Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anna Jansson lämnar tillfälligtvis Gotland och Maria Wern för Örebro och kriminalkommissarien Kristoffer Bark. Bild: Leif Hansen

Modigt när författarna byter poliser

Maria Näslund: Det är inte alls säkert att läsarna gillar tilltaget.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

September är kriminalromanens högsäsong, vilket betyder att man missar ett par titlar om man får för sig att blinka. Därför har jag nu tejpat fast ögonlocken och kan bygga ett nytt boktorn på mitt skrivbord varje dag. Här vajar den psykologiska spänningsromanen bredvid den något stabilare politiska thrillern. Feelgood-deckaren lyser upp intill den lite tröttare polisromanen, som i sin tur är granne med bokhögen för titlar som har Lee Child-citat på omslaget. När Lee Child inte skriver böcker om sin svårmodige Jack Reacher så läser han andras deckare och tycker att alla är toppen och sensationella. Den intressanta hög som balanserar extra stolt på mitt bord verkar han dock inte ha lika bra koll på: den modiga avstickaren.

LÄS MER: Amazon gör "Jack Reacher"-serie

Det är en samling namnkunniga författare som inte sällan skrivit en lång och framgångsrik serie deckare men som vågat släppa taget om sin hjälte och börja på något nytt. Det är modigt. För även om de inte gör helt slut, och kanske bara tar en timeout i förhållandet, så är det ju uppenbart att de har träffat någon ny som får en massa uppmärksamhet. Och det är inte alls säkert att omgivningen gillar tilltaget. Läsare håller gärna fast vid sina favoritpoliser likt snuttefiltar.

I Anna Janssons fall var det på tiden att vi fick träffa nykomlingen och kriminalkommissarien Kristoffer Bark i Örebro; både Maria Wern och Gotland behöver få längta lite efter rampljuset. Som av en händelse handlar den nya boken om en polis som letar efter sin försvunna dotter – precis som ”Se mig falla” av Mons Kallentoft (Forum), en avstickare från den författarens långkörare med Linköpingspolisen Malin Fors. Även ”Bungalow” av Åke Edwardson (Albert Bonniers förlag) har samma tema: en pappa åker till Sydostasien för att leta efter sin dotter. Den sistnämnda är dock klassad som roman, men passar onekligen in i modiga högen: ”Bungalow” är enligt förlaget författarens ”största satsning hittills” och en bok han arbetat med i sex år. Det låter som att Göteborgspolisen Erik Winter är ute i kylan på riktigt.

LÄS MER: "Det blir ingen dans ikväll" – novell av Åke Edwardson

En som verkligen sticker ut bland höstens modiga är Peter James och hans tegelsten ”Absoluta bevis” (Modernista). De flesta känner James som författaren bakom böckerna om Brightonpolisen Roy Grace, även om han genom åren skrivit en del annat. Den nya fristående thrillern är en berättelse som för tankarna till Dan Browns ”Da Vinci-koden” och handlar om reportern Ross Hunter som får ett tips om att det finns absoluta bevis för Guds existens. Spännande romanidé, får man lov att säga. Eller som Lee Child recenserar på omslaget: ”Sensationell. Den bästa thrillern sedan Da Vinci-koden.”

Men trots att den gode Grace fått kliva åt sidan för en stund så håller sig Peter James kvar i Brighton i den nya boken. Det tackar vi för. Alla kan inte flytta till Örebro.