Kreativ medvind på Varaslätten

ANNONS
|

Landskapet är öde. Byarna heter saker som Tråvad, Längjum och Larv. Men där, strax öster om Larv skola, på en åker i träda mitt ute på Varaslätten svettas en liten skara med att ställa upp 22 stycken två meter höga målningar i det höga gräset. Solen steker obarmhärtigt och en tilltagande vind ställer till besvär då den blåser omkull några av bilderna. Men gruppen ger inte upp.

Tavlorna ska stå där för ett två dagars vernissage. Varför detta omak, är en fråga som ligger nära till hands.

- Varför inte? Jag har alltid velat bevara lekfullheten, säger ledaren för expeditionen med ett stort leende som avslöjar en väl använd snuspris.

ANNONS

Han heter Michael Krönlein, är basist och känd från bland annat Carl-Einar Häckners Varietéorkester på Liseberg och Bröderna Brothers (morbror Glenn). Sedan i höstas är han också en av tio kulturarbetare anställda av Vara kommun för Genklang, ett led i kommunens kulturavtal med Skådebanan. Projektet är nära besläktat med Airis och syftar till att personalen på kommunens arbetsplatser ska ha direktkontakt med kulturen.

Michael Krönlein har jobbat med rektorsområdet Larv och Tråvad och det är lärarnas målningar som nu ställs ut på fältet. Han förklarar att han valde bort musiken helt i arbetet för att komma bort från en traditionell undervisningssituation. Precis som för personalen är måleri ett outforskat område för honom och han ville att de skulle stå på samma nivå under sökandet efter kreativitetens krafter.

Under året har de skapat fritt utan att få klara direktiv för att släppa fram det undermedvetna; de har analyserat målningarna som utmynnat i ett slags självporträtt, gett positiv kritik och skrivit dikter. Michael Krönlein är alldeles uppfylld av både resultatet och processen, han beskriver andliga upplevelser och och pratar upprymt om hur mycket kärlek som frigjorts.

Det är därför han valt att ställa upp tavlorna som en skeppssättning på fältet och avsluta med att filma från luften.

ANNONS

- Formationen är en hyllning till de här fantastiska människorna jag jobbat med, precis som skeppssättningen var vikingarnas sätt att hylla stora människor, säger Michael Krönlein.

Förskolläraren Sofia Andersson berättar att hon fick panikkänslor när musikern från Göteborg i höstas berättade att alla skulle måla. Hon hade sedan länge förlorat tilltron till sin egen förmåga att skapa med penslar och färg, men stärktes av det förutsättningslösa sökandet där parollen var "allt är rätt på olika sätt".

- Genom det här har jag fått hjälp att se hur jag vill vara, säger hon och visar sin målning.

Bakgrunden har mycket gult, rött och blått och på den syns ett hjärta genom siluetten av en kvinna som sträcker armarna rakt ut och för tankarna till ett kors.

- En symbol för min tro. Och hjärtat står för att jag vill vara ödmjuk, ha en öppen famn. Det är det jag strävar emot, säger Sofia Andersson.

Kommunens koordinator för Genklang, Anna Sefve, söker sig också ut på fältet denna heta junieftermiddag och fäller några beundrande kommentarer om det poetiska i utställningen. Hon berättar att allt står under övervakning av forskaren Michael Eriksson från forskningsinstitutet Imit som gör enkäter med alla anställda för att kunna utvärdera effekterna. Han har tidigare studerat Airis och visat att arbetsplatsers samarbete med konstnärer förbättrat klimatet.

ANNONS

- Det finns flera lager i det här, det handlar både om friskvård och att de anställda lär känna varandra på nytt sätt, säger Anna Sefve.

Kommunchefen Gert Norell syns inte till, men över telefon talar han sig varm för satsningen.

- Vi vill ha kreativa arbetsplatser och då krävs att det kommer in människor som ifrågasätter. Det inspirerar till nytänkande, säger han.

De tio konstnärerna går i höst vidare till varsin ny arbetsplats i kommunen. Ursprungsplanen var att Genklang skulle pågå i fyra år men pengarna räcker bara till och med nästa år eftersom delfinansiärerna Statens kulturråd och arbetsförmedlingen fått nya regler, berättar Gert Norell.

- Sedan vet jag inte hur vi ska kunna gå vidare.

Ute på det blåsiga fältet tar Michael Krönlein paus från kampen mot vinden och slukar en flaska vatten. Han säger att han inte ser något negativt i att kulturen inordnas i projekt. Ju fler som får ägna sig åt att försöka finna skapandets innersta väsen desto bättre, menar han och beskriver kultur som ett kitt i språkets håligheter.

- Att tänka sig ett liv utan musik eller konst är helt omöjligt. För mig blir det något slags helvetesbeskrivning

Henrik Strömberg

031-62 42 60 henrik.stromberg@gp.se

ANNONS
Genklang

ANNONS