Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Årets version av Göteborgs Filmfestival sker på grund av coronapandemin utan de sedvanligt fulla biosalongerna.  Bild: Amir Nabizadeh/TT
Årets version av Göteborgs Filmfestival sker på grund av coronapandemin utan de sedvanligt fulla biosalongerna. Bild: Amir Nabizadeh/TT

Mats Johnson: Jag kommer sakna filmsnacket med kompisarna

Festivalens kärna har alltid varit det sociala umgänget. Men alla cineaster slipper i alla fall ta ut semester för att hänga med i filmutbudet. Det skriver GP:s filmkritiker Mats Johnson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I Lasse Hallströms ”Mitt liv som hund” (1985) konstaterar Anton Glanzelius att ”Det kunde ha varit värre”, och visst är det som regel så.

Om man håller sig inom filmsfären må det se nattsvart ut för biografägarna, men när biograferna öppnar igen med full kraft (frågan är bara när?) ligger publikdragande filmer på hög och väntar.

För Göteborgs filmfestival hade läget kunnat vara väldigt mycket värre. Det fanns en teoretisk möjlighet att helt sonika ställa in festivalen. Eller börja mixtra med startdatumet och hamna i en ohållbar James Bond/”No time to die”-situation. Nu blir det inte så. Filmfestivalens går av stapeln som den ska, när vinterstormarna drar in över västkusten. Filmutbudet är aningen nedbantat och hela festivalen digital, annars är det mesta sig likt, inklusive de prestigefyllda Dragon Awards.

LÄS MER: GP <3 kortfilm

Och förstås och som vanligt ett lyckat ”publicity stunt”, alltså något som garanterat ger rejält med uppmärksamhet. Den här gången handlar det om att en festivalbesökare mol allena ska titta på film i den vindpinade fyren Pater Noster. ”The isolated cinema”. Något som jag bestämt skulle avråda från, men intresset har varit sanslöst stort, inte bara i Sverige. I och för sig blir det spännande att se hur många dygn personen i Pater Noster mäktar med. Jag tycker att festivalledningen kunde ha varit lite bussiga och valt Vinga fyr istället.

Okej. Streaming är inte mitt förstaval, men det finns en del som är positivt med en digital Göteborgs filmfestival. Festivalen blir rikstäckande online. Det är bra. Cineaster slipper att ta semester (vanligare än vad man kan tro) för att sitta på bio hela dagarna och alla slipper slira omkring på iskanan utanför Draken.

LÄS MER: Filmfestivalen i Cannes flyttas till juli

Så har vi detta med priset. Under senare år har det klagats högljutt på att filmbiljetterna blivit tokdyra. 2021 räcker det med ett festivalpass för några hundralappar för att se rubbet. Jämfört med utsålda Drakenvisningar ger det sannolikt inte mycket stålar till arrangören, men för konsumenten är detta ett regelrätt kap.

Sedan har vi, naturligtvis, de uppenbara nackdelarna. Festivalens kärna har alltid varit det sociala umgänget. Att tillsammans med kompisar stå och köa i väntan på insläpp för att när filmen tagit slut genast dra vidare till ett kafé eller en bar och diskutera filmupplevelsen man just har varit med om. Den biten kommer jag verkligen att sakna.

LÄS MER: Förbjuden åtrå och Zlatan på skidsemester – på GP.se

Vidare. Inte blir det mycket till stjärnglans runt premiärvisningarna, och inga möten IRL mellan filmskapare och publik. En viss typ av filmer blir helt kass på en liten skärm hemma i vardagsrummet, de kräver istället en stor bioduk.

Men det är som det är. Alternativet ingen filmfestival alls låter inte det minsta lockande. Så nu kör vi, och börjar med ”Tove” som är årets invigningsfilm, och handlar om Tove Jansson. En formidabel publiksuccé hemma i Finland och knappast något som de kommersiella streamingplattformarna kommer att erbjuda i brådrasket.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.