LÄS MER:Avskaffa flumskolan en gång för alla
LÄS MER:L och M vill se oberoende Pisagranskning
När Expressen (2/6) nyligen publicerade en artikel om att falska siffror ligger bakom Sveriges framgångar i den senaste PISA-undersökningen, tog text och reaktioner sig närmast trumpska dimensioner. Redan artikelförfattaren slirar på vad som är antaganden och vad som är faktum och får Skolverkets bortfallsanalyser att framstå som klåparaktiga manipulationer i syfte att försköna svensk skola.
Ett ledarstick i Nya Wermlandstidningen (3/6) tycker därefter att det är meningslöst att hymla: Sverige har fuskat. Låt stå! SD KU-anmäler utbildningsministern för misstankar om att hon ”falsifierat [sic] och delat osanna siffror”, L och M kräver en (av utbildningsdepartementet, Skolverket och OECD) oberoende svensk utredning och tidskriften Axess chefredaktör P J Anders Linder tycker att det som pekas ut som orsaken till de (påstått) friserade siffrorna (utrikesfödda elever med bristfälliga språkkunskaper) talar för att invandringen till Sverige behöver begränsas ”till nivåer som är förenliga med en balanserad samhällsutveckling”.
Tänker på Anders Tegnell
En person spelar huvudrollen i Expressens artikel. Han heter Magnus Henrekson och är skoldebattör och nationalekonom och skrev redan i december i tidskriften Kvartal ungefär samma artikel, som den som nu en annan journalist skriver i Expressen. Skillnaden mellan artikel ett och två är att Henrekson fungerar som författare och tesdrivande skoldebattör i artikel ett (tillsammans med Johan Wennström) men som vetenskaplig expert i artikel två.
Den senare har också en högre grad av vibrerande indignation och återanvänder gång på gång förstärkningsord som falskt, allvarligt, gravt; falska siffror, allvarliga felberäkningar, grava metodfel. De svenska femtonåringarnas genomsnittliga prestationer i PISA framställs som ”uppumpat” och slutsatsen är given: Det har i kungadömet Sverige skett ett allvarligt brott mot OECD:s regler för hur den internationella kunskapsnivåjämförelsen PISA ska genomföras. Istället för respekt för regelverket har vissa rektorer låtit omsorgen om svaga elever gå före. Och ännu värre: Skolverket har sedan på statistisk väg försökt dölja detta genom att ytterligare dribbla med siffrorna.
Som så ofta denna vår börjar jag tänka på Anders Tegnell. En av de främsta folkupplysande lärdomarna av coronapandemin torde vara att vetenskaplig kunskap, om aldrig så uppbackad av statistiska analytiker, är komplex. Att, till exempel, beräkna konsekvenserna av stängningen av ett land, ger helt olika resultat beroende på om vi mäter konsekvenser för ett virus möjligheter att fortsätta spridas eller en lokal pizzerias möjlighet att överleva. Det handlar om vad vi vill mäta, vad vi kan mäta, vilket tidsperspektiv vi har och ur vilken och vems vinkel vi ser.
Samma sak gäller internationella kunskapsmätningar. Henrekson och Expressen och alla andra som nu uttalar sig med bekymrat magstöd tror att problemet med 2019 års PISA-siffror är vilka elever som sluppit skriva provet. Om bara ansvarstagande rektorer hade tvingat alla dessa språksvaga elever att skriva PISA-proven hade svensk skola spruckit som ett troll i solen. Tror i alla fall Magnus Henrekson och då hade vi, tror han, istället för att slå oss för bröstet kunnat prata om det som, tror han, är den svenska skolans akuta problem: den postmoderna kunskapssynen.
Inget argument mot PISA
Själv tror jag i så fall att allt lika gärna kunde ha handlat om att det är dags att sluta hålla inofficiella olympiader mellan nationella skolsystem eftersom de lockar oss att jämföra äpplen och päron och lätt döljer mer än de avslöjar. För att bara ta ett exempel: I en nyligen publicerad studie av nyanlända elevers skolgång i Sverige och England, framkommer att eleverna i Sverige kommer in i skolan mycket snabbare (ibland flera år snabbare) än motsvarande elever i England. När dessa elever sedan jämförs är deras förutsättningar så olika att jämförelsen knappast säger något om det nationella skolsystem de i minst ett år ska ha varit en del av för att få ingå i underlaget för PISA.
Jag säger inte att just det där är ett argument mot PISA. Jag säger bara att det är ett exempel på osäkerheter som är närmast ofrånkomliga i den här typen av mätningar. Och eftersom avancerad statistik för de flesta kan vara ogenomträngligt utan en uttolkare (som i sin tur kan leda oss i mer eller mindre rimliga riktningar), tror jag att det är dags att lägga resurser och engagemang för den svenska skolan på något mer konstruktivt än jämförande kunskapsmätningar.
Läs mer av Ingrid Bosseldal
LÄS MER:Författaren bestämde var gränsen mellan offentlig och privat skulle gå i mitt liv
LÄS MER:Vem ger människan rätt att tvinga hunden till underkastelse?
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
