Varje gång ”det gamla Göteborg” ska dammas av och lyftas fram brukar det handla om Sten-Åke Cederhök, Sonya Hedenbratt, Tomas von Brömssen, Hagge Geigert, Frank Gunnarsson och kanske Claes Eriksson i Galenskaparna – lite beroende på hur långt tillbaka i tiden man vill förflytta sig. Mer sällan nämns Alf Robertsons namn, vilket jag både kan bli frustrerad över och förstå.
LÄS MER:Här är deltagarna i Mästarnas mästare 2021
För jag kan inte med gott samvete hävda att Alf Robertson var särskilt viktig för mig som tonåring på 80-talet. Han kändes ungefär lika het och intressant som Mats Rådberg, Hasse Andersson och de andra som skrev och framförde egna ”Nashvillesånger” och byggde sin karriär på att försvenska countrylåtarna i den amerikanska sångboken. För mig var han iskall.
Samtidigt fanns ju Alf Robertson alltid där. Ständigt och jämnt dök han upp i någon av de två tv-kanaler som fanns att tillgå eller så hördes hans mörka stämma mullra i Radio Göteborg eller så drog han bara runt på vägarna och skulle spela just där jag råkade befinna mig – Borås, Falkenberg, Fjärås – och långsamt bröt han ner mitt motstånd.
För den är verkligen otroligt fin. Känslosam och direkt vacker. Vilket även lyfts fram i dokumentären.
I början av 90-talet hade jag upptäckt Johnny Cash, Kris Kristofferson, Bobby Bare och Tom T. Hall. Därmed blev det omöjligt att inte också lyssna – alltså verkligen lyssna – på Alf Robertson när han sjöng deras sånger på svenska. Eller på grov arbetar-göteborgska.
I Thomas Samuelssons nya dokumentär ”Alf Robertson – livet e ju som de e” som visades i SVT på påskafton (och nu ligger på SVT Play) beskriver musikbloggaren och P1-journalisten Tommie Jönsson det väldigt träffande när han säger att Alf Robertsons musik är ”töntig och tung på samma gång” och att lyssna på honom är som att ”prata med en gammal vän med ärr i hjärtat”. Ungefär så sade han i alla fall. Och precis så är det ju.
Alf Robertson
Fullständigt namn: Alf Åke Robertson.
Född: 8 juni 1941 i Göteborg. Död 24 december 2008 i Frillesås.
Uppvuxen: Gamlestan.
Övrigt: Gick till sjöss som 15-åring 1957. Började att skriva på båtarna, albumdebuterade 1968 och fick samma år en hit med ”Riv inte vårt kvarter”. Släppte ett 50-tal skivor och bodde en tid i Nashville.
Familj: Hustrun Monica och döttrarna Lisen och Isabella.
Att jag som 15-åring skulle fasta för Alf Robertsons personliga tolkning av ”Always on my mind”, flera år innan Pet Shop Boys gjorde sin version, känns lika osannolikt som att jag inte skulle ta till mig den i vuxen ålder. För den är verkligen otroligt fin. Känslosam och direkt vacker. Vilket även lyfts fram i dokumentären.
Det sagt är ”Alf Robertson – livet e ju som de e” en klart sevärd dokumentär med många intressanta och kunniga röster
Men att Alf Robertsons översättning av ”Always on my mind” till ”Tänker nästan jämt på dig” också skulle öppna upp ett nytt genialt bråddjup i låten som inte finns i originalversionen – vilket slås fast i dokumentären – är nog att gå lite för långt. Alf Robertson satte ofta en personlig prägel på de texter han översatte, språket och rösten var ju hans verktyg, men i bland handlade det bara om att få till fraseringen.
LÄS MER:Agnes Lindström Bolmgren: ”Kul men tufft att jobba med Bäckström”
Det hade också varit intressant att få reda på lite mer om mörkret i Alf Robertsons liv, att det var tufft emellanåt framgår ju rätt tydligt. Han var till exempel inbokad för att spela på Estonia den ödesdigra kvällen 1994, men tackade nej på grund av sjukdom och erbjöd platsen till sin vän Pierre Isacsson, som följde med fartyget ner i djupet. Hur går man vidare efter det?
Det sagt är ”Alf Robertson – livet e ju som de e” en klart sevärd dokumentär med många intressanta och kunniga röster, inte minst gör Alf Robertsons efterlevande fru Monica ett klokt, varmt och sympatiskt intryck.
Den sköna liveversion av Kris Kristoffersons ”Help me make it through the night” som hörs i programmet kommer för övrigt från det alldeles nysläppta albumet ”Alf Robertson sjunger och berättar”, inspelat i Åmål sommaren 1987. Ett perfekt komplement till dokumentären och en fin påminnelse om hur Alf Robertson faktiskt lät innan sjukdomar och stroke begränsade honom.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
