Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

Modeskapare är de nya kungligheterna

De senaste åren har det kommit en mängd filmer om modeskapare: om Yves Saint Laurent, Coco Chanel och nu den uppmärksammade tv-serien ”Halston” på Netflix. GP:s Caroline Hainer ser ett nyfunnet intresse för modedesigners när kungligheter slutat vara glamorösa.

Modeskaparen Roy Halston är känd för batikfärgade kaftaner, syntetmaterialet ultrasuede och att ha sålt rättigheterna till sitt eget namn. Han är också den senaste i en lång rad av modeskapare som porträtteras i TV-serier och på film. ”Halston”, med Ewan McGregor i titelrollen, hade premiär på Netflix för bara någon vecka sedan.

Som så många andra trender kom modefilmerna initialt parvis och med försiktighet. ”Coco Before Chanel” (Anne Fontaine) och ”Coco Chanel & Igor Stravinski” (Jan Kounen) kom samtidigt 2009. Fem år senare låg fokus på YSL med ”Yves Saint Laurent” (Jalil Lespert) och ”Saint Laurent” (Bertrand Bonello).

Men sedan fem, sex år tillbaka har modedokumentärerna fullkomligt haglat över oss. Jeremy Scott, Christian Dior, Martin Margiela, Dries van Noten, Manolo Blahnik och Alexander McQueen är bara en liten procent av alla som förärats en film. Då är inte ens dokumentärerna om modevärlden i stort inräknade, som ”The first monday in may” (om Met Gala) och ”In Vogue: The editor’s eye” (om tidningens 120-åriga historia).

En intelligent designer kan både ringa in en samtid och skapa förändring.

LÄS MER: Recension: ”Friends: The reunion” – HBO

Och varför inte, att skildra modeskapare är att skildra ett historiskt skeende. En intelligent designer kan både ringa in en samtid och skapa förändring. Plagg som minikjolen, Diors A-linjekjol och Yves Saint Laurents ”Le smoking” utmanade konventioner på sin tid. Man skulle lätt kunna hävda att plaggen varit viktiga för historieutvecklingen.

Andra gånger har det fungerat precis tvärtom. I syfte att visa samhällsengagemang har man istället blottat trångsynthet. Som Guccis försök att minska stigmat kring psykisk ohälsa genom att klä sina modeller i chica, vita tvångströjor. Men varför så många modefilmer just nu, är frågan?

Modevärlden har givetvis många ingredienser som lämpar sig för dramatisering: glamouren förstås, och de starka kopplingarna till kändisar och filmindustrin. Dessutom tenderar modeskaparna själva att vara om inte galningar eller tyranner så i alla fall excentriker.

En annan anledning är vårt ökade intresse och vårt förändrade köpbeteende. I dag inspireras vi inte längre av modereportage i tidningar i första hand. Istället suktar vi efter plagg vi ser bäras av kända eller inflytelserika personer i sociala media. Vi inspireras av TV-serier, vilket i sin tur fått produktionsbolagen att anställa TV-stylister och använda äkta designplagg, eftersom det ökar seriens närvaro i sociala media. Jennifer Anistons kashmirtröjor i ”The Morning show” (Apple TV) och Lily Collins Kangolhatt i ”Emily in Paris” (Netflix) är två plagg som sålde slut i butik direkt efter ett avsnitt.

Dessutom tenderar modeskaparna själva att vara om inte galningar eller tyranner så i alla fall excentriker.

LÄS MER: ”Sanningen om hudvård” visar SVT:s kvinnoförakt

Vi är också mer bekanta med modedesigners överlag. Namndroppandet, från ”Vem bär du?”-frågan på röda mattan till Instagram-bildernas hashtags har skapat ett modeuniversum, ungefär som Marvels superhjälteuniversum. Vi känner till namnen även om vi inte har exakt koll på deras förmågor. Stella McCartney, Tom Ford och tvillingarna Olsen är betydligt mer kända än sina kreationer.

Vidare älskar vi verkliga historier och riktiga människoöden, redigerade eller inte. Vi lyssnar på poddar och kan tydligen inte få nog av true crime. Filmvärlden har sett ett enormt uppsving av dokumentärer överlag och i bokvärlden fortsätter biografier att gå bra.

Parallellt med dokumentärerna satsas det därför stort på svulstiga storfilmer med modeskapare i fokus. ”House of Cardin” gick upp på bio för bara ett par veckor sedan och senare i år kommer filmen ”House of Gucci” med Adam Driver och Lady Gaga som Maurizio och Patrizia Gucci – i regi av Ridley Scott. Plus redan nämnda ”Halston”. Storsatsningarna känns logiska, för i vår längtan efter det äkta behöver vi också sagorna och myterna.

Psykoanalytikern Carl Jung hade visserligen inte med ”modeskapare” på sin förteckning över arketyper.

LÄS MER: Medierna är fortfarande för okritiska till kungen

Psykoanalytikern Carl Jung hade visserligen inte med ”modeskapare” på sin förteckning över arketyper. Men han hade med ”kung”. Jung menade att vi behöver monarkin som symbol för den representerar evigheten inom oss, sagan som aldrig tar slut. När en monark dör följs han direkt av en annan. Men monarkin kan fylla sin symboliska funktion när den behandlas som en institution och inte som en vanlig familj. Som när Prins Harry och Meghan Markle nu exponerat kungahuset som ett gäng problematiska släktingar, och när vår egen prinsessa Victoria berättar att hon gärna lagar pasta hemma med familjen. Då minskar magin.

Så när både fiktiva TV-serier som ”The crown” och trevliga intervjuer som ”Året med kungafamiljen” bidrar till att kraftigt minska monarkins symbolvärde, om man går på Jungs teori, så ser vi oss om efter andra upphöjda, symboliska, mytiska figurer som varar för evigt. En våghalsig teori är att dessa skulle kunna vara modeskaparna.

Det är ingen slump att modehusen kallas för just det: hus, precis som kungahus. Vi talar om huset Gucci liksom vi talar om huset Windsor. Och om vi tänker efter – ser vi inte hellre upp till det hus som lever vidare tack vare god smak snarare än ett hus som lever vidare enbart på grund av gener och uråldrig tradition?

Läs mer av Caroline Hainer:

LÄS MER: Så blev vi alla skvallerjournalister

LÄS MER: Därför får lesbiska bara plats i historiska filmer

LÄS MER: Så förlorade vi förmågan att göra ingenting

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.