Det gäller ”halvön”. Eller vad man nu ska kalla den där 200 meter breda lårkakan som är tänkt att svullna 100 meter ut i älven och som utan vidare kan avläsas som en simpel konjunkturkurva – eller bara usel stadsplanering – när Götatunnelns tak visade sig för klent att bygga på lät Göteborgs stad byggrätten växa rakt ut i älven. Hur annars få ihop affären?
LÄS MER:Järntorgets slopade linbanestation kan bli nytt höghus
Ett egenmäktigt förfarande som haft en, och endast en, förmildrande omständighet: chansen att plaska med fötterna i älven. Att komma nära vattnet. Något som så klart hade varit möjligt att åstadkomma även med befintlig kaj – flytande trappor och smala pirar hade kunnat hakas på kajskoningen och rekonstruerat lite av den flikiga karaktär som Masthuggskajen hade på 1700- och 1800-talet, då timret låg i travar, hyvelspånen yrde och landkrabborna stod och glodde som om sjömännen var från andra sidan klotet – vilket de ofta var. En rent Herman Mellvillesk atmosfär. Som halvöns föreslagna kajstråk förstås saknar – det doftar ingen tjära från arkitekternas propra visualiseringar – men där det ändå finns flera finesser: smäckra gradänger hela vägen ner till vattenytan, planteringar som skapar läiga fickor, ett sicksackande trädäck som ger vida utblickar ner mot bockkranen och upp mot Ringön och ut över de väldiga fraktfartygen som kommer att vågskvalpa dig sval i sommarsolen. När ingen ser kan du rentav ta dig ett dopp.
LÄS MER:Modell med extra låga hyror i Masthuggskajen skrotas
Åtminstone var det så det var tänkt. Och just så förevisades visionen i torsdags då Rune Arnesen, Älvstranden utveckling AB:s stadsutvecklingschef, höll en dragning på Youtube, ackompanjerad av somriga databilder av knökfulla bryggor, stilla samtal i omfamnande grönska på robusta granitblock under resliga bergekar med trädkronor stora nog att stänga ute de omgivande kontors- och bostadshusen.
Om halvöns allmänna ytor inte ska förvanskas och förlora all relevans för göteborgarna är det alltså nu politikerna i byggnadsnämnden måste agera.
Men så verkar det inte längre bli. Långt därifrån faktiskt. För precis som så ofta i Göteborg börjar det nu prutas på de arkitektoniska ambitionerna. När Arnesen och Älvstranden nu skissar på stråket är kajkanten plötsligt en meter högre upp än i visionsbilderna, tre meter över havet istället för två. Och växtligheten är utrotningshotad eftersom ett nästan fyra meter brett påkörningsskydd ska löpa längs med kajkanten; ”Trær trives ikke så godt i betong”, som han säger när jag ringer upp. Två förvanskningar som han tillskriver översvämningsrisken – alla nya byggnader i centrala Göteborg måste numera ligga på +2,8 meter – och godstrafiken – skulle ett fartyg ränna rakt in i halvön måste kajen vara hög nog att skydda husen.
Från välkomnande till avvisande – ritsch, ratsch! – med bara ett par teknokratiska pennstreck.
LÄS MER:Så här ska gatorna och torgen i nya Masthuggskajen se ut
Om halvöns allmänna ytor inte ska förvanskas och förlora all relevans för göteborgarna är det alltså nu politikerna i byggnadsnämnden måste agera. Liksom de tre fastighetsägarna – Stena, Riksbyggen och Elof Hansson – som rimligen betalat dyrt för att inlemmas i en generös stadsmiljö snarare än kastas ut på en snål industrikaj med åbäkiga planteringskärl och räcken ner till vattnet långt där nere – ställ dig på treans trampolin och du fattar. Behöver en kaj verkligen ha samma höjd över havet som ett hus? Kan inte påkörningsskydden anläggas ute i älven istället? Och vad hände med Älvstrandens motto för projektet, ”Att möta vattnet”?
Annars blir halvön bara ett magplask.
Läs mer av Mark Isitt:
LÄS MER:Nya centralstationen kommer se ut som en vårtig galt
LÄS MER:Äntligen är det slut på stadsplanerings-farsen
LÄS MER:Bygg ett kulturpalats i ruinerna på Ringön!
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
