Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Magnus Betnér är skeptisk till standup-kritik. Bild: Linn Bergbrant

Jonathan Bengtsson: Jag är standup-kritiker för att standup förtjänar att tas på allvar

Komikern Magnus Betnér skriver att han inte vill ha lokala journalister på sina shower och att de borde "låta honom vara". GP:s standup-kritiker förklarar varför en kompetent kritik gynnar scenen: "arbetsvillkoren tinar liksom upp".

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Att bli recenserad måste, på flera vis, vara någonting bisarrt att utsättas för. I vissa fall rätt och slätt outhärdligt. Ta standup, som i sig vilar mot den motbjudande premissen att få folk att skratta på kommando.

Föreställ dig: du har arbetat under flera månader på nytt material. Vräkt ur dig det som bor i kroppen, läst av vardagen för att hitta komedi, spänt dina arma celler tills samma celler tycker mycket illa om dig. Du har skrivit humor tills du känt dig lika rolig som en låda hästfoder, och sedan har du skrivit humor igen.

LÄS MER: En något trött Jonatan Unge på Ståuppklubben

Efter detta, och här vilar det stora vansinnet, ska du gå upp och presentera denna eventuella humor på scen. Och väl där försöka lura in den i kroppen på en samling åskådare som kan vara både vresiga, buttra eller bara ihåliga. Slutligen, till sist, ska då någon jävla tångräka till journalist understå sig att fälla omdömen om alltihop.

Jag tänker delvis på detta när jag läser en facebookstatus av Magnus Betnér. Där skriver den rikskände komikern att han helt enkelt inte vill ha lokala journalister på sina shower. Att de bör hålla sig till att skriva om nya klubbar och komiker, och "låta honom vara". Han skriver också i ett senare inlägg: "det finns absolut ingen som helst uppsida med att få en recension som ståuppare". Denna inställning till recensenter är delvis naturlig – dålig kulturkritik kan vara mycket förödmjukande för upphovsmannen. Men samma inställning säger också något mer om humorbranschen.

Jag har nämligen, under det år jag recenserat standup, märkt av en ovana inför kritik här som andra delar av kulturvärlden inte uppvisar. På gott och ont. Flera komiker har kommit med ovanligt kraftfulla, fräsande repliker när de blivit recenserade. Vilket jag på alla vis kan förstå, och till och med uppskatta.

Men åtskilliga gånger har jag också, som Magnus Betnér lutar mot, nekats tillträde eller ackreditering till standupföreställningar. Vilket naturligtvis är något helt annat, vilket plötsligt övergår till att vara allvarligt.

LÄS MER: Medelålders standup mellan mediokert och oförlåtligt

Kulturutövare behöver kritiker, på samma vis som kritiker behöver kulturutövare. Det låter som ett förenklat, kanske till och med osant, påstående. Som en stilla bön vi skribenter upprepar för oss själva eftersom vi är livrädda för journalistikens irrelevans, livrädda för att sociala medier ska äta sig rakt genom medielandskapet och göra oss alldeles onyttiga. Det må låta förenklat, men det stämmer.

Särskilt när det gäller standup. Det finns fortfarande en suddig föreställning om standup som något mindre än andra konstformer. Som ett deltidsyrke för någon dampig poddkille, en bisyssla för någon förtorkad tv-profil. Eller värst, som någonting vem som helst kan göra.

Att inte ge recensenter tillträde, att försvåra analys av konstformen, är på alla vis att bevara denna fördom.

Att inte ge recensenter tillträde, att försvåra analys av konstformen, är på alla vis att bevara denna fördom. För vill man att standup ska fortsätta att missförstås som en lös hobby, och inte tas för det helvetiskt krävande yrke det faktiskt är – då ska man absolut jaga bort recensenter med spjut.

Jag själv vill givetvis påstå att humorvärlden behöver ännu mer kritik, av nya som gamla komiker. Kritik bidrar till känslan av kultur som allvarligt, stort och väsentligt.

Och när ett sådant allvar letar sig ännu längre in över standupscenen följer sannolikt en rad ljusa effekter. Människor kan enklare kräva skäligt betalt, arrangörer kan enklare kräva skäliga gig, arbetsvillkoren tinar liksom upp. Och: de recensenter som går på standup kommer till slut också att skriva bättre texter.

Jag förstår dem som inte vill befatta sig med recensioner. Det kan verkligen upplevas som överflödig, tom ondska. Men i stället för att fälla ner vägbommen och neka tillträde: skriv någon arg replik för att få ut din vrede ur kroppen och gå vidare. Det gynnar dig också, hur otroligt det än må låta.