Snabb bakgrund: På grund av den världsomspännande pandemin går affärsverksamheter åt pipsvängen, så även för de musiker som lever på att åma sig medelst mikrofonstativ.
Därför har pappa staten ordnat med skattepengar som artister har kunnat söka som plåster på plånkan för inställda konserter.
Och med tanke på vad multinationella företag – som man tycker borde ha lite djup i spargrisen – har fått i stöd, så är det väl inga konstigheter att någon som Daniel Lemma får sig ett par månadslöner när han inte kan gå till jobbet.
LÄS MER:Ståuppkomiker behöver skratt – inte pengar
Tanken var väl att konstnärer och underhållare som i vanliga fall får äta sig mätta på kall misosoppa skulle kunna betala hyran fram till årsskiftet. Vill vi ha artister som uppträder även efter fladdermusflunsan så får vi punga upp nu. Annars kommer bara sådana som Sarah Dawn Finer stå kvar när pandemins rök skingras.
Problemet var att sådana som Sarah Dawn Finer – faktiskt ganska exakt Sarah Dawn Finer – sökte stipendiet och fick det. Hon beställer luncher som hon inte ens äter upp som kostar lika mycket som din lägenhet, en raskatt och en smärre roddbåt tillsammans.
Det mest kända exemplet är Jill Johnson eftersom hon är så känd och så rik att hon i framtiden antagligen kommer att pryda sedlarna i sitt eget kassavalv.
Jag är naturligtvis av åsikten att Jill Johnson skulle haft i runda slängar exakt noll kronor av krisstödet.
Vi får be en stilla bön att samhället har blivit kontantfritt innan dess.
Jag är naturligtvis av åsikten att Jill Johnson skulle haft i runda slängar exakt noll kronor av krisstödet.
Det hör man nästan på namnet: KRISstöd.
Om Jill Johnson är i ekonomisk kris så är alla jag känner döda. Det är också KONSTNÄRSnämnden som delar ut pengarna och säga vad man vill om Jill Johnson men inte fan uppfann hon kubismen.
Men hon fick 50 lakan. Rostfritt rakt i näven.
Att sälja av sin veranda var det såklart aldrig tal om. ”Jills torra gräsplätt” klingar väl inte lika bra.
LÄS MER:Paret bakom Partillepodden om den typiska Partillebon och Kungälvsbon
Det vi kan trösta oss med, mitt i denna enorma orättvisa, är att vi nu har fått en prislapp på vad det kostar att slippa akter som Jill Johnson, Benjamin Ingrosso och DJ Méndez en hel sommar!
För 50 feta slipper vi se röken av dem på tio veckor.
Det kanske låter som mycket pengar för absolut ingenting i gengäld men tänk då på att vi är 10 miljoner invånare som ska dela på kalaset. Om vi räknar bort 50 000 gubbar i röda framgångsbyxor som taxerar noll här men desto mindre på Caymanöarna får jag det till 50 000 delat med 9 950 000 = 0,005 kr per person.
Det är inte mycket för att kunna besöka en svensk stad i sommar utan att behöva utsättas för olaga slätstrukenhet på någon Rix FM-festival på torget.
Kan det bli en årlig tradition?
Det talas ofta om att vi ska få ut så mycket som möjligt för våra skattepengar. Men i det här fallet är den största samhällsnyttan att få ut ingenting alls.
Att vi skramlar ihop för att slippa höra eländet?
Det är en festival jag hade velat gå på: där ingen från varken Wahlgren-klanen, Idol eller Melodifestivalen ens river biljetter. Och innan ni börjar maila: jag vet att flera valde att ge tillbaka pengarna men enligt polisens statistik gör nästan alla snattare som blir påkomna just det.
Det talas ofta om att vi ska få ut så mycket som möjligt för våra skattepengar. Men i det här fallet är den största samhällsnyttan att få ut ingenting alls.
”Vad sa du Benjamin? Sommarturné? Du, här har du 50 tusen så åker du och badar i stället! Bjud med familjen vetja”.
Missa inte det senaste från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
