Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Martin Engberg: ”Det är brottsligt att skriva tråkigt”

Martin Engberg är aktuell med ”Den röda pojken” – en spänningsroman som kretsar kring en fruktansvärd olycka i en fiktiv svensk småstad på åttiotalet. En gränslös gymnastiklärare och en gammal Saab står i händelsernas centrum.

En vårflod av nya romaner översvämmar Martin Engbergs skrivarskrymsle i Masthugget. Som spindel i Göteborgs litterära nät går det inte att slarva med läsuppdragen. Han är verksam som kritiker i GP och 2015 bildade han tillsammans med författarkollegan Mattias Hagberg litteraturföreningen Skrift, som bland mycket annat arrangerar Göteborgs romanfestival.

– Grunden till att vi grundade Skrift var för att ville hitta olika sätt att syssla med litteratur, bortom skrivandet. Främst har det lett till att vi arrangerat litteratursamtal. Föreningen fungerar som ett bra komplement till mitt eget skrivande, säger Martin Engberg på telefon.

LÄS MER: Professorn som spår litteraturens undergång

Idén om ”litteraturens slut”, som vädrats på kultursidorna under vintern och som startade med litteraturprofessorn Sven Anders Johanssons bok med samma titel, bekymrar även Martin Engberg. Skönlitteraturen spelar en mindre roll i dag – undanträngd av samtidens ”aggressiva underhållningsapparater”. Och det kan mycket väl bli så, på sikt, att bokläsande hamnar i nivå med frimärkssamlande eller någon annan perifer fritidssysselsättning, säger han.

– Litteraturen är livskraftig. Den ger oss något som inget annat kan ge. Men visst finns en oro i att den är på väg att förvandlas till en subkultur. I alla fall den form av litteratur som inte placerar sig som ren underhållning.

Samtidigt, tillägger han, var en av anledningarna till att han startade Skrift upptäckten att skönlitterärt skrivande närmast blivit en ny folksport.

– Jag tror verkligen att litteraturen kommer att överleva, men det är möjligt att den kommer att ändra form i ganska stor utsträckning, säger Martin Engberg.

”En enastående karriär” rosades

Martin Engbergs senaste roman ”En enastående karriär” rosades av kritikerna när den publicerades 2017. Boken, som utspelar sig på den litteraturvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, kallades för en ”intellektuell underhållningsroman”. I den nya romanen ”Den röda pojken” har han förlagt handlingen till en fiktiv mellansvensk stad och dess omgivande landsbygd. Boken växlar mellan nutid och åttiotal. En olycka i det förflutna är bokens svarta hål, mot vilket romangestalterna graviterar. Det finns ett sug av spänning i texten, en svart underström.

– Mitt skrivande har blivit mer berättande med åren, den delen av skrivandet har fått mer utrymme, både i ”En enastående karriär” och ”Den röda pojken”. I den här nya är det också första gången jag låter flera olika röster komma till tals, i stället för bara en.

Gymnastikläraren Sven, och hans gamla Saab, är berättelsens motor. Det är där det börjar. Martin Engberg beskriver Sven som gränslös men välmenande, en person som ”vill ha ut mer av tillvaron än den gett honom”. Efterhand vecklas de andra romanfigurerna ut; vi får deras olika uppfattningar av olyckan. Den som ristat djupa spår i dem alla.

– Det handlar om vilka vi var, vilka vi blir, och vilka vi kunde ha varit, säger Martin Engberg.

Martin Engberg skriver ofta om misslyckade, lite kantiga personer. I den nya romanen hamnar han där igen.

– Människor som inte har några problem är inte så intressanta att skriva om. Sen vet jag inte om de är så udda som vi tänker, jag tror snarare att vi alla är mer udda än vi tror, på olika sätt. Men vi är kanske bättre på att dölja det än vad mina romanfigurer är.

Martin Engberg om tre saker han önskade att han gjorde när han skriver (och vad han egentligen gör).

1. Tänkte efter före

En del författare påstår att de börjar på första sidan och skriver sig fram till sista, utan att ändra något. Jag tror visserligen att de som säger så ljuger, men jag önskar att jag var mer på det sättet. Skrivandet för mig innebär alltid många års tröskande och omskrivningar både på längden och tvären, innan jag vet vad jag håller på med. Å andra sidan har P C Jersild skrivit en bok om skrivandet som heter ”Skriv först. Fråga sen.”

2. Koncentrerade mig bättre

Men det finns ju mejl att kolla, nyheter att följa, artiklar att läsa, Facebook och saker som ska skrivas för att även en författare måste leva, och sen är det dags att hämta barnen.

3. Gick upp halv fem för att börja skrivdagen

Men kom igen, vem orkar det? En gång träffade jag en författare som brukade göra det. Hen såg mycket trött ut och vad jag vet var det längesedan personen i fråga gav ut en bok.

Landsbygden tar plats i litteraturen

På senare år har landsbygdslitteraturen tagit allt större plats. Annika Norlins ”Jag ser allt du gör”, Marit Kaplas ”Osebol”, Elin Willows ”Inlandet” och Nina Wähäs ”Testamente” är några av spjutspetsexemplen. ”Den röda pojken” utspelar sig också i provinsen, i den fiktiva småstaden Arberga (full disclosure: Martin Engberg är uppvuxen i Arboga) och dess omgivande landsbygd. En stor del av berättelsen kommer ur miljön, säger han.

– Jag placerade historien på en plats där jag själv är uppväxt, en gård som min farfar och farmor hade, och där jag ofta var som barn. Så är det nog för många som skriver, man vill åter till något ursprungligt, som fortsätter att återladdas. Men alla karaktärer är fiktiva, vilket är viktigt för mig att understryka.

Språket i ”Den röda pojken” är grafiskt. Korta, rappa meningar. ”En koltrast drillade vemod utanför fönstret”, eller ”En spets kilade sig in mellan revbenen någonstans i hjärttrakten.”

– Med språket, som är extremt viktigt för mig, försöker jag skapa en stämning, och lägga mig nära karaktärernas medvetande. Jag kasserar mycket, och en del saker i den här romanen har jag skrivit om extremt många gånger. I efterhand går det inte att se, hoppas jag, vilka delar som har bearbetats till leda.

FAKTA: Martin Engberg

Född: 1974

Bakgrund: Debuterade som författare 2006 med novellsamlingen ”Tecknen runt huset”. Han har gått författarutbildningen Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, grundat litteraturtidskriften ”jmm” och chefredaktör för Sveriges äldsta kulturtidskrift, Göteborgsbaserade Ord & Bild. Litteraturföreningen Skrift som han idag driver tillsammans med författarkollegan Mattias Hagberg arrangerar förutom Göteborgs romanfestival även litteratursamtal och seminarier. Förutom det egna skrivandet är han även kursledare på Skrivarakademin i Göteborg.

Aktuell med: ”Den röda pojken” (Norstedts) som ges ut den 1 april.

Martin Engberg – som får något glödande i rösten när han talar om tillståndet för litteraturen, och ambitionen med den nya romanen – säger bestämt:

– Det är brottsligt att skriva tråkiga böcker! Åtminstone om man inte har en annan drivkraft, som en alldeles särskilt stark estetisk övertygelse. Jag ville att ”Den röda pojken” skulle vara en spännande läsupplevelse.

– Om jag ska nämna någon inspirationskälla, någon författare som jag uppskattat de senaste åren, så är det Agota Kristof. Hon har en språklig intensitet, samtidigt som hon blottar något existentiellt. Det finns något hotfullt och osäkert i hennes skrivande, som blir väldigt starkt.

Hur förhåller du dig till recensioner?

– Att bli recenserad är alltid förjävligt. Samtidigt: i den mån ens bok överhuvudtaget blir recenserad får man också vara tacksam, det är en ynnest att ha nått den positionen. Så jag vill inte klaga. Tog man bort kritiken, då skulle man verkligen riskera att ta död på litteraturen.

Läs fler reportage av Johan Kellman Larsson.

LÄS MER: Kjell Espmark: ”Jag och Horace arbetar i kamratlig anda igen”

LÄS MER: Filmregissören som bad Oscarsgalan dra åt helvete

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.