Också.
Magnifikt öppningsnummer
Molly Sandén och Miriam Bryant var drottningar i Partille. Miriam för att hon som egentligen ingen annan verkligen tog över den arena hon får några år sedan var med och invigde. Molly Sandén för att hon var i en klass för sig under 2019. Och för att hennes öppningsnummer var inget annat än magnifikt.
Tidigare på kvällen fick jag frågan som kommer inför varje P3 Guld-gala: "vilka hoppas du ska vinna ikväll". Jag brukar svara något klyschigt om att alla nominerade är vinnare. Men den här gången hade jag verkligen en enda önskan, en enda förhoppning. Nämligen att Molly Sandén skulle göra rent hus i Partille arena.
Hon kunde ta en trippel. Det blev två priser. Årets pop och Guldmicken - som är det finaste priset man kan få på den här galan. Tacktalet efter Guldmicken var uppriktigt, rörande och fyllt av kärlek till fansen. Molly Sandén har utvecklats något enormt det senaste året och hon har gjort det genom att våga vara sårbar, öppen och modig. Hon har vunnit ny publik i alla åldrar, respekt från alla håll och har på bara några månader blivit självklar arenaartist. Det är häftigt att se en artist, och en människa, växa så mycket på så kort tid. Den här kvällen strålade hon av välförtjänt självkänsla.
Och på tal om drottningar. Snoh Aalegra - vilken stjärna.
Hoppas P3 menar allvar med musikjournalistiken
Till sist. Lördagens P3 Guld-gala var inte bara en fest för det gångna musikåret. Den var dessutom gravöl för gamla P3 och dopkalas för den nya versionen av kanalen som rullas ut på måndag. Då är det upp till bevis för P3.
Sveriges Radios ledning har inför lanseringen pratat mycket om musikjournalistik. Att den är viktig. Att den ska få ta mycket plats. Om det i praktiken verkligen blir så går Sveriges Radio stick i stäv med alla andra stora mediehus. Den svenska musikjournalistiken har haft det motigt på senare år. Kvällstidningarna har lagt fokus på renodlad kändisrapportering och hos morgontidningarna har musikbevakningen haft svårt att hävda sin plats i allt tuffare prioriteringar. SVT är visserligen helt oslagbara när de spänner musklerna och satsar på en dokumentärserie som "Det svenska musikundret". Men till vardags är det betydligt tunnare.
Det är synd. Vi lyssnar på musik som aldrig förr och kvalificerad musikjournalistik är bland det roligaste man kan ägna sig åt. Den kan vara samhällsskildrare med ett beat, persontecknare med oändligt skärpedjup och den kan faktiskt också vara ekonomijournalistik som svänger. Det vore bra, nej rentav avgörande, om det skulle visa sig att P3 vill använda sina omfattande resurser till detta. Och jag skulle lyssna. Varje dag.
LÄS MER:Storslam för hiphopen på P3 Guld
