Messiah Hallberg drämde in på standupscenen som en fräsande, dopad terrier - världen tycktes förarga honom bara genom att den stod där. Men efter att ha verkat som komiker i mer än tio år hittar den 34-åriga stockholmaren inte längre samma laddning, inte samma rus i att vara rå och förbannad. Till sin senaste show har Hallberg sträckt sig efter en helt annan, kraftfull opiat - han är självutlämnande.
– Det är en ganska vanlig komikergrej, menar Messiah Hallberg över en suddig telefonlinje. I början är man bara överväldigad över att man kan få en publik att skratta över huvud taget. Det är som ett drogrus - och den kicken minskar med tiden. Man höja insatsen hela tiden, så man börjar skämta mer och mer personligt - och så får man till slut tillbaka den kicken igen. Det är ett missbruksbeteende.
"De ville bara ha skämt om hemlösa och folk i rullstol"
Hur har du tänkt när det gäller att liksom "skydda" din familj - men att samtidigt få showen så personlig och bra som möjligt?
– Vi har varit oense om det där ganska länge jag och min fru, det har faktiskt varit riktiga bråk. Men man får försöka göra avvägningar: hur viktigt är ett bra skämt, eller en bra historia, i jämförelse med vad det avslöjar om ens privatliv? Min fru har inte lyssnat på hela nya showen, men nästan allt. Så vi har haft en dialog hela tiden. Den brukar se ut såhär: hon hör ett skämt och frågar "Är det inte bara väldigt mörkt?". Och så tänker jag: "jo det är kanske" och tar bort det.
Du pratar i en tidigare standup-special om att folk brukar komma fram och säga att du drar för mjuka skämt numera - händer det ofta?
– Det händer någon gång i veckan att man får mail om att man har svikit "the cause". Det är ganska intressant, det finns en stor grupp i Sverige som egentligen inte bryr sig om standup eller humor, de vill bara höra människor säga politiskt inkorrekta saker. När jag började som okänd kunde jag verkligen skämta om vad som helst; och många människor som kom till mina shower då uppskattade egentligen enbart det. De ville bara ha skämt om hemlösa och folk i rullstol.
Hur har du förändrats som komiker de senaste åren?
– Jag tycker jag är mer unik nu i hur jag skriver, det är svårt att lyssna på mig och tänka att någon annan än jag skulle säga mina skämt. Sen har jag försökt göra skämten lite längre, vilket också är läskigt. Jag använder mig mer av tystnad. När man börjar som komiker är tystnad det man fruktar mest, det är därför man står och matar skämt utan avbrott.
"Det är nog för mycket mörker, jag måste stryka vissa partier"
Hur mycket tystnad använder du i din nya föreställning?
– Lite för mycket, om jag ska gå på provpublikens reaktion. Det är nog för mycket mörker, jag behöver helt ärligt stryka vissa partier. Det är verkligen svårt att skifta mellan allvar och skratt, mellan mörker och skratt. Eller att få ner en publik till allvaret är ganska enkelt. Men att få upp dem till humorn sen igen, där ligger utmaningen.
Kan du sakna när du var ny och ung, och kanske mer orädd?
– Verkligen. Det fanns en enorm känsla av att allt var möjligt. Jag hade varit journalist i flera år, och kameran var alltid vänd åt fel håll. Plötsligt var den vänd mot mig - det kändes som en stor befrielse. Jag skämtar fortfarande om en del saker som jag skämtade om då, men det är få skämt som jag säger idag som jag inte kan motivera. Det är inte så att jag stryker skämt bara för att de är politiskt inkorrekta, men jag står inte längre och drar ett skämt bara för att få säga "förbjudna ord" på scen.
Vad är det värsta du vet med standup?
– Två saker: från mitt eget perspektiv är det en vidrig sak att utsätta sig för. Det är en märklig grej att gå upp på scen och sätta sitt eget välmående i händerna på främlingar. Det är inte så nyttigt när man har svag självkänsla.
Han funderar ett par sekunder och fortsätter:
– Sen kan jag hata att publiken inte vet vad som är bra eller dåligt: Någon kommer upp gör en dålig imitation av Zlatan och folk kan inte besinna sig. Jag kan vara riktigt elitistisk i det avseende, kan irritera mig på att publik inte ser några genreskillnader, och vill att alla komiker ska vara som Johan Glans. Och Johan är fantastisk, missförstå mig rätt, men vi sysslar med helt olika saker.
Messiah Hallberg är en svensk komiker, född 1984 i Stockholm. Han började syssla med standup för ungefär ett decennium sedan - efter detta har hans karriärkurva styrt brant uppåt.
"Scener ur ett "äktenskap"" är hans andra standupshow. Här utforskar Hallberg bland annat sitt liv tillsammans med frun Christina Nordhager, som också sysslar med standup.
Messiah Hallbergs "Scener ur ett "äktenskap"" kommer till Draken i Göteborg den 19e oktober.
