Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Therese Rosenvinge: Karlsten har en poäng – men missar själv den stora bilden

Emanuel Karlsten kritiserar Medierna i P1 för att ha gett en vilseledande bild av hur förtroendet för medier sett ut hittills under coronakrisen. Han anser att programmet faller på eget grepp, men lyckas samtidigt själv med just det, skriver Medierna i en replik.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

LÄS MER: Medierna i P1 missar den stora bilden

Emanuel Karlsten skriver om att förtroendet för medier sköt i taket när Novus frågade allmänheten hur olika institutioner hanterar krisen vid månadsskiftet mars-april. Det är onekligen ett intressant sätt att beskriva läget när förtroendet alltjämt ligger på en låg nivå för både morgontidningarna och kvällstidningarna. Ökningen som syntes i mars till trots hamnar tidningarna nämligen i botten när olika institutioner rankas utifrån allmänhetens förtroende. När siffrorna var som bäst under krisen uppgav 37 procent att de hade förtroende för morgontidningarna. Endast 16 procent sade sig ha förtroende för kvällstidningarna. Detta i ett läge där journalistiken konsumeras mer än någonsin.

Att tidningarna under en kris och samtidigt som de vittnar om trafikrekord inte hamnar högre är förstås intressant. Att utifrån det resa frågan “Vad säger det här om coronajournalistiken?” känns högst rimligt.

Med detta sagt. Den som granskar andra måste själv tåla kritik. I efterhand kan vi hålla med om att den del i reportaget där just förändringen i förtroende över tid beskrevs hade kunnat vara tydligare. Även om reportaget är korrekt borde det ha framgått att förtroendet enligt Novus ändå ökat sett över hela tidslinjen. Detta borde även ha varit bättre beskrivet i ett telegram i Mediernas kortnyheter veckan innan, där vi felaktigt endast tog fasta skillnaden mellan två mätpunkter. Där blev verklighetsbeskrivningen för snäv och det var inte bra.

Men dessvärre lyckas Emanuel Karlsten framföra viss berättigad kritik och samtidigt falla på eget grepp. Det står förstås Emanuel Karlsten fritt att problematisera Mediernas journalistik utifrån valfritt stycke i ett reportage. Men ger han hela bilden?

Här kan först och främst tilläggas att ytterligare en undersökning fanns med i reportaget. Kantar Sifo har på uppdrag av Vetenskap och Allmänhet frågat allmänheten om bland annat dess förtroende för olika yrkesgrupper när de uttalar sig om viruset i nyhetsmedier. Journalister hamnar då i botten. Forskare, myndighetspersoner och politiker – alla hamnar högre (såväl i mars som april). Vidare sätts förtroendesiffrorna in i ett större sammanhang. Så som att mätningarna ibland kanske säger mer om folks vilja att positionera sig i relation till olika varumärken än om journalistiken.

Men att ge den stora och mer nyanserade bilden av Mediernas reportage och samlade coronabevakning var kanske för bökigt? Emanuel Karlsten avslutar med att slå ett slag för specialreportrarnas viktiga roll. Den som vill fördjupa sig i det kan med fördel lyssna på Medierna från den 28 mars. Då tog vi nämligen upp precis den diskussionen.

Om skribenten:

Therese Rosenvinge är producent för det mediegranskande programmet Medierna i P1.