Mikael Fellenius är nyss hemkommen från måndagens Guldbaggegala. Det var inte hans bästa.
– 2019 var ett jättesvagt år för svensk film, om man ser till biosiffrorna. Men det ger även ett genomslag på Guldbaggegalan, säger Film i Västs vd med jämnmod.
I sitt stora, belamrade kontor i Film i Västs högkvarter på Kungsgatan har han placerat laptopen framför sig. Det är två dagar kvar till filmfestival, sedan en ovanligt intensiv filmvår med många premiärer. Film i Väst samfinansierar en stor del av svensk långfilm, och sitter därför på makt – men också ansvar.
LÄS MER:GP kultur sänder live från filmfestivalen!
Och statistiken ger honom rätt. Bara drygt 2 av 16 miljoner biobesök förra året var på svenska filmer. Visst har strömningstjänsterna gett ett förändrat konsumtionsbeteende. Men samtidigt minskade biobesöken som helhet endast med 3 procent, mot 31 procent för svenska filmer, mot 2018. Sedan 2014 har en halvering skett. Ingen svensk film kvalade in bland de tio mest sedda, allt enligt Sveriges biografägarförbunds statistik.
Är konkurrensen för hård?
Mikael Fellenius lutar sig bakåt, bort från datorn, tänker högt.
– Om Frost kommer och drar en målgrupp som också Sune skulle ha glädje av, då är det ju bara att gå till sig själv.
– Det vore fel att säga att det bara handlar om att vi levererar för dåliga filmer. Det är en förklaring. Jag tror att vi har försett svensk biopublik med för lite film som man upplever är värt att gå och titta på.
Han ser flera faktorer utöver den uppenbara att svensk film inte lyckats leverera ett konkurrenskraftigt utbud. En är att SF numera ägs av den amerikanska jätten AMC Theatre (som i sin tur ägs av kinesiska Dalian Wanda), och där programsättningen styrs från London.
– Där har man liten känsla eller förståelse för att det behövs svensk film på biograferna. De har ju bara ett intresse: att fylla stolarna. Har du sex salonger och de kan fylla fem med "Frost", vad blir kvar då?
LÄS MER:Kulturministern om publikkrisen för svensk film
Film i Väst kan också se tillbaka på ett 2019 där deras samproduktioner inledde filmfestivalerna både i Berlin och Cannes. För 2020 och framåt handlar det om ett ökat internationellt fokus, som tar sikte på samarbeten med potential att hävda sig på det största festivalerna. Men också ett ökat fokus på svenska mainstream-alternativ.
Vad är ett starkt alternativ?
– Vi tycker både "438 dagar" och "Quick" var jättebra filmer, men nånting på vägen fungerade inte.
Vad tror du gick fel då?
– Med "based on a true story" blir det en dokumentär ingång, och dokumentärerna har historiskt sätt inte haft det lätt på biograferna. Om man nu inte gjort det till en speldokumentär som adderat en del fiktion. Tillräckligt många tyckte ändå att det var schyssta filmer, men vi pratar om besökssiffror som ligger långt ifrån vad vi normalt sätt hade förväntat oss.
Det ligger i hans roll att också hantera problemen. Som finansiär har Film i Väst, enligt Mikael Fellenius, haft vanan att ta sig an projekt som kommit till dem: de har knackat på dörren, Film i Väst har fått projektet presenterat och sedan fått värdera förslaget.
– Vi kommer skruva på det och vara mer proaktiva, gå in mycket tidigare och utveckla för att vara säkra på att vi får det vi behöver. Vi vill ha mycket publik film, och mycket konstnärlig film. Men om vi inte får det ena eller andra får vi gå in och styra, säger Mikael Fellenius.
