Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Forskaren: Influencers har förändrat vår syn på barnarbete

”Sharenting” kallas fenomenet där föräldrar, enligt vissa, delar för mycket bilder på sina barn i sociala medier, inspirerade av vår tids mamma-influencers. Forskaren Magdalena Petersson McIntyre skriver om hur föräldraskap och kändisskap går in i varandra i den nya digitala föräldrarollen.

Magdalena Petterson Mcintyre är forskare vid Göteborgs universitet i ämnen som konsumtion, arbete och kön.

Många av de största stjärnorna på sociala medieplattformar som Youtube, Instagram och Tiktok är barn. Kan deras verksamhet jämställas med barnarbete? I april 2021 börjar en ny lag att gälla i Frankrike med syfte att skydda barns rättigheter på nätet. Lagen liknar den som sedan tidigare gällt för barnmodeller och barnskådespelare. Den reglerar arbetstider och säkerställer att barnen själva får ta del av den ersättning som ges. Men den nya lagen betonar också rätten att glömmas bort, det vill säga att plattformarna är skyldiga att ta bort innehåll om barnet önskar det.

Lagen är tänkt att skydda barn från att exploateras kommersiellt av sponsorer, företag – och föräldrar. Den säger däremot ingenting om att barn bör skyddas från att visas upp, eller har rätt att glömmas bort, från icke-kommersiella delningar, det som ibland kallas ’sharenting’. Det vill säga när föräldrar delar för mycket bilder och information om sina barn i sociala medier. Att influencers kan likställas med modeller och skådespelare vad gäller arbetsvillkor framstår inte som särskilt kontroversiellt i sig. Debatten som, även i Sverige, följt på lagen har handlat mer om att barn inte bör utnyttjas i föräldrars reklamsamarbeten. Men vilken är egentligen skillnaden mellan att dela bilder på barn i kommersiellt syfte mot att göra det med släkt och vänner utan ersättning?

Men vilken är egentligen skillnaden mellan att dela bilder på barn i kommersiellt syfte mot att göra det med släkt och vänner utan ersättning?

LÄS MER: Våra barn vill bli influencers för att staten svikit dem

Sociala medier har i grunden förändrat våra sätt att kommunicera och visa upp våra liv. Gränser mellan privat och offentligt, arbete och fritid, intimt och kommersiellt ritas upp på nya vis. På Facebook delas information om våra mest triviala vardagsbestyr. Influencers får samtidigt betalt för att konsumera, baka och träna, eller för att visa upp sina bristningar på magen, nu senast i ett annonssamarbete med en känd västsvensk modekedja.

När även barn kan få ekonomisk ersättning för att filma sina lekar, för att provsmaka nya glassar eller gå på Liseberg, så länge de delar information om det till sina följare, så behöver vi fundera över vilka negativa konsekvenser gränsförskjutningar mellan fritid och arbete, barn och vuxna har.

Influencerfenomenet är ambivalent

Influencerfenomenet har svept fram som en storm. Det går inte många dagar utan att nyheter om Bianca Ingrosso, Therese Lindgren eller Alice Stenlöf syns även i etablerade medier. Hur ska vi förstå att så många människor lånar ut sina liv till att bli miljöer för produktplacering? I forskning pekas det på att fenomenet är ambivalent. Genom att dessa (oftast) kvinnor både står bakom och framför kameran kastar de om den klassiska uppdelningen i subjekt och objekt. Bilder som tidigare kunde kritiseras för att vara sexistiska och objektifierande, hyllas på sociala medier som uttryck för styrka och självförtroende.

Influencers framställer sig som objekt för en internaliserad manlig blick, men också som innehavande kontrollen, som affärskvinnor, och inte sällan som feminister. Hur är det då med barn? En liknande analys är svår att anlägga på barninfluencers. Om det är föräldrarna som delar är barnen kvar i rollen som objekt. För att framträda som subjekt bör de ha kontrollen – men är det då barnarbete? Barns popularitet (och makt) som influencers handlar också om föreställningar om äkthet och autenticitet. Om ett barn säger att de tycker om en viss smak eller har roligt på Liseberg så är det väl sant?

LÄS MER: Politiker öppnar för svensk version av lagen mot influencers barnarbete

Influencers framställer sig som objekt för en internaliserad manlig blick, men också som innehavande kontrollen, som affärskvinnor, och inte sällan som feminister.

”Mammabloggare” är en stor kategori, med kända namn som exempelvis Margaux Dietz. Hos dessa blir förskjutningarna mellan intimitet och kommers extra tydliga. Många influencers vittnar om att delning av bilder på barn både leder till uppmärksamhet och ifrågasättanden.

Pengar är aldrig neutralt

Sociologen Viviana Zelizer har exempelvis beskrivit hur tjänande av pengar inte anses vara en neutral handling som mäter värde utan att det är indränkt i moraliska ställningstaganden och sociala betydelser. Att ta betalt för känslor, kärlek eller sex anses exempelvis generellt som omoraliskt.

Mamma-bloggandet sätter sådana föreställningar på sin spets. Föräldraskap anses i de fall det definieras som ett arbete, generellt som ett obetalt sådant. Ur det perspektivet är det som influencers gör inte så lite utmanande. När de exempelvis nu lägger upp filmer på sina egna förlossningar så får de ekonomisk kompensation för att föda sina egna barn, vilket är ett unikt sätt att värdera moderskap.

Vem som helst kan bli en kändis och få betalt för att leva sin dröm är budskapet – men det är ändå smärtsamt ouppnåeligt för de flesta.

LÄS MER: Influencers sprider konspirationsteorier om corona vaccin: ”Ett osynligt krig”

Samtidigt bör vi inte blunda för riskerna. Privatlivets kommersialisering är inte bara en gränsöverskridande handling i positiv bemärkelse. Den ekonomiska kompensationen utgår från att bloggens eller filmens innehåll kan kombineras med säljbara produkter och tjänster. Detsamma gäller barnen. De kan få betalt för att leka så länge de leker på ett vis som lockar sponsorer eller med rätt produkter. Ur det perspektivet kan influencerkulturen ses som en illustration av hur den nya teknologin bidragit till att kapitalismens exploatering av människors drömmar intensifieras. Vem som helst kan bli en kändis och få betalt för att leva sin dröm är budskapet - men det är ändå smärtsamt ouppnåeligt för de flesta.

Det finns fler skäl till att vara vaksam. De psykosociala effekterna är av att ständigt vara synlig eller av att konstruera en digital persona och sedan leva upp till den, är ännu okända. Inte heller känner vi på djupet till konsekvenserna av att den uppmärksamhet delande leder till är konstant mätbar. Det är en process genom vilken jaget blir till ett företag och där barn tidigt lär sig att se sig själva som en resurs i ett entreprenöriellt tänkande. Hur det i längden påverkar oss att forma livet så det passar in i förväntningar från en ständigt närvarande digital offentlighet är det få som vet. De som är barn nu kommer dock känna effekterna av det när de blir vuxna.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.