Ingen borde ha missat historien om de skenande stölderna på Kungliga myntkabinettet. Om det som har beskrivits som det största insiderbrottet mot svenskt kulturarv någonsin. En berättelse om välvilja, vanmakt och vissnat förtroende.
De senaste åren har det skrivits spaltmeter och gjorts specialbilagor om den uppskattade och kunnige museidirektören som greps och dömdes till flera års fängelse efter att ha försnillat mynt och medaljer från statens museum för miljontals kronor.
Samtidigt är vi många som säkert har bläddrat förbi, klickat bort eller helt enkelt struntat i nyhetsrapporteringen om myntkabinettet i Stockholm. Det finns ju något dammigt och direkt osexigt över numismatiker. Myntsamlare. Vem orkar med den typen av svåra, trångsynta män som lever sina liv för att vrida och vända på gamla mynt?
SVT:s prisbelönta dokumentärfilmare Åsa Blanck var inte heller särskilt nyfiken på den inkrökta samlarvärlden. Hon kunde inget om numismatik, visste knappt vad ordet betydde, och kände inget större behov av att lära sig mer om värdet på gamla mynt. Det gör hon fortfarande inte. Däremot fascineras Åsa Blanck av mänskliga öden och känner igen en bra historia när hon snubblar på den. Nystar fram den. Eller som i det här fallet, tipsas om den.
"Här finns en film"
Allt börjar med en rätt oansenlig frimärksstöld hos auktionsfirman Philea på Södermalm i Stockholm i maj 2013. Långsamt rullar en polisutredning igång som ska komma att växa i omfattning, skaka om den exklusiva, numismatiska världen och gå i mål drygt sex år senare med ett långt fängelsestraff för museichefen och ett nedlagt åtal mot myntkabinettets tidigare säkerhetschef. Det är ungefär halvvägs in i den polisutredningen som Åsa Blanck skrider till verket.
– Jag får ett tips om att titta på det här. Men när jag försöker närma mig historien råder förundersökningssekretess och strikt yppandeförbud för alla vittnen. Allt är fortfarande väldigt hemligt.
Åsa Blanck ringer åklagaren som då ger henne rådet att avvakta lite. "Här finns en film", säger han, men hon måste ha tålamod.
Det har visat sig att den gripne frimärkstjuven – som enligt polisutredningen hävdade "tillfällig kleptomani", det vill säga en sjuklig drift att stjäla när tillfälle ges – är direktör för Kungliga myntkabinettet, ett statligt museum pampigt beläget i Gamla stan mitt emot slottet. Där i källarvalven, skyddade av armerade väggar och okrossbart glas, finns mynt och medaljer som vårdats under flera hundra år.
LÄS MER:Åtalad museianställd sålde mynt för miljoner
Den svenska myntskatten är kulturhistoriskt oersättlig och bedöms som en av de finaste samlingarna i världen. Slantarna i myntkabinettets källare värderas till sisådär 25 miljarder kronor. Och chefen för alltihop, med fri tillgång till mynten, är alltså en kleptoman. Det är då en viss oro börjar sprida sig.
"Måste berätta om det här"
Åsa Blanck kontaktar en av polisens expertvittnen, en äldre man kallad "Mr Mynt", och i sin spatiösa Östermalmsvåning spänner han ögonen i henne.
– Åsa, du måste berätta om det här, säger han och med hjälp av Mr Mynt kunde jag lite trevande närma mig den här slutna världen.
Åsa Blanck jagar även fatt på Mr Mynts bror, en luttrad och världsvan mynthandlare, och hon närmar sig flera andra personer med känningar, kontakter och insyn i branschen.
LÄS MER:Museianställd frias från häleri av mynt
Hon ringer också till den då avstängde och brottsmisstänkte chefen för Kungliga myntkabinettet, som långsamt och efter visst motstånd väljer att prata med henne. Ja mer än så, han öppnar upp och berättar om hela sitt liv, om sin mångåriga fascination för frimärken och mynt, om hur han lyckades klättra hela vägen upp till den numismatiska toppen och stod i tur att få ta över den hedersamma uppgiften som kungens särskilda mynt- och medaljvårdare.
Får följa polisens jobb
Samtidigt får vi följa kriminalinspektör Jan-Åke Törnhage och hans kollega vid polisens enhet för kulturarvsbrott, Christina Paldin, medan de långsamt och metodiskt drar åt snaran runt museichefen.
Jan-Åke Törnhage är en erfaren utredare vid Stockholmspolisens godsspaningsgrupp. Han nystar just nu i stölden av Bertil Valliens verk "Precious cargo" som försvann från Stenpirens resecentrum i somras, och tillsammans med Rikskriminalens förre chef Tommy Lindström lyckades han på 90-talet få tillbaka de konstskatter som stals från Moderna museet i en uppmärksammad kupp.
Men stölderna på Kungliga myntkabinettet ställer allt det i skuggan. Det visar sig nämligen att museets långfingrade chef under flera decennier kunnat stjäla och sälja vidare massor av mynt, enligt undersökningen saknas 1 200 mynt i samlingarna till ett beräknat värde av minst 25 miljoner kronor.
Även om bara ett fåtal av dem kunde knytas till museichefen har han ändå kunnat välja och vraka bland mynten utan att någon egentligen har reagerat. Pengarna gick till resor, lyxiga middagar, frimärken och dyra kläder. Bland annat återfanns 140 skjortor i en av mannens garderober, enligt polisens förundersökning.
– 25 miljoner ... det är mycket pengar alltså. Men framförallt är det en historisk stöld. Ett av de värsta kulturarvsbrott som vi har haft i Sverige. Personalen på myntkabinettet rapporterade om ett och annat försvunnet mynt men det viftades alltid bort av deras chef. Inte så konstigt. Det var ju han som hade stulit mynten för att leva på stor fot, suckar Jan-Åke Törnhage när GP ringer upp honom.
Stal mynt från Göteborg stadsmuseum
Även Göteborgs stadsmuseum har blivit av med värdefulla mynt. Varje gång som "experten från Stockholm" var på besök, ofta i sin roll som betrodd rådgivare, tycks han ha plockat med sig mynt från stadens samlingar.
LÄS MER:Åklagaren överklagar friande dom om mynthäleri
När museichefen till slut greps kunde 15 guldmynt och 3 guldmedaljer värda 8 miljoner kronor återbördas till Göteborgs stadsmuseum. Totalt saknas fortfarande 350 av museets 40 000 föremål, huvudsakligen mynt och medaljer, men även om alla inte kan knytas till honom så är nog mörkertalet betydande.
– Han var en duktig, vänlig och omtyckt kollega. Det är inte så konstigt att många av oss blev väldigt tagna och upplevde en rejäl förtroendekris, säger Carina Sjöholm, chef på Göteborgs stadsmuseum.
LÄS MER: Nästlade sig in och stal guld för miljoner
Redan när frimärksstölden avslöjades 2013 och polisutredningens bilder blev offentliga insåg Carina Sjöholm vem polisen hade gripit.
– Det kom som en chock. Vi kunde ju inte ha honom kvar i våra projekt och bröt allt samarbete.
I dag har de jobbigaste känslorna av bedrägeri och besvikelse lagt sig och Carina Sjöholm ser fram mot Åsa Blancks dokumentär.
– För mig blir det som att sätta punkt för hela den här komplexa historien. Det känns skönt att kunna göra det.
Varje människa – en historia
Även Åsa Blanck är lättad över att ha lyckats ro projektet i hamn. Hennes känsla är att de flesta bitar i det här gigantiska pusslet nu ligger på rätt plats.
– För mig var det viktigt att kunna få allas bild, att vara med och möta så många som möjligt av de inblandade, och det har jag faktiskt lyckats med. Alla med bäring på historien är med i filmen.
– Myntsamlarna brukar ju säga att varje mynt berättar en historia, att det är vad som fascinerar dem, men det gör varje människa också.
Alla avsnitt av "Guldfeber" finns på SVT Play.
FOTNOT: Åtalet mot myntkabinettets säkerhetschef, misstänkt för likartade stölder, är nedlagt på grund av att preskriptionstiden har gått ut. De båda cheferna antas ha agerat var och en för sig, ovetande om vad den andre hållit på med.
Kungliga myntkabinettet
Kungliga myntkabinettet, Sveriges ekonomiska museum, är för tillfället stängt. I drygt 20 år har det legat på Slottsbacken i Gamla stan men är nu på väg att flytta tillbaka till Historiska museet på Narvavägen. Den första utställningen där öppnar i november 2020.
Kungliga myntkabinettet ingår i myndigheten Statens historiska museer.
Sedan december 2019 är Cecilia von Heijne chef för Kungliga myntkabinettet.
