I hallen ligger skor och den övriga packningen inför ett kommande besök på gymmet prydligt framlagda. Vi söker oss in i vardagsrummet med stora fönster mot hamnen och där borta Ramberget. Mjölkigt vinterljus tvingar sig in mot bokhyllorna.
Sven-Eric Liedman tar plats i sin favoritfåtölj och bjuder på det sista i en burk med rättvisemärkt pulverkaffe. Själv föredrar han Yogi-te. På varje påse finns en liten text, tänkt som en visdom att fundera över medan man dricker.
- Det har jag faktiskt aldrig lagt märke till, säger Sven-Eric Liedman, namnkunnig professor emeritus i idé och lärdomshistoria, och pillar fram lappen. "Walk gently through life and you shall succeed", står det.
- Det låter klokt, säger Liedman mjukt.
På bordet ligger hans nya bok, den förhållandevis tunna Livstid där Sven-Eric Liedman berättar om och reflekterar kring de avgörande valen i ett antal människors liv. Där finns Goethe och Kierkegaard men också prästen Erik Söderberg, kollega med Sven-Erics pappa, som hals över huvud lämnade hustru, tjänst och prästgård i skånska Maglehem för att fly till Stockholm med en trettio år yngre kvinna.
- Jag var barn, men minns det som en oerhörd sensation. När jag långt senare berättade historien för några vänner tyckte de att jag skulle skriva ner den. Det väckte nyfikenheten att ta reda på vad som hände, hur det gick sedan?
I boken varvas Söderberg och de båda kvinnorna i hans liv med de stora tänkarna. Budskapet blir att somliga upplevelser och erfarenheter är gemensamma oavsett tid, plats och position i samhället.
- Man kan tycka att Goethe och andra berömdheter levde märkvärdiga liv, men på avgörande punkter ser livet likadant ut för oss alla. Alla föds och alla dör. Alla upplever kärlek och hat, vänskap och säkert fiendskap också. I vissa liv blir det mer tillspetsat, säger Sven-Eric Liedman.
Det brukar ju heta att allt är möjligt, men du pekar på att vi är begränsade i våra livsval redan från födseln.
- Javisst är man begränsad av olika omständigheter, å andra sidan kan man naturligtvis göra en hel del åt dessa omständigheter. Fem människor i boken gör direkt förbjudna saker. Som att Goethe gifte sig med en kvinna av folket, en oerhörd skandal. Det innebar många problem, men han höll fast vid henne till dess hon dog. Det finns alternativ i livet, även om repertoaren är mer eller mindre begränsad.
Är valmöjligheterna fler i dag än på Goethes tid ?
- Det är inte alldeles självklart. Det talas mycket om valfrihet men då handlar det oftast om elbolag eller pensionsfonder. Som om det vore de stora valen i livet. Det tycker jag är förfärligt. De stora valen har alltid med det existentiella att göra. Som jag ser det finns riktig valfrihet först när individen har friheten att välja sina val.
Boken visar tydligt att alla val vi gör får konsekvenser, glömmer vi bort det lite för ofta?
- Har man gjort sina val får man stå för dem, ofta gör vi ändå inte det. Då är man i stället svekfull.
Hur ser du på ånger, att man skulle vilja backa bandet och förändra livsavgörande val?
- På ett sätt kan det vara sunt att inse att man har gjort fel, å andra sidan kan även små misstag bli något som ligger och gnager under många år. Man får inte gräva ner sig i ånger. Även om man hela tiden får mer av livet bakom sig måste det finnas en rörelse framåt. Jag citerar Goethe; "så länge som man lever ska man hålla sig levande." Det tycker jag är bra.
Hur gör du själv för att hålla dig levande?
- Man måste hela tiden uppleva saker, läsa nytt, lära nytt i vardagen. Det är viktigt att umgås med andra, och inte minst ta in nya människor. Man får inte falla ner i resignation.
Sven-Eric Liedman återkommer ofta till sina barn och barnbarn. Rösten får ett lite annat tonläge, lite ljusare, varmare. Han framstår som genuint lycklig när han pratar om dem. Det var första barnbarnsbarnet Ossian, han fyller ett år i februari, som satte igång arbetet med den nya boken.
- Detta att få barnbarnsbarn är lite… chockerande. Relationen mellan barnbarn och morfar vet man liksom vad det är för någonting, den har man ofta egen erfarenhet av och kan föreställa sig. Men att ens barn blir mormor, det är svårt att ta in.
Samtidigt inser man, när tiden går, att man själv bär alla sina åldrar inom sig.
- Så är det. I barn kan man alltid känna igen sig själv. När jag sitter på golvet och leker med mitt barnbarn Arvid som är tre år blir jag också tre år. Man har det i sig, även fantasin, den egendomliga, finns kvar inom den vuxne.
Namn: Sven-Eric Liedman.
Född : 1 juni 1939.
Bor: Flyttade till Göteborg 1971. Bor sedan många år i Masthugget.
Bibliografi i urval: Frihetens herrar, frihetens knektar (1982), I skuggan av framtiden (1997), Att se sig själv i andra (1999), Ett oändligt äventyr (2001), Stenarna i själen (2006), Hets! En bok om skolan (2011).
Aktuell: Med boken Livstid, om våra livsval.
Projekt: Boken om Marx ska ges ut hösten 2015. "Hans beskrivningar passar paradoxalt nog bättre in på dagens ohämmade kapitalism än vad den gjorde under hans egen levnad. Det är viktigt och intressant att berätta om Marx, nu när ideologierna är så tysta."
