Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Caroline Hainer: Jensens rektor har fel om mjukisbyxan

Rektorn för grundskolan Jensen i Göteborg uppmanar sina elever att inte bära mjukisbyxor i skolan – eftersom det är associerat till kriminalitet.
I det har har han fel, menar Caroline Hainer som istället pekar ut pikétröjan som den sanna klädskurken i sammanhanget.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

LÄS MER: Grundskola i Göteborg inför klädkod för sina elever

Karl Lagerfeld och Sebastian Nyrén Vanneryr kan enas om en sak. Lagerfeld sa nämligen ”Sweatpants är ett tecken på nederlag. Du förlorade kontrollen över ditt liv så du köpte ett par sweatpants”.

Nyrén Vanneryr, rektor för grundskolan Jensen i Göteborg, har uppmanat sina elever att klä sig propert. Det finns inget fel i det, att visa respekt för sig själv och lärare genom att styra upp sin klädsel borde fler elever uppmanas till. Svenska skolor borde överväga skoluniform. Det är ett välkänt faktum att ens prestationer påverkas av miljön man vistas i och kläderna man bär. Det omvända, som Nyrén Vannemyr påpekar, är också helt riktigt: det man har på sig påverkar hur man blir uppfattad.

LÄS MER: Klädkod är bra - hindrar elever att efterlikna kriminella

LÄS MER: Löjeväckande att tro att kriminalitet stoppas med mjukisbyxförbud

Däremot har han fel när han pekar ut mjukbyxan som plagget med mest negativa konnotationer som machokultur, droger och kriminalitet och pikétröjan som ett positivt laddat plagg. Helt fel. Pikétröjan är om något ett plagg med extremt dålig umgängeskrets. Fred Perry tog nyligen bort sin kända pikétröja i svart och gult från marknaden eftersom högerextremistiska amerikanska grupper, specifikt neo-fascisterna i Proud Boys, omfamnat den och gjort den till sin.

Pikébetonade märken som Lacoste och Burberry hörde länge till de brittiska fotbollshuliganernas favoriter. Italienska märket Stone Island är så pass poppis hos de våldsamma och ofta tungt kriminella männen att märket numera förser sina anoraks, vindjackor och skjortor med avtagbara märken så att icke-huliganer kan välja att inte riskera att bli antagna för brottslingar. 2002 gick en brittisk BBC-journalist undercover i ett försök att infiltrera en grupp brottsliga huliganer. Hans förklädnad bestod i en pikétröja och en proper vindjacka från just Stone Island.

Deidre Clemente, historieprofessor vid University of Nevada, har forskat i amerikanskt mode och konstaterade redan 2017 att mjukisbyxan skulle bli de nya jeansen. Detta i bemärkelsen att plagget skulle bäras av alla samhällsklasser och att det skulle finnas olika statusskick, på samma sätt som det finns olika status i en gymnastiksko beroende på märke, designer och tillgång. För som alltid med plagg som sprider sig som gatumode fångas det förr eller senare upp av de stora designhusen och säljs i exklusiva dyrhetsversioner. Ett par glansiga mjukisbyxor från Gucci kostar idag ca 10 335 kronor. Ett par från Prada, i ullblandat material, kostar 14 700 kr.

För det är kulturen som formar plaggen och inte tvärtom. När 2020 förvandlade hela världen till ett enda stort hemmakontor ändrades också klädvanorna. Under coronaåret har sociala medier exploderat av bilder på exklusiva mysplagg, som loungebyxor i kashmir och trendiga träningsplagg från dyra, amerikanska livsstilsmärken på både kvinnor och män. I april föll klädesförsäljningen med 79 procent i USA med liknande siffror i Sverige. Det är den största dippen som noterats i modern tid. Försäljningen av sweatpants ökade däremot med 80 procent under samma tid.

Ur Jensens klädkod:

Vi ser gärna att eleverna har tillgång till en uppsättning skolkläder med JENSEN-tryck. Exempelvis två t-shirts och en pikétröja. Enhetlig klädsel påverkar atmosfären och underlättar i olika situationer, såsom idrottslektioner, skolturneringar eller vid olika utflykter. (skolkläder säljs till självkostnadspris)

Detta är vi emot: Kläder som vi anser skapar ett sämre klimat eller en negativ bild av eleven

Symboler och texter som nedvärderar andra grupper eller som signalerar ett avståndstagande från majoritetssamhällets lagar och normer.

En kombination av klädesplagg som ungdomar och vuxna idag associerar med machokultur, utanförskap/kriminalitet. Mjukisbyxor och så kallad becknarväska kan vara ett exempel.

Kläder som på ett uppenbart sätt uppfattas som utmanande och objektifierande.

Mjukisbyxan har sitt ursprung i den franska sportkulturen på 1920-talet. Den lanserades av en Émile Camuset under samma tid som Coco Chanel lanserade sina eleganta men lediga fritidsplagg. Ursprungligen var de stickade, grå och funktionella men blev under 1930-talet istället kända som ”söndagsuniformen” och tillverkades i mjuk bomull.

I USA levde byxan som bihang till collegetröjor med tryck som av studenter, i synnerhet atletiska sådana, kunde skryta om sin skoltillhörighet med. Inte förrän på 1970-talet avancerade plagget in i vardagsgarderoben. Detta sammanföll med revolutioner och protester på olika fronter som alla hade det gemensamt att man motsatte sig byråkrati och konformitet. På 1980-talet blev sportstjärnan som den nya superkändisen. Att gymma blev en livsstil, sportmodet populärt. Träningsoverallen anammades av den nya hiphopkulturen där den lever kvar än idag.

I Storbritannien däremot bars gymnastikoverallen av ”casuals”, en socioekonomisk grupp, från underklassen och ofta med kopplingar till huliganism. För ”casuals” är gymnastikoverallen någonting liknande det Jensens rektor befarar: en uppkäftig utmaning av hegemonin. Brittiska Jo Turney, professor i designhistoria, skriver i forskningsrapporten ”Battle Ready” om träningsoverallen som dekonstruktion av maskuliniteten. Hon menar att där den tidigare stod för maskulina värden som sport, prestation, tävling och styrka står den numera för motsatsen: göra ingenting.

Det finns alltså modehistoriska fakta som ger Nyrén Vanneryr rätt. Mjukisbyxan är i viss mån en signal om slappa framtidsutsikter. Men dels är det skillnad på mjukisbyxa och mjukisbyxa. Dels är alternativet – att klä sig som en liten ekonom eller försäkringsagent i chinos och piké – en oerhört tråkig vision om framtiden som enformig och byråkratisk. Kanske också fascistisk. Sådana plagg är, om något, är en signal för total personlig kapitulering.

Läs mer av Caroline Hainer:

LÄS MER: Recension: ”Snyggingar” i regi av Maïmouna Doucouré

LÄS MER: Paris Hilton och värdet av äkthet

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.