Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Taktiken med aggressiv handel och omfattande diplomati räckte hela vägen. Bild: Skärmavbild
Taktiken med aggressiv handel och omfattande diplomati räckte hela vägen. Bild: Skärmavbild

Victoria Greve: Jag ser fram emot att bli en pensionärs-gamer

Det hade kunnat bli en avhandling i ekonomisk historia – i stället la jag mina 10 000 timmar på att klara datorspelet Civilization 6 på svåraste "gudsgraden". Pandemispelandet får framtiden som pensionärs-gamer att se ljus ut.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

För någon månad sen uppnådde jag en milstolpe som jag arbetat för i halva mitt liv. Jag klarade Civilization 6 på den högsta svårighetsgraden ”deity”. Jag spelade Portugal, satsade stenhårt på handel och diplomati och skröt sen ohämmat om det i sociala medier.

Det jag lagt 10 000 timmar på att bemästra visar sig vara ett datorspel om världsherravälde, där jag fört historiska civilisationer från stenålder till stjärnorna. Tid som kunde ha lagts på att doktorera i ekonomisk historia eller på att bli en riktigt duktig pianist. Fast som författaren Augustin Erba, tydligen en annan storspelare, kommenterade på Twitter: en avhandling hade inte klarat av att belägra Paris i tre århundraden. Själv hade han förmodligen kunnat rappa på latin om det inte vore för civ.

LÄS MER: Expert: Därför kan spel vara bra i kriser

Naturligtvis är det den sociala distansen under pandemiåret som frigjort tiden som krävts för att finslipa strategierna. Den sista knuffen i rätt riktning kom när jag började följa youtubekanalen som görs av en ung man från Dublin som kallar sig Potato McWhiskey. Han är rolig, pedagogisk och otroligt skicklig på att planera städer och på att rädda kaosiga spelfiler hans följare skickat. Förmodligen bor han fortfarande hemma hos sina föräldrar.

Nu tittar jag hellre på Potoato McWhiskey när han spelar än att spela själv.

Som 35-åring tillhör jag den kanske andra generation som vuxit upp med tv-spel och datorer hemma. Spelandet var en självklar del av uppväxten. Gårdagens barnkultur har blivit en normal del av vuxenlivet. Nu ser jag fram mot att en gång bli pensionärs-gamer.

När jag är för gammal för att ta kunna gå ut själv, kanske även för att läsa och lyssna på musik, kommer jag fortfarande att kunna försvinna in i en spelvärld.

Gårdagens barnkultur har blivit en normal del av vuxenlivet. Nu ser jag fram mot att en gång bli pensionärs-gamer.

För spelföretagen öppnar sig en jättemarknad när min generation åldras, med nostalgiutgåvor av The Sims och Backpacker 2 i extra hög upplösning (Blåvitts mittfältare Pontus Wernbloom efterlyser det redan nu). Men också nya spel gjorda med en äldre publik i åtanke.

LÄS MER: Drottning Kristina i Civilization gör Sverige till kulturell supermakt

Fler skulle kunna bana väg redan nu. Samhället har genomgått en chockdigitalisering under 2020. De nya användarna är framförallt pensionärer som börjat videochatta, använda digitala vårdtjänster och beställa hem mat. Tröskeln för datorspel borde också ha sänkts. Spelandet är underhållande och socialt, varför inte prova?

Alla var förresten inte lika imponerade av min bedrift. En kollega avfärdade min episka milstolpe med tykna motfrågor. ”Jaså, var det bara Portugal? Jaja, det har ju blivit lättare att klara gudsgraden sedan de släppte alla de här nya civilisationerna”.

Jag får slå på Potato McWhiskey igen och fortsätta öva. Första dosen vaccin för oss 80-talister känns långt borta. Förmodligen har jag hela sommaren på mig.

Läs fler kulturkrönikor av Victoria Greve:

LÄS MER: ”Gift vid första ögonkastet” får oss att prata om klass

LÄS MER: Glöm swish – nu är ensamjournalisterna trendiga

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.