- Jag har blandade känslor. Lite tomt kommer det att kännas. Den första översatte jag för tio år sedan och det har varit en så stor del av mitt liv. Samtidigt är det skönt. Det har varit väldigt intensivt, säger Lena Fries-Gedin.
Just den här dagen när vi talas vid på telefon har hon firat lite extra hemma i Härnösand. Det är hennes födelsedag och den råkar infalla på samma dag som Astrid Lindgrens.
Fler kopplingar finns mellan dem. Men sakta i backarna, först Harry Potter.
Efter totalt 4 556 sidor är Lena Fries-Gedin definitivt färdig med fenomen som mugglare, dementorer och dödsätare när sista boken nu ges ut på onsdag. Visserligen innehåller Harry Potter och Dödsrelikerna en öppning för fortsatta äventyr, men det tror hon inte blir aktuellt.
Hon tycker att tonen och språket i böckerna gått från det ljusa och lättsamma till att bli allt allvarligare och tyngre. Och hon är inte helt förtjust i upplösningen.
- Helt uppriktigt tycker jag att den är lite för idyllisk med ett väldigt lyckligt slut. Det blir nästan lite banalt. Samtidigt tror jag att alla barn kommer att tycka att det är bra.
Böckerna om Harry Potter har översatts till 64 språk, men varken Lena Fries-Gedin eller de övriga översättarna har träffat eller pratat med J K Rowling under arbetet. All kommunikation har gått via den brittiska författarinnans förlag och agentur.
- Jag kan förstå att hon behövt hålla sig i skymundan för annars skulle hon bli alldeles överlupen. Men visst har det känts som en besvikelse, säger Lena Fries-Gedin.
Hon och andra översättare runtom i världen har sökt stöd hos varandra genom ett gemensamt diskussionsforum via mejl. På postlistan har de diskuterat underliga uttryck och hjälpts åt att hitta lösningar. I finalboken plockas många trådar upp från de tidigare sex böckerna, vilket ställer krav på att formuleringar och citat upprepas korrekt. Lena Fries-Gedin berättar att hon haft mycket nytta av kollegorna på postlistan när det gäller att minnas.
Originaltiteln på den sista boken är Harry Potter and the deathly hallows. Just det sista ordet har varit en av de svåraste nötterna att knäcka.
- Titeln är ju knepig och en sak som vi har diskuterat väldigt mycket. Hallow är ett ord som varit svårt att riktigt förstå, för det finns egentligen ingen riktig motsvarighet på svenska. Men så har hon sagt att de som hade besvär kunde använda ordet reliker i stället och det är vi flera som har gjort. Men den norska översättaren har använt talismaner, berättar Lena Fries-Gedin.
Hon har tidigare arbetat som språklärare på gymnasiet, men är pensionerad sedan flera år och har kunnat ägna sig helt åt litteraturen. I gengäld har förlaget Tiden som ger ut Harry Potter-böckerna på svenska blivit allt otåligare och skruvat upp tempot allt mer, berättar hon. Den sista, som är på mer än 700 sidor, har hon jobbat med i två månader och en vecka. Eftersom förhandsexemplar inte ens skickades ut till översättarna kunde hon inte påbörja sitt arbete förrän originalets första utgivningsdag den 21 juli.
- Så lite tid brukar man inte inte ha på sig. Om jag arbetar i normal takt och boken är genomsnittligt svår brukar jag räkna med 100 sidor per månad. Jag har säkert jobbat tio timmar om dagen. Men det har nog gjort att jag skärpt mig lite extra, så det är inte bara av ondo att ha ont om tid.
Hon översätter även från ryska och franska och jobbar också med vuxenlitteratur. Nästa bok blir förmodligen en fransk vuxenbok, säger hon. Men först ska hon ta en längre paus och vila ut ordentligt efter Harry Potter-pärsen.
Och så var det kopplingarna till Astrid Lindgren. Faktum är att Lena Fries-Gedin har henne att tacka för att hon över huvud taget började i bokbranschen. Hennes mamma Anne-Marie Fries var barndomskamrat till Astrid Lindgren, kallades för Madicken och inspirerade till den sagofigur med samma namn som författaren senare skapade.
När den språkbegåvade Lena Fries-Gedin tagit examen som lärare i början på 50-talet kom hon på att hon kanske skulle kunna dryga ut kassan genom att översätta böcker. Hon ringde mammas gamla bekant Astrid Lindgren, som då var chef för förlaget Rabén & Sjögrens barnboksavdelning, och frågade om hon inte hade någon barnbok på engelska som behövde översättas till svenska.
- Då fick jag en bok som hette John and Mary, en en sådan där typisk engelsk lite snäll barnbok. Den kom ut 1954 och jag fick ett mycket blygsamt arvode men upptäckte att det var väldigt roligt, säger Lena Fries-Gedin.
Hon säger att ingen, inte ens hon själv, kommer ihåg boken i dag. Och till skillnad från Harry Potter vållade titeln inte mycket tankemöda i transformeringen till svenska.
- Den heter John och Mary. Konstigare var det inte.
