Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Celia Svedhem: Författarna som försöker hota och tysta är en skam

Författare som hotar, går till personangrepp och skickar in sina egna recensioner om de får negativ kritik är vardagsmat för bokbloggarna. Celia Svedhem frågar sig om bloggarna ses som köpta reklampelare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Bortom tidningarnas kultursidor har bokbloggar, facebookgrupper, poddar och bookstagrammers blivit en stor arena för diskussioner och recensioner av böcker. Där kan, precis som alltid i sociala medier, ”vem som helst” som skapar intresseväckande innehåll locka till sig tusentals följare. Här får också genrer som brukar få mindre utrymme på kultursidorna, som feelgood och deckare, större utrymme. För bokbranschen har det blivit en naturlig del i lanseringen att även skicka recensionsexemplar till bokbloggarna.

Men om någon bloggare skriver kritiskt är det inte ovanligt med starka reaktioner från författarna. När jag ställde frågan i en grupp för bokbloggare radar exemplen upp sig. Mona Eklöf, som bloggar och Instagrammar under namnet Boktanken skriver:

”Jag har fått sura mejl om att jag minsann inte förstår boken, att jag är okunnig, att jag är en nolla som inte borde uttala mig och att jag aldrig mer kommer få recensionsexemplar.”

Jessica Dahlqvist, en av personerna som driver Systrarna Boktokiga med drygt 6000 följare på Instagram:

”En författare var så missnöjd med en recension att hon bad oss ta bort den. Hon skickade sedan en egen recension, på sin egen bok, som hon ville att vi skulle publicera i stället.”

Även Lotten Glans med bloggen Lottens Bokblogg berättar om liknande erfarenheter.

”Jag har blivit kontaktad av ett förlag på uppdrag av författaren som ville att jag skulle ändra recensionen jag publicerat.”

Andra bokbloggare berättar om påhopp, hot och försök till mutor från författare som inte varit nöjda med en recension. När jag inför denna text efterfrågar namn vill de inte uppge några eftersom de känner sig rädda och maktlösa gentemot namnkunniga författare med stora förlag i ryggen.

Det får förstås konsekvenser. Vissa av bloggarna i fb-gruppen berättar att de inte längre recenserar böcker från vissa författare och förlag, andra har slutat problematisera det de läser och drar sig för att uttrycka någon som helst kritik. Recensionerna blir allt mer lika baksidestexter.

Till skillnad från tidningarnas litteraturkritiker verkar bokbloggarna uppfattas som reklampelare där ett recensionsexemplar köper ett positivt blogginlägg.

Frågan är hur bokbranschen egentligen ser på bloggarna. Till skillnad från tidningarnas litteraturkritiker verkar bokbloggarna uppfattas som reklampelare där ett recensionsexemplar köper ett positivt blogginlägg. Eller anses de kanske inte har kulturellt kapital nog att vara berättigade en egen åsikt?

Påhoppen aktualiserar också frågan om vem som har tolkningsföreträde till en text då den blivit publicerad: författaren eller läsaren? För 15 år sedan när jag gick en kurs i kreativt skrivande fick vi lära oss att sitta knäpptysta medan vi fick feedback från gruppen på våra texter. Vi fick inte förklara oss eller kommentera. En text ska tala för sig själv. Även om författaren har en tanke när hen skriver kommer läsaren alltid ta del av texten med sina egna ögon och sila den genom sitt eget bagage. Ju mer olika författare och läsare är ifråga om bakgrund, bildning och livsåskådning desto mer kommer naturligtvis deras läsningar att skilja sig åt. Men text som kan diskuteras på ett öppet och respektfullt sätt är en av de största möjligheterna att få ta del av en annan människas syn på världen. Är inte det hela poängen med litteraturen?

I stället för att skälla ut sina läsare kanske författare borde intressera sig för varför deras text tolkas på ett visst sätt. Den som försöker tysta en kritiker eller hota, håna och övertala bloggare att ändra sina recensioner är en skam för det fria kulturlivet.

Läs mer av Celia Svedhem:

LÄS MER: Normalisera inte självskadande sex i kulturen

LÄS MER: Därför sticker mammorna i de svenska romanerna

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.