- Nu har jag en bil där det står Lindahls på tanklocket!
Det var min bror Torbjörn som ringde och han var mycket glad. Min första tanke var att det var för bra för att vara sant. Men han mejlade genast bilden och det var ingen tvekan.
Det stod Lindahls på tanklocket.
För att förstå två överåriga syskons glädje över ett tanklock med ett efternamn, måste tiden backas nästan hundra år tillbaka, till 1922.
Då öppnade det Stockholmsbaserade företaget Philipsons Automobil A-B en filial i Göteborg. Man ville naturligtvis vara med och synas när ljuset riktades mot staden följande år, i samband med den stora jubileumsutställningen.
I Stockholm arbetade August Lindahl som bilförsäljare på Philipsons men följde med företaget till Göteborg och blev försäljningschef för den nya filialen.
Antagligen är det där som August och Ruth Neikter lär känna varandra. Och efter det går det fort.
Ruth blir gravid och de gifter sig i januari 1923. Sonen Nils föds i april och mindre en månad efter förlossningen gör Ruth sin första affär.
Hon berättar själv om händelsen i en intervju i tidningen:
”en kund kom in och när han gick hade han en öppen bil och jag sex tusenlappar i näven och en triumferande känsla inombords.”
I artikeln säger hon också, att hon var ensam i lokalen när bilen såldes eftersom ”de andra gick ut för att se på utställningen”. Det var just den här dagen - tisdagen den åttonde maj - som jubileumsutställningen invigdes.
Sveriges konung Gustav V var på plats och klockan 11 öppnade han festligheterna på Gustaf Adolfs Torg. Man sjöng Kungssången, spelade nyskriven musik av Wilhelm Peterson-Berger och tal hölls.
Allt detta kunde säkert Ruth höra där hon stod med sin första kund. Kontoret som hon befann sig i, låg i den fastighet som då kallades Wilsonska huset, med utsikt mot Gustav Adolfs torg.
Om Ruth och August redan då började drömma om att lämna Philipsons och starta en egen firma är svårt att säga. Men 1931 är det nya företaget registrerat: ”Automobil AB Lindahl & Co bedriver bilhandel och har utställningslokal på Östra Hamngatan 19 samt garagelokaler på Burggrevegatan 13. Anställd personal 60 personer.”
En av de nyanställda bilförsäljarna var Greta Åhnbrink 30 år.
– Att Ruth anställde Greta var egentligen inte märkligt för de hade lärt känna varandra redan under jubileumsåret och sedan dess haft kontinuerlig kontakt, berättar Åke Åhnbrink.
Åke är son till Greta och den idag som vet mest om bilföretaget Lindahl & Co i Göteborg.
Han fortsätter att berätta. ”Att vara bilförsäljare på den tiden innebar inte att man bara skulle stå i bilsalongen på Östra Hamngatan och prata om däck, fälgar och bilmodeller med kunder. Det innebar också arbete ute på fältet. När en bil var såld så skulle den köras hem till kunden och överlämnas där. Sedan kördes inbytesbilen tillbaka till verkstaden på Burggrevegatan. Och mamma älskade detta, att rulla fram i en ny Dodge, Nash eller Borgward på gator genom okända städer och på outforskade landsortsvägar.”
Men hur tilltalande än dessa 30-talsbilar var, så är det ett annat bilmärke som gör störst intryck på min bror Torbjörn. Han minns sommaren 1957 när han var med vår far Nils Lindahl på en affärsresa:
– Jag var sex år och vi åkte till Uddevalla och träffade möbelhandlaren Inga Sahlsten. Hon hade en samling av Studebakers i ett garage. Jag hade aldrig sett något liknande tidigare. Och alla bilarna hade täcken på sig, säger Torbjörn.
Sedan dess har tanken på att en gång ha en egen amerikanare följt honom hela livet. Och för fyra år sedan hittade han sin dröm: en blänkande Studebaker Hawk, välskött och med rätt historia. För historien är viktig.
– Den såldes fabriksny av Ruth Lindahl till Inga Sahlsten den femte augusti 1957, säger Torbjörn.
Han vill gärna tro att den stod i den samlingen som han en gång hade sett i garaget i Uddevalla. Och det är inte otroligt.
Nu när den späckhuggs-liknande Studebakern har kommit hem igen så är det för att stanna.
- Den ska gå vidare inom lindahlssläkten. Det står ju Lindahls på tanklocket, säger Torbjörn.
Kristina Lindahl
(barnbarn till Ruth och August)
