Coronan och de stängda biograferna har bara förvärrat den redan djupa krisen. Läget ser mörkt ut för den svenska filmen – inte ämnesmässigt men publikmässigt, produktionsmässigt och när det gäller branschens uppenbara ovilja till radikal förändring, för att öka jämställdheten.
Det framgick av tisdagens corona-anpassade presentation av den svenska filmhösten på bio Grand i Stockholm. Där fick en minimerad åhörarskara se snuttar ur höstens 21 långfilmer. Bara fyra av dem har regisserats av kvinnor: ”Orca” av Josephine Bornebusch, ”Nelly Rapp – monsteragent” av Amanda Adolfsson, ”Apstjärnan” av Linda Hambäck och ”Atomen i mänsklighetens tjänst” av Maj Wechselmann.
LÄS MER:Stukad filmbransch hoppas på höstens filmer
Filminstitutets vd Anna Serner lät självkritisk: ”Vi har inte uppnått det jämställdhetsmål vi önskat”. Ett misslyckande som hon, och andra aktörer i branschen, nu gemensamt får ta i tu med.
I stället för hälften kvinnor i den inhemska långfilmsproduktionen, som var målsättningen, rör det sig om en tredjedel.
2016 lade hon och dåvarande kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) fram ett nytt, ambitiöst jämställdhetsmål på filmfestivalen i Cannes. Konceptet ”50/50 by 2020” fick stor internationell uppmärksamhet.
Syftet var att skapa en mer jämställd filmproduktion. Hälften av dem som regisserade långfilmer eller skrev manus skulle var kvinnor.
Målet skulle uppnås redan i år – men så har alltså i praktiken inte blivit fallet – med utbudet på vårens Göteborgs filmfestival som lysande undantag. I stället för hälften kvinnor i den inhemska långfilmsproduktionen, som var målsättningen, rör det sig om en tredjedel. I höst dessutom betydligt färre än så.
Eva Hamilton, ordförande för film och tv-producenterna, passade på att belysa några av branschens övriga mer akuta bekymmer i coronans tid: Många uppskjutna och nedlagda filmproduktioner, brist på riktade stödåtgärder och oro inför vårens produktioner, så länge inget riktigt går att planera. ”Läget i branschen är allvarligt – och det blir värre” varnade hon.
