Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/3

Filmisk färgterapi med regissören Alexandra-Therese Keining

Det är intimt. Smärtsamt. Och färgerna flödar. Alexandra Therese Keinings nya film "The average colour of the universe" är en djupdykning i sorg.
– Jag märker att mina filmer blir tystare och tystare, och mer och mer visuella, säger regissören.

Sist jag träffade regissören Alexandra-Therese Keining var under inspelningen av filmen "Pojkarna" – ett suggestivt drama där tonårsflickorna i huvudrollerna dricker nektar från en magiskt växt och förvandlas till pojkar. Berättelsen bygger på Jessica Schiefauers Augustprisade roman med samma namn.

– Redan då, under "Pojkarna", var jag inne och tassade på tystnaden. Den passade bra i de scener som innehöll mycket fantasi och drömmar, säger Alexandra-Therese Keining när vi återses på Göteborgs filmfestival, inför premiären av "The average colour of the universe".

LÄS MER: Recension: "The average colour of the universe"

– Jag kände att jag ville utforska det territoriet till max i min nästa film, och se hur långt jag kunde gå.

Den nya filmen, ett sorgedrama närmast helt i avsaknad av dialog, är mer av ett visuellt tillstånd än en spelfilm. Kvinnan i huvudrollen isolerar sig, efter en svår förlust, i ett hus på landet. Traumatiserad söker hon tröst i Isaac Newtons forskning om universums färger. Filmen är indelad i olika kapitel, vart och ett med en särskild färg.

– Färger kan vara hypnotiska. I dag ska all film och underhållning gå så snabbt, det är så många parametrar som ska checkas av. Det ville jag utmana, säger Alexandra-Therese Keining.

Påverkad av färg

Greppet påminner om den polske regissören Krysztof Kieslowskis drömska – och betydligt mer påkostade – filmtrilogi: den blå, vita och röda filmen. Men här är färgerna fler.

LÄS MER: Europeisk stjärna hedersprisas i Göteborg

– Färger har påverkat mig starkt ända sedan jag var liten, och haft ungefär samma betydelse för mig som musik kan ha för andra, förklarar Alexandra-Therese Keining.

I filmen, inspelad under några intensiva dagar helt utan budget, blir färgerna både något trösterikt, och den ram som för handlingen framåt.

– Det handlar väldigt mycket om sorg: vad som händer när man känner djup sorg och befinner sig på gränsen till vad man klarar av, säger regissören vars föräldrar dog tidigt.

LÄS MER: 50 bilder från kulturåret 2019

– Jag är fascinerad av den känslan: som att trycka på en knapp och ramla ner i avgrunden, som alltid finns där i ens närhet.

Hennes son spelar i filmen

För två år sedan fick hon själv en son. Det är också han som spelar barnet i filmen berättar hon.

– Jag har processat mycket som jag burit inombords sedan jag blev förälder, och kommit fram till att jag också är tacksam över sorgen. Den har lärt mig mycket.

LÄS MER: Maxad klaustrofobisk filmupplevelse

Skådespelerskan Jennie Silfverhjelm, känd från filmer som Guldbaggebelönade "Aniara", axlar ett stort ansvar i filmens huvudroll.

– Jag visste att det måste vara en skärpt person som gestaltar henne, eftersom jag strippat rollfiguren på alla kommunikationsredskap, säger regissören Alexandra-Therese Keining och ler belåtet.

Alexandra-Therese Keining

Född: 1976 i Malmö.

Bor: i Stockholm

Yrke: regissör, författare, manusförfattare, producent och rollsättare.

Familj: sambon Sofia och en 2-årig son.

Utbildad: treårig teoretisk filmutbildning i Los Angeles

Filmer i urval: Debuterade som rekordung med "Hot Dog" 2002. Blev internationellt prisad och guldbaggebelönad för kärleksdramat "Kyss mig" 2011. "Pojkarna", som premiärvisades i Toronto 2016.

Romaner: debuterade 2014 med ungdomsromanen "14". Året därpå kom den grafiska romanen "Nour och den magiska drycken" med illustrationer av Peter Bergting.

Aktuell: med sorgeskildringen "The average colour of the universe". Utvecklar dessutom tv-serien "Lea" och förbereder sig för sin första engelskspråkiga långfilm.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.