Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Josephine Bornebusch på årets Kristallengala, där hon fick ta emot pris för årets bästa tv-drama för sin serie ”Älska mig”. I höst har hon också regisserat långfilmen ”Orca”. Bild: Jessica Gow

Maria Domellöf-Wik: ”Läget i filmbranschen är allvarligt och det blir värre”

Att uppnå jämställdhet inom den svenska filmbranschen på fyra år lät som en önskedröm, när målet presenterades i Cannes. Det var det också. I höst är bara fyra av 21 filmer regisserade av kvinnor.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Coronan och de stängda biograferna har bara förvärrat den redan djupa krisen. Läget ser mörkt ut för den svenska filmen – inte ämnesmässigt men publikmässigt, produktionsmässigt och när det gäller branschens uppenbara ovilja till radikal förändring, för att öka jämställdheten.

Det framgick av tisdagens corona-anpassade presentation av den svenska filmhösten på bio Grand i Stockholm. Där fick en minimerad åhörarskara se snuttar ur höstens 21 långfilmer. Bara fyra av dem har regisserats av kvinnor: ”Orca” av Josephine Bornebusch, ”Nelly Rapp – monsteragent” av Amanda Adolfsson, ”Apstjärnan” av Linda Hambäck och ”Atomen i mänsklighetens tjänst” av Maj Wechselmann.

LÄS MER: Stukad filmbransch hoppas på höstens filmer

Filminstitutets vd Anna Serner lät självkritisk: ”Vi har inte uppnått det jämställdhetsmål vi önskat”. Ett misslyckande som hon, och andra aktörer i branschen, nu gemensamt får ta i tu med.

I stället för hälften kvinnor i den inhemska långfilmsproduktionen, som var målsättningen, rör det sig om en tredjedel.

2016 lade hon och dåvarande kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) fram ett nytt, ambitiöst jämställdhetsmål på filmfestivalen i Cannes. Konceptet ”50/50 by 2020” fick stor internationell uppmärksamhet.

Syftet var att skapa en mer jämställd filmproduktion. Hälften av dem som regisserade långfilmer eller skrev manus skulle var kvinnor.

Målet skulle uppnås redan i år – men så har alltså i praktiken inte blivit fallet – med utbudet på vårens Göteborgs filmfestival som lysande undantag. I stället för hälften kvinnor i den inhemska långfilmsproduktionen, som var målsättningen, rör det sig om en tredjedel. I höst dessutom betydligt färre än så.

Eva Hamilton, ordförande för film och tv-producenterna, passade på att belysa några av branschens övriga mer akuta bekymmer i coronans tid: Många uppskjutna och nedlagda filmproduktioner, brist på riktade stödåtgärder och oro inför vårens produktioner, så länge inget riktigt går att planera. ”Läget i branschen är allvarligt – och det blir värre” varnade hon.