- Körsverige har efterlyst statistik, menar Petter Ekberg, körledare för Domkyrkans barn och ungdomskörer.
Många körsångare i exempelvis skolkörer och frikyrkor är inte organiserade och finns inte med i de siffror som används när det övergripande organet Körsam ska presentera verksamheten för exempelvis Kulturrådet.
- Därför har körerna haft svårt att hävda sig på ett sätt som Riksidrottsförbundet aldrig haft med sin starka och tydliga föreningstradition, säger han.
- Även om sjungandet totalt sett har minskat så blir det fler och fler musikklasser och vi har en del väldigt duktiga barnkörer. Men det man kan bli orolig för är mellanskiktet, och då är det skönt att höra att statistiken inte säger att det går tillbaka. Det är viktigt att det finns en bredd.
Varje tisdag är det körrepetition på Kyrkogatan. Den lilla lokalen fylls av toner in i minsta skrymsle när 25 tjejer mellan 13 och 15 år i Domkyrkans flickkör sjunger ut. Petter Ekberg sitter vid flygeln, spelar melodistämman med högerhanden, dirigerar med vänstern och slår ned ett ackord emellanåt. Han är inte helt nöjd med fraseringen idag. Han vill ha en längre, bredare fras.
- Res dig upp när nästa fras börjar, föreslår han.
Tjejerna sjunger och reser sig. För tidigt tycker Petter Ekberg.
- Pröva mitt förslag, säger han lugnt.
När stycket är slut summerar han,
- Det är bra sjunget, inte alls dumt. Det är skönt att det hjälper att öva.
Susanna Sundström går i nian och Emily Wahlén i ettan på gymnasiet. Egentligen har de åldern inne för ungdomskören men det är ont om altstämmor i flickkören så det har stannat kvar här.
- Det är så himla roligt med kören, när sången verkligen sitter är det härligt. Dessutom träffar man kompisar, och andra körer, senast träffade vi en kör från Venezuela, säger Susanna Sundström som även spelar blåsinstrument i Ungdomssymfonikerna.
Hon ser likheter mellan kören och orkestern, varje stämma är viktig men samtidigt bär man varandra.
Emily Wahlén spelade flöjt tidigare men valde kören när skolan tog allt mer tid.
- I kören finns det kompisar, att spela flöjt var mer ensamt, säger hon.
I rummet utanför repetitionslokalen sitter två tjejer och väntar på nästa övningspass. De är här i god tid, kommer direkt från skolan. Julia Attrell, 17, tuggar på en baguette, det blir en lång dag, körövningen är inte slut förrän 20.00. Hon och Linnéa Frid, snart 17, sjunger i ungdomskören som är en blandad kör. Båda tjejerna har sjungit länge, började i barnkören i åttaårsåldern och har inga planer på att sluta. De är överens om vad som är bästa med att sjunga i kör: det sociala.
- Man lär känna varandra. Vi har gått här tillsammans med samma människor i nio år. Åkt på läger och tävlingar, säger Linnéa Frid.
De räknar upp alla ställen där de varit: Slovakien, Polen, England, Finland ...
Julia Attrell går musiklinjen på Hvitfeldtska och spelar slagverk och trumpet. Linnéa Frid spelade flöjt och cello tidigare men nu tar skolan för mycket tid.
- Jag hinner inte, jag valde kören. Men jag har inte sålt cellon, gör bara ett uppehåll.
Petter Ekberg har varit körledare sedan 1995 och har inte upplevt att förutsättningarna ändrats nämnvärt.
- Jag har kolleger som tycker att det blivit rörigare, att koncentrationen minskar och att det kan var svårt att behålla körmedlemmar. Men själv jag tycker egentligen inte det. Tydliga regler och höga krav på närvaro gör att det fungerar bra, man kan jobba på och det stimulerar att gå vidare.
Man kan märka att barn som börjar i kören har betydligt mindre erfarenhet av sång med sig nu för tiden. Sången finns inte längre kvar i lärarutbildningen och i musiklärarutbildningen har sången fått mindre plats.
- Man sjunger mindre i skolan nu och det märks i provsjungningarna hos mig. Man sjunger inte lika mycket hemma heller och det här sammantaget gör att man blir mindre förtrogen med sin röst, säger Petter Ekberg.
- Ska man ta detta ett steg längre så kan det innebära att man får svårare att göra sin röst hörd även i andra sammanhang än de sångliga och då blir det ju en fråga om demokrati. Därför är det så viktigt att vi låter barnen få tillgång till sina röster, säger Petter Ekberg.
