Decenniets sista klimattoppmöte har startat och framtiden känns oviss. Mötet skulle ha ägt rum i Chile men fick flyttas på grund av det så kallade säkerhetsläget. Alltså att chilenska folket har gått ut på gatorna för att demonstrera mot en ohållbar ekonomisk politik som får både människor och natur att vissna. Men i den gamla kolonialhuvudstaden Madrid är Chile ändå värdland och många menar att det borde vara omöjligt för den sittande presidenten Sebastián Piñera att leda ett möte som ska reda ut hur planeten kan leva vidare när han samtidigt ger order om dödligt våld i sitt eget land mot sin egen befolkning.
LÄS MER:Barnen blir till en del av imagebyggandet
Havet är Chiles profilfråga på det pågående mötet. Från Kap Horn i söder till Tacna i norr är landet en enda lång kustremsa. Min mormor, som var peruanska, föddes i Chile som sedan blev Peru, och sen Chile och sen Peru, eller var det tvärtom? Krigen avlöste varandra och landremsor bytte ägare. Bolivias enda kust stal Chile från sitt grannland i något krig för länge sedan.
I detta lilla land högt över havet ligger världens högst belägna sjö - Titicacasjön. För Inkastaten, som sträckte sig över området som numera är två olika länder, Bolivia och Peru, var sjön helig. Och det är den fortfarande, men sjöns liv är hotat nu. Överger världen 2-graders målet innebär det för Titicacasjön en 4 gradig höjning, och katastrofala konsekvenser för regionen.
LÄS MER:Preembygget är som mannen i "Fight club"
Sjöns invånare har sina egna språk, sitt unika hantverk för att bygga båtar och bostäder och sitt eget sätt att leva. Dessa människor kallas numera för ursprungsbefolkningar, infödingar, en antydan om underutveckling. Kolonisatörerna, de vita spanjorerna kallade dem för indianer eftersom Columbus trodde han hade ”upptäckt” Indien.
Under århundraden levde majoritetsbefolkningen som en förtyckt minoritet men behöll respekten för jorden. Något som först avfärdades som hedniskt av kolonisatörerna under flera hundra år, reaktionärt av vänstern på 60-talet och utvecklingsfientligt av nyliberalerna på 80-talet. Sedan kom MAS, ett parti som talade både om socialism, om alla människors lika värde oavsett ursprung och respekt för naturen.
Under de knappt 13 år som Evo Morales parti MAS styrde landet genomfördes också en av de största kulturella revolutioner ett land skådat. De 75% av befolkningen som från 1600-talet och framåt bespottats, exploaterats, och på alla sätt undanhållits en delaktighet i det offentliga livet fick vara med och utforma sitt samhälle. Detta ledde också till att landet fick världens kanske mest moderna och framtidsinriktade klimatpolitik.
LÄS MER:Två nya Europa har fötts
Naomi Kleins klimatbok "Det här förändrar allt" inleds just med hur mötet med Bolivias ambassadör i WTO, en ung kvinna vid namn Angelica Navarro Llanos blir en ögonöppnare för henne. Klein förstår klimatfrågan fullt ut. Nu har det skett en statskupp i Bolivia och Evo Morales har jagats ut ur landet.
Återigen ropas det rasistiska slagord på gatorna. Kuppresidenten har i ett twitterinlägg pratat om sina nordiska drag och om indianerna som borde försvinna ut på en leråker. Aktivister jagas och skjuts. Whipala, ursprungsbefolkningarnas flagga bränns. Respekten för liv är bortblåst. I Bolivia i diktatur, i Chile i demokrati.
Det krävs en respekt för liv för att låta jorden leva. Och det krävs att de som försvarar livet får ta plats. I Madrid kommer en våldspresident vara toppmötesvärd och Bolivias röst finns inte med. Det bådar ont för framtiden.
