Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Jag minns inte när jag läste
”Jag minns inte när jag läste "Den nakna lunchen" första gången och jag vet inte vad jag tänkte då, men jag minns att jag tog fasta på språket: det mässande, svävande, ibland nästan maniska tonen var som att lyssna på en ljugarbänk utan några spärrar, det var rytmiskt och häftigt och upprörande.” skriver Maria Hymna Ramnehill. Bild: Linda Spåman

Gymnasieklassiker: Maria Hymna Ramnehill om ”Den nakna lunchen”

William S. Burroughs "Den nakna lunchen" är en vision av ett USA sett underifrån. En ”Alice i underlandet” för perversa, kicktorskar och knarkare som dryper av kritik mot masskultur och Svensson-liv. Maria Hymna Ramnehill återvänder till boken i GP:s serie om gymnasieklassiker, och finner den lika relevant nu som då.