Årets julskivor
Josh Rouse - The holiday sounds of Josh Rouse FYRA FYRAR
Josh Rouse har varit något av en favorit sedan tidigt 00-tal och givetvis är hans första julskiva en skön samling sånger med snygga arrangemang, diskret närvaro och personlig touch. Sympatiske Rouse hade kunnat skruva upp julkänslan ytterligare några varv men ”New York holiday”, ”Lights of town” och ”Heartbreak holiday” är nya favoriter som kommer att leva i många år. (JA/Pressbild)
Årets julskivor
Robbie Williams - The christmas present - TRE FYRAR
Nästan 20 år efter storbandsplattan ”Swing when you’re winning” tar sig Robbie Williams an julens klassiska sånger på liknande sätt med gott humör, avspänd charm och snyggt arrangerade låtar. ”Winter wonderland”, ”Let it snow! Let it snow! Let it snow!” och ”The christmas song” är klockrena. Men uppåt 30 låtar är såklart alldeles för många. Hälften hade räckt. (JA/Pressbild)
Årets julskivor
Linnea Henriksson - Till... från... - TRE FYRAR
Linnea Henriksson öser på och klämmer in en julturné innan hon går in i bubblan som programledare för Melodifestivalen. Inledande "Fira jul med mig" är en charmig och fyndig poplåt om julens förväntningar och måsten. Arrangemangen är bitvis mer kreativa än låtvalen, extra plus för fina tolkningen av Joni Mitchells "River". (JL/Press)
Årets julskivor
Bryan Adams - Christmas - TVÅ FYRAR
Bryan Adams var med redan 1987 när hans cover på "Run Rudolph run" låg på den rockiga julplattan "Merry christmas baby". Man kan tveklöst säga att den här epn tar vid exakt där Adams outro slutade -87. Det firas boogie-jul med bjällror i "Joe and Mary" men trots den korta speltiden hinner kanadensaren slänga in såväl en powerballad och en reggae-låt. (JL/Press)
Årets julskivor
Ne-Yo - Another kind of christmas - TVÅ FYRAR
Om Ne-Yo ville göra en julskiva? Det är en bra fråga. För till hälften är detta en helt okej sådan, med sköna r’n’b-versioner av ”The christmas song” och ”This christmas”. Men här finns också låtar som kunde ha lagts på vilken Ne-Yo-platta som helst, snygga men helt renons på julkänsla. Not ok. Ger man sig in i leken får man bita ihop, Ne-Yo! (JA/TT)
Årets julskivor
Idina Menzel - Christmas: A season of love TVÅ FYRAR
Broadwaystjärnan Idina Menzel är Disneys alldeles egna snöprinsessa och den som ger liv åt Elsa i ”Frost”. Följaktligen är detta också en perfekt glittrande och tillrättalagd skiva för alla er som älskar musikaler och saknar "Glee" på tv. Ni andra gör bäst i att söka julstämningen på annat håll. För egen del blir jag andfådd bara av att lyssna. (JA/Pressbild)
Årets julskivor
Dionne Warwick & The Voices of christmas - TVÅ FYRAR
Super-rutinerade ikonen Dionne Warwick är en vandrande kvalitetsstämpel och det här är klassisk, all american-jul som gör jobbet. Problemet är att produktionen ibland är onödigt daterad och Dionne tar in för många gäster. Och att just den här typen av klapp har delats ut så många gånger tidigare. Men visst är det skönt att låta sig vaggas till ro av stråkarna i "Have yourself a merry little christmas". (JL/Press)
Årets julskivor
Maia Hirasawa - Maias jul TVÅ FYRAR
Det har varit ett par magra år för Maia Hirasawa, i alla fall konstnärligt, alltså dags för en julskiva. Hon löser svårsjungna ”O helga natt” snyggt och nyskrivna ”Den här julen” låter väldigt mycket som Annika Norlin. Men intrycket blir ändå lite tunt och trist. Vem vill lyssna på ”Santa Lucia” på julafton och ”Stilla natt” i deppig, sakral medeltidsversion? (JA/TT)
Årets julskivor
Chicago - Chicago christmas - EN FYR
Detta är Chicagos fjärde (!) julskiva på 20 år och bandet har därför behövt gräva längst ned i den stora säcken med alternativa julsånger. Jag förstår att urvalet därmed begränsas men det blir problem när Chicagos nya julsånger alla luktar gammalt mög och favoriter som Burt Bacharachs ”What the world needs now” inte alls funkar med en tomteluva på huvudet. Får man byta? (JA/TT)
Årets julskivor
Rob Halford - Celestial - EN FYR
Det var knappast ännu en julskiva som stod överst på fansens önskelista men uppenbarligen har de varit elaka i år och måste straffas. På något annat sätt går det inte att tolka det faktum att Rob Halford bestämt sig för att rocka sönder ”Deck the halls” och ”Joy to the world” och fullständigt flumma sönder ”Away in a manger”. Grattis till julens mest onödiga album. (JA/TT)
