Det har gått tre år sen #Metoo-rörelsens kvinnor revolutionerade det västerländska medie- och kulturlandskapet med sina berättelser om sexuella trakasserier och övergrepp. Frankrike håller just nu på att skakas av ännu ett uppror, denna gång handlar det om offer för incest som för sin talan, under parollen #MeTooInceste.
Detta sker ett år efter att Vanessa Springoras "Samtycket" kom. Boken som handlar om hur hon blev groomad in i en relation med den medelålders författaren Gabriel Matzneff som 14-åring satte igång stor debatt och radikala avståndstaganden mot sexuella övergrepp mot minderåriga i offentligheten.
Denna gång är upprorets tändstift boken ”La familia grande” skriven av den franska juristen Camille Kouchner, som berättar om ett sexuellt övergrepp som skedde mot hennes tvillingbror under dennes tonårsperiod. Våldsutövaren var ingen mindre än deras styvfar, den kände statsvetaren och politiske kommentatorn i TV, Olivier Duhamel.
Denna gång är upprorets tändstift boken ”La familia grande” skriven av den franska juristen Camille Kouchner, som berättar om ett sexuellt övergrepp som skedde mot hennes tvillingbror under dennes tonårsperiod.
LÄS MER:Hashtagen #metooinceste lyfter incest efter ytterligare skandaler i Frankrike
Men till skillnad från Matzneff-episoden där några röster fortfarande lyftes för att stödja författaren eller "eran" som han verkade i, är det i dag ingen som försvarar Olivier Duhamel, som genast blev sparkad från TV-kanalen han jobbade för. Hashtagen #MeTooInceste myntades snabbt och tusentals människor började dela sina egna chockerande historier på sociala medier.
I Frankrike har det märkligt nog inte funnits någon ordentlig lag mot incest, bara mot sexuella övergrepp mot barn. Men detta håller nu på att ändras. Redan i vår kommer en ny lag mot incest att träda i kraft, vilket kommer underlätta för offer att få upprättelse.
En sak är säker, Kouchners bok har blåst bort locket av ett massivt socialt problem i Frankrike. Ett land där så mycket som en av tio personer har varit offer för sexuella övergrepp inom familjen, vilket är ett gigantiskt tal jämfört med andra länder. Tal som har varit mörklagda fram till nu. Hur kommer det sig att man i Frankrike så länge sett mellan fingrarna vad både gäller incest och sexuella övergrepp mot barn? Förmodligen för att det inte riktigt sågs som övergrepp under 1970-talet, då franska intellektuella försökte lösa upp den borgerliga moralen genom ett fritt förhållningssätt till alla sorters tabun.
Så sent som 1977 skrev flera av dåtidens mest framstående intellektuella: Simone de Beauvoir, Jean-Paul Sartre, Roland Barthes, Gilles Deleuze, Louis Aragon, Louis Althusser, Michel Foucault, Jacques Derrida och senare även den mycket respekterade barnpsykologen Françoise Dolto under ett öppet brev som krävde att lagen mot sexuella relationer mellan vuxna och minderåriga skulle avskaffas.
Incest och tystnad hör ihop. Det tar oftast 10, 20, ibland 30 eller 40 år för ett offer att fatta mod och berätta.
LÄS MER:Springoras succéroman blir film
Och inte blev det bättre på 1980-talet. När författaren Eva Thomas 1986 som den första kvinnan gick ut i direktsändning i TV och berättade om sitt incesttrauma överöstes hon av hundratals arga mejl som anklagade henne för ditten och datten. En del terapeuter sa till och med till henne att hon borde vara stolt över att kunna ligga med sin far, eftersom kärleken mellan far och dotter är helig. Hon berättade nyligen i fransk TV att det på den tiden dessutom fanns mängder av kurser och seminarier på universiteten som hade teman i stil med “Incest, fantasi eller verklighet?”.
Enligt den franska psykiatrikern Muriel Salmona, som uttalade sig i ett radioprogram för France Culture nyligen, genomgår Frankrike nu ett "historiskt" ögonblick: "Slagen mot pedofilpropagandan håller på att göra så att hela systemet kollapsar. I dag har människor insett att det inte längre är acceptabelt att säga att du kan samtycka som barn.”
Incest och tystnad hör ihop. Det tar oftast 10, 20, ibland 30 eller 40 år för ett offer att fatta mod och berätta. Skammen är central och komplicerade känslor flyter ofta ihop. Men problemet är egentligen inte att de franska incestoffren aldrig har talat ut förr, utan att man inte har lyssnat på dem. När de har gjort det och det har uppmärksammats så har uppståndelsen ofta rört sig om en känd persons bekännelse, som till exempel författaren Christine Angot, som kom ut med den omtalade romanen ”L’inceste” 1999, som möttes av förlöjligande. En journalist skrev exempelvis en raljerande kommentar för några år sen som löd: ”någon borde starta en förening för förbrytelser mot Christine Angot”.
Incest är tabu, det vet vi alla, men det paradoxala är att det fram till nu har varit tabu att tala om överträdelsen av detta tabu, i Frankrike och över hela världen.
LÄS MER:Fransk polis söker pedofilförfattares offer
Som Freud hävdade i hans epokgörande bok ”Totem och tabu” så utgör förbudet mot incest själva fundamentet för vår civilisation. Incest blir i den bemärkelsen inte bara ett brott mot ett subjekt, utan mot hela mänskligheten på ett symboliskt plan. Incest är tabu, det vet vi alla, men det paradoxala är att det fram tills nu har varit tabu att tala om överträdelsen av detta tabu, i Frankrike och över hela världen.
Det är som att samhället återupptäcker detta känsliga ämne gång på gång. Enligt SOS Incest består offren av 80% kvinnor och 20% av män. Enligt Världshälsoorganisationen utförs 96% av incestuösa övergrepp av män, vilket visar på incestens intima förbindelse med patriarkatets strukturer.
Vad kan man göra för att förebygga incest? Flera franska organisationer existerar sedan en tid tillbaka, men deras budskap har inte fått genomslag förrän nu. Det är säkert mycket tack vare #Metoo som saker och ting har förändrats, och man kan bara hoppas en sak – att samtalet om incest nu upphör att vara en tabu en gång för alla.
Men då återstår frågan, kommer själva incesten att upphöra en vacker dag? Förmodligen inte. För incest är både ett uttryck för maktutövning och perversion, ett monstruöst sätt att kringgå både lagar och normer, rim och reson. Lagar har i alla tider fött överträdelser och det är inte för att lagarna hårdnar som dessa transgressioner försvinner. Det räcker med att titta på de tio budordens påverkan på samhället för att förstå det.
Men en sak har ändrats radikalt sedan #Metoo-revolutionen. Om tystnaden först påtvingades offrens sida, så har den nu gått över till förövarens. Duhamel har tystnat. Även andra utpekade incestförövare är tysta. Detta är inget önskvärt i det långa loppet, för om det är något vi alla behöver så är det att förstå vad som sker i en incestförövares huvud.
Det sista tabut – att våga lyssna på incestförövarens historia – återstår alltså.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
