Förstår Thomas Mattsson inte hur forskning går till?

Nyligen gick branschorganisationen Tidningsutgivarna (TU) ut med skarp kritik mot en forskningsrapport för att den problematiserade delar av bland annat SvD och GP:s journalistik. En reaktion på en enskild forskares resultat som är oroväckande i sin okunskap. Det menar medieprofessorn Jesper Strömbäck.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Vi lever i en tid när man ofta kan förvånas över den debatt som förs. Ett exempel är debatten efter att Delegationen för migrationsstudier (Delmi) nyligen gav ut policy briefen ”Interaktiv rasism på internet, i pressen och politiken”. Den är skriven av docent Mattias Ekman och sammanfattar resultaten av ett flerårigt forskningsprojekt.

En del av projektet har handlat om att undersöka ”hur främlingsfientliga och rasistiska element normaliseras av etablerade aktörer i offentligheten”, och en slutsats som dras är att ”etablerandet av mer subtila och implicita yttranden och tankefigurer torgförda av folkvalda politiker och av ledarskribenter” har bidragit till en legitimering och normalisering av olika främlingsfientliga och rasistiska tankefigurer. Bland annat pekas Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten ut.

ANNONS

Detta fick branschorganisationen TU – Medier i Sverige att reagera. Den 11 juni skickade de ut ett pressmeddelande rubricerat ”Häpnadsväckande att statlig expertkommitté pekar ut SvD och GP”. I pressmeddelandet säger dess tillförordnade VD Thomas Mattsson att ”Nu har Delmi, som verkar inom regeringskansliet och vars ledamöter och anställningar beslutas av statsråd, pekat ut ledarsidorna i Göteborgs-Posten och Svenska Dagbfladet som delansvariga för normaliseringen av främlingsfientlighet och rasism i den svenska migrationsdebatten. Det är häpnadsväckande och oroväckande”.

Att kräva att forskningsfinansiärer eller statliga kommittéer ska ta ansvar för vad forskning visar och vad forskare skriver i publikationer som de ger ut vore en kraftig inskränkning av den akademiska friheten.

Frågan är dock vad som är mest häpnadsväckande och oroväckande. Kritiken vilar nämligen på en felaktig premiss, nämligen att det är Delmi (eller ”staten” som ledarskribenten Jens Runnberg kallar det i Dagens Nyheter) som har pekat ut ledarsidorna i GP och SvD. Faktum är att det forskaren i fråga som har gjort det.

För att förstå skillnaden måste man inse att det är vanligt att statliga utredningar och expertkommittéer lägger ut uppdrag på forskare, och att det är en mycket viktig del av att inhämta kunskap. Någon forskare får i uppdrag att undersöka eller analysera någon specifik fråga eller företeelse, och vanligtvis åtar sig uppdragsgivaren att publicera resultaten. När forskarna väl har åtagit sig ett uppdrag gäller den akademiska friheten, det vill säga att det är forskarna i fråga som styr över och ansvarar för sina undersökningar, resultat, analyser och slutsatser. Inte uppdragsgivaren. Uppdragsgivaren kan komma med förslag, kritik och synpunkter, men sedan är det upp till forskarna att ta ställning till om dessa ska tas hänsyn till. I dessa sammanhang är det dessutom vanligt att statliga expertkommittéer – inklusive Delmi – tillämpar vad som kallas dubbelt oberoende, det vill säga oberoende av både uppdragsgivaren (regeringen) och forskarna. På liknande sätt är forskarna ansvariga för sina studier, resultat, analyser och slutsatser när de publicerar sig i andra former.

ANNONS

Allt detta borde TU känna till. De borde också förstå och värdesätta vikten av akademisk frihet. Att kräva att forskningsfinansiärer eller statliga kommittéer ska ta ansvar för vad forskning visar och vad forskare skriver i publikationer som de ger ut vore en kraftig inskränkning av den akademiska friheten. Mycket talar dessutom för att den är mer hotad än på länge, framför allt av auktoritära högerpopulister och deras möjliggörare som sätter sig till doms över och vill styra vilken forskning som ska genomföras. Föga förvånande fick TU:s kritik mot Delmi snabbt genomslag bland olika högerdebattörer. Att de inte inser innebörden av och vikten av akademisk frihet är en sak, men av TU kan man förvänta sig mer. Allt annat vore häpnadsväckande och oroväckande.

Jesper Strömbäck är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS