Ingrid Bosseldal: Hur utbildar vi lärare för det här?

Lärarkandidaterna! Det är det första jag tänker när jag ser nyheten om pågående dödligt våld på Latinskolan i Malmö. Hur ska vi ta hand om våra lärarkandidater? Just i dag har de gått ut på sin allra första praktikperiod.

Det är lätt att framkalla bilden av deras förväntansfulla, allvarliga och en smula spända ansikten. Sista träffen före praktiken fylldes seminarierummet av en sorts högtidlighet. Det var dags nu. Någon undrade: Var de verkligen tillräckligt väl förberedda?

Jag smålog åt deras oroliga frågor och intygade att det kommer att ordna sig. Lita bara på er handledare och visa eleverna att ni vill dem väl, så blir det inte bara bra utan också roligt och lärorikt. Som det är att undervisa och möta elever.

Den här dagen, deras första praktikdag, har jag åkt ut på landet för att skriva färdigt en artikel. Efter första nyhetsflashen om att något allvarligt inträffat på Latinskolan är det enda som blir skrivet meddelanden till kollegor. Vad ska vi göra? Vem har en förteckning över vilka skolor studenterna befinner sig på? Vem är på Latin?

Min kollega knäböjer utanför skolan med en bukett blommor. Jag får syn på bilden av henne i Svenska Dagbladet. Snart syns den också i Washington Post, the Guardian och Jordanien Times.

Jag frågar inte för att jag tror att de utsatts för dödligt våld. Så långt går aldrig tankarna. Jag frågar för att jag försöker förbereda mig för att stå framför dem och erbjuda någon sorts tröst och kanske kunskap. Vad säger en lärarutbildare till en lärarkandidat när något sådant här händer? Stämde deras farhågor? Hade vi förberett dem för dåligt? Borde vi ha gett dem redskap för att handskas med en situation där en elev attackerar andra i syfte att döda?

Min kollega knäböjer utanför skolan med en bukett blommor. Jag får syn på bilden av henne i Svenska Dagbladet. Snart syns den också i Washington Post, The Guardian och Jordan Times. Det är i blomsterhavets början. Informationen om vad som hänt är fortfarande mycket knapphändig. Lärarutbildningsledningen bjuder in berörda studenter och personal till en gemensam stund. En möjlighet att prata. Inte för att någon har några svar men för att det ändå kan vara viktigt att vara tillsammans.

Många älskar att slå på lärarutbildningen. Den undervisar om fel saker, anlägger fel teoretiska perspektiv och skickar ut dåligt förberedda lärare i den svenska skolan. Samtidigt verkar tilliten till lärarutbildningen vara oändlig. Inget samhälleligt problem är för litet – eller för stort – för att inte blivande lärare bör få kunskap om det. Och handlingsberedskap.

Forskaren Moira von Wright har beskrivit det som att lärarutbildningen vill skapa den goda läraren genom att kunskapsbit läggs till kunskapsbit. I denna process blir läraryrket till en felsökarsyssla, där möjliga brister i eleven ska kompenseras av kunskaper hos läraren. Hon kunde lagt till brister i samhället – de ska också kompenseras av läraren, oavsett om det är läsinlärning, boendesegregation, hedersvåld eller dålig kondition.

Jag brukar påminna om att när det kommer till akuta problem är det faktisk bättre att fortbilda redan utbildade lärare. Då når man alla samtidigt, inte bara dem som inte ens jobbar i skolan än. Nu tvekar jag. Ingen har sagt att skolattacker är ett ämne för lärarutbildningen. Men kanske är det ändå ett fenomen, om än ovanligt, som inte kan förbigås. Om vi inte ser eleven som riskerar att förvandlas till mördare eftersom vi inte känner igenom honom, eller om vi ser honom men saknar resurser att göra något, kommer vi att misslyckas både med att skydda eleven från att göra något fatalt och kollegor och andra elever från att drabbas. I verkligheten är det förstås oändligt mycket svårare. Vi kan ha all kunskap i världen, och ändå inte se. Eller så håller den som håller i resurserna alldeles för hårt.

Jag brukar påminna om att när det kommer till akuta problem är det faktisk bättre att fortbilda redan utbildade lärare. Då når man alla samtidigt, inte bara dem som inte ens jobbar i skolan än.

Jag läser statistik över Sveriges farligaste yrken. Det handlar fortfarande om vad jag ska säga till lärarkandidaterna. Något handfast. Lärare nämns inte. Farligast är byggbranschen. 87 arbetare dog enligt arbetsmiljöverkets statistik i arbetsplatsolyckor mellan 2011 och 2020. Är ett skolattentat en arbetsplatsolycka?

Någon statistik över dödligt våld riktat mot olika yrkeskategorier lyckas jag inte hitta. Däremot vilka som utsätts för hot och våld, närmare bestämt cirka 5000 personer per år enligt en sammanställning från 2018 som AFA försäkring gjort. Inte heller här nämns lärare eller skolpersonal. De flesta av dessa 5000 personer återfinns i andra kontaktyrken: vård och omsorg, handel och restaurang, väktare och socialt arbete.

Det senaste året har elever med kniv och andra tillhyggen gått till attack mot sina nuvarande eller gamla skolor i Varberg, Eslöv, Kristianstad och Malmö. Läraren som knivskars i magen i Eslöv har berättat att själva händelsen gick så fort att han överhuvudtaget inte hann reagera.

Jag vet inte vad det betyder. Men det måste finnas saker att lära av det som hänt. När Latinskolan öppnade igen i torsdags hade några elever planterat sin döda frökens favoritblomma under ett träd. En gul dahlia. En elev sa i Sveriges Radio att en kram kan betyda allt för en människa och att han var glad över att vara tillbaka på skolan igen. Det skulle inte ha varit bra att fortsätta kura hemma med alla ensamma tankar och spekulationer.

När jag hör det tänker jag att han sammanfattar det viktigaste. En kram och människor att prata med kan betyda allt. Precis som ensamhet och de tankar som kan börja växa i isolering i värsta fall kan bli dödliga. Det, om inte annat, kan jag säga till lärarkandidaterna när vi ses igen.

Läs mer hos GP Kultur:

LÄS MER:Ukrainakriget blottar Sveriges surrogatmarknad

LÄS MER:Sluta vara naiva – rysk propaganda är ett vapen

TEXT

Ingrid Bosseldal

kultur@gp.se