När den amerikanska sångerskan Barbara Bonney härom året meddelade att hon skulle sluta sjunga på världens scener började nya tankar snurra i Vara konserthus. Kanske skulle hon kunna tänka sig att jobba som tränare åt husets fasta vokalkvartett Vox? Frågan är ju fri, tänkte producenten Staffan Albinsson och fiskade genom att lämna ett meddelande i hennes röstbrevlåda.
Ett år senare lyser han av glädje när han berättar att hon faktiskt nappade och ringde tillbaka. Hon ska jobba med Vox vid flera tillfällen fram till i vår då de ger gemensamma konserter i Göteborg och Vara och hans förhoppning är att samarbetet ska fortsätta ännu längre.
Nu är Barbara Bonney i Sverige för ett par dagars arbete med sångarna. Det är förmiddag i det kreativa centret Brew house intill Valhalla och Voxmedlemmen Tore Sunesson väntar intill replokalen på att det ska bli dags för gemensamma övningar. Den berömda sångerskan inleder dagarna med att ge var och en några minuters individuell träning och han var först ut.
- Vox har just avslutat ett program med Allan Edwall. Med Barbara ska vi nu sjunga Mozart, som är helt annorlunda och kräver ett fritt flöde. Mycket har handlat om att ställa om rösten. Hon är en bra coach, säger han.
En kvart senare bågnar den kala replokalens rutor av högtrycksstämmor i samklang. Barbara Bonney har varnat för att komma nära henne eftersom hon är förkyld, något som hon för ett otränat öra verkar vara helt obehindrad av. Rösten klättrar högt, högt upp i en terzett, ett stycke för tre som hon gör med herrarna i Vox.
Hon bryter för en stund. På sin aningens engelskfärgade svenska informerar hon om tyska uttalsregler och stämmer sedan åter upp till sång. Medan pianisten Magnus Ricklund ackompanjerar visar hon sina instruktioner med hela kroppen.
Hon gungar och viftar och pekar och drar i hakan och grimaserar och sluter ögonen. Och Voxsångarnas blickar pendlar mellan notstället och hennes energiska gestalt. Ofta sitter någon på avbytarbänken och lyssnar eftersom hon låter de fyra sångarna arbeta i olika konstellationer.
- Kan du låta ditt huvud vara lite mer öppet, säger Barbara Bonney till en av dem.
Hon förklarar hur hon vill att tonen ska produceras och levereras, visar med lyft haka den friaste vägen fram och peppar sedan de fyra sångarna.
- Njut av era röster!
Barbara Bonney har valt ut de melodier de arbetar med och som de nästa år ska framföra på scen tillsammans. Under en paus berättar hon att programmet är baserat på ett hon tidigare gett tillsammans med studenter i New York. Då sjöng de tre generationer Mozart, med stycken av kändisen Wolfgang Amadeus, hans far Leopold och sonen Franz Xaver.
- Men nästan inget Leopold skrev är bra så nu nöjer vi oss med två generationer, säger hon.
Hon säger att hon länge var helt omedveten om att det fanns en tonsättare som hette Franz Xaver Wolfgang Mozart. Men så vid ett besök på biblioteket i Salzburg upptäckte hon honom och fann att han gjort "helt fantastisk musik".
Sedan en tid bor Barbara Bonney i Mozarts födelsestad Salzburg och hon är även professor i stadens musikskola och forskningscentrum, Mozarteum, där hon har tolv elever.
Förra året ställde hon in alla sina konserter och meddelade att det var slut med turnerandet. Men nu har hon åter börjat framträda för publik, om än i betydligt mindre omfattning.
- För nu har jag gått igenom min skilsmässa. När jag var i den kunde jag inte sjunga. Jag var förstörd och hade jobbat alldeles för mycket, säger hon.
Tidigare brukade hon ge ett nittiotal konserter om året och dessutom spela in ett tiotal skivor. Nu ger hon kanske femton-tjugo konserter och arbetar också mycket med andra sångare vilket hon säger ger kraft och inspiration.
- Att ge är också att få. Jag lär mig så mycket av dem. De är som en spegel för mig, säger hon och gör en svepande gest mot de fyra Voxsångarna.
Leende beskriver hon sin "andra karriär".
- Att sjunga nu är mycket annorlunda mot hur det var förr. Nu behöver jag inte bevisa något. Nu är det bara roligt. Jag betraktar mig som en amatörsångare som är ute och musicerar och då blir det så himla kul.
Det hon försöker understryka som lärare eller coach är att varje sångare ska hitta sin egen röst, att låta den vara så avspänd som möjligt. Hon tycker att människor alltför ofta försöker tvinga sina stämband till onaturliga lägen.
- Varför ska människor inte kunna sjunga på scenen som de gör i duschkabinen? frågar hon retoriskt.
Hon berättar att hon själv hade tur som tidigt i karriären fick rådet att lita till sin egen röst. Och hon är inte oroad över att den ska fara illa av att hon sjunger trots att baciller slagit klorna i henne.
- Skit samma. I början av min karriär kanske jag oroade mig för att rösten skulle ta skada av en förkylning, men inte nu.
