Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Hon är en förnyare av den svenska folkmusiken

Sara Parkman har hyllats överallt för sin nya skiva "Vesper", där folkmusikern använder sig av sin ilska på ett helt nytt vis. GP:s Jonathan Bengtsson har träffat den norrländska artisten.

Sara Parkman har verkligen varit på egendomligt, nästan slösaktigt många platser och arbetat med sitt nya album "Vesper". Hon och hennes sparringpartner Hampus Norén har besökt ett kloster i Frankrike, en gammal skola i Estland. Körerna har spelats in i en maskinhall i Dalsland. Sara Parkmans pappa sjöng in stämmor i en kyrka utanför Sundsvall.

LÄS MER: Recension: Sara Parkman "Vesper"

– Man blir inte rik på att göra folkmusik, säger den 30-åriga musikern, som i helgen höll konsert på Oceanen tillsammans med sitt band.

– En av de stora anledningarna till att jag gör detta är för att själva inspelningsprocessen kan vara så fantastisk. Det är där jag hittar mening: man lagar god middag tillsammans med människor man älskar, sen spelar man ihop.

I efterhand kommer ångesten

Hon flyttar runt lite på en ovanligt stor fjärrkontroll, vi sitter vid Chapmans torg i en ansiktslös hotellobby.

– Det är under inspelningsprocessen jag kan känna mig som ett barn och, vad ska man säga, får leka runt. Det är nu i efterhand som ångesten kommer.

Varför får du ångest?

– Nu ska jag hitta en berättelse som är säljbar. Nu har jag en vara som jag ska sälja, köp den här!

LÄS MER: Nytt skivbolag vill vidga folkmusikgenren

Parkman tar upp den gamla, på flera vis nästan museala fjärrkontrollen i handen och ruskar den lite.

– Då är man inte längre i det konstnärliga. Plötsligt så är min skiva allas, och det är fantastiskt att nån sitter och lyssnar på mig på spårvagnen, men jag har lämnat den ifrån mig.

Förnyare av folkmusik

Många är de som idag framhåller Sara Parkman som en förnyare av den svenska folkmusiken. Detta är ordet som beständigt används av journalister i samband med nya skivan: hon är en "förnyare".

– Det har aldrig varit min strävan att förnya, menar Parkman själv. Jag vill liksom inte skrivbordsbestämma vad jag ska göra, allt ska komma ur genuin vilja och lust. För mig är nog att vara musiker i sig att vara förnyare. Du kommer ur en tradition, lägger i dig själv i den och tar det vidare.

"Vesper" har fått otroligt bra kritik, hur hanterar du det?

– Det är klart att man blir jätteglad när man blir hyllad, det är på ett vis förutsättningar för att få fortsätta: det har aldrig varit en självklarhet att hålla på.

Varför har det inte varit det?

– De faktiska, ekonomiska förutsättningarna är inte självklara. Senaste tiden har jag gått runt och tänkt: vad händer i nästa val? Får vi en högerregering då lär jag inte få ett jävla stipendium, då får jag knega som speleman på företagsgig.

LÄS MER: Tiotalets 100 bästa låtar – från Göteborg

– Nu behöver man inte tänka kommersiellt, vid ett eventuellt regeringsskifte kan det vara tack och hej - Sölvesborg all over the place.

Vad har du blivit bättre på sedan din debut?

– Vi har vågat vara mycket mer allvarliga nu. Det här utforskandet av det heliga som vi gör på "Vesper", det är ganska pretentiöst och läskigt. Jag har alltid haft ett politiskt budskap på scen, eller spexat - plötsligt skriver man på en skiva om existensen.

– Min första skiva var mycket: "här är de bästa låtarna jag har skrev mellan 20 och 25". Nu är jag trettio, jag förstår kanske saker på ett annat sätt.

Kan man förlora något på det i sin musik?

– Nä, var sak har sin tid.

LÄS MER: Detta är 2000-talets 100 bästa låtar

Du är ingen nostalgiker?

– Jag tycker det är jobbigt att vara nostalgiker. Om jag lyssnar på min första skiva, vilket jag aldrig gör, blir jag naturligtvis emotionell. Men om jag pratade på samma vis, skrev om samma saker - då hade jag inte kommit vidare. Det finns något fint att vara 25 och sparka uppåt, den typen av ilska är jätteviktig, men jag tror att du måste förvalta din ilska på annat vis ju äldre du blir - då var jag en ung arg tjej.

Hon stannar sig själv lite.

– Sen, det där är ju en nedlåtande bild, "unga starka kvinnor". Och jag är fortfarande jättearg ofta, har en låt på skivan som heter "Vreden", men nu tar sig ilskan ut annorlunda. Det är ingen som kan säga att "Vesper" är gjord av en "ung arg tjej".

Sara Parkman

Född: 1989 i Sundsvall

Är: Folkmusiker, violinist och sångerska.

Albumdebut: 2016 med ”Sara Parkmans skog”. 2017 släppte hon ”Matriarkerna” tillsammans med Samantha Ohlanders.

Dessutom: Har, i samarbete med andra, skapat föreställningar till Riksteatern, ”Fäboland” (2016), ”Sång till välfärden” (2018) och ”Nationalparken” (2019). Hon startade nätverket Folkmusiker mot rasism 2010 och är krönikör i ETC.

Aktuell med: Albumet ”Vesper”.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.